Jag går under

TS, jag skrev precis en meterlång text, som FL bestämde sig för att radera, för att jag blev utloggad mitt i allt  Så jag skriver bara det jag avslutade med: det är fritt fram att PM:a mig om du vill ha mer av ett meningsutbyte, än läsa mina romaner. Annars önskar jag lycka till! 

Nej, allt är avslutat. Men jag känner mig så rutten som människa. Jag förtjänar inte min man.

Det låter väldigt dramatiskt, att sexchatt med någon anonym skulle ge dig så starka skamkänslor att det hotar hela din existens. Jag sexchattar själv, betraktar det inte som otrohet utan är min krydda i livet, något som befruktar sexlivet i äktenskapet. 

Och vad du gör, berätta inte för din man. För det skulle du inte göra för hans eller er skull, utan bara för din egen skull, för att avlasta dina skuldkänslor. Det är egoistiskt att berätta.

Om din man eller någon annan har fått se bilderna och konfronterar dig: Ljug! Säg att det inte är du, att det är någon som fejkat in ditt ansikte eller så.

Tack för dina ord.
Det hade inte varit för min skull att jag berättar (kommer må lika dåligt, om inte värre)
Utan för att min man ska få veta vilken fru han har.
Funkar inte normalt i vardagen. Trycket i bröstet, andningssvårigheter. Panikkänslor. Kommer det gå över eller är det alltid så här? Det släpper ca 2 gånger i timmen för ett par minuter.

Jag tror som sagt inte att det är för hans skull du vill berätta, utan för att lätta på din egen ångest. Du verkar ha ganska stark oro och ångest och skulle kunna gå till en privat terapeut och få hjälp. Man kan gå tre gånger och se hur det känns. 

Jag tycker som sagt inte att det är hela världen, det som du har gjort. Att din ångest över detta är oproportionerlig. Du kanske har ångest för att du har ångest.

Men jag är ju bara en anonym röst i en chatt, vet inte hur varken du eller din man funkar.

Du måste prata med någon. En psykolog, eller bara en klok medmänniska. Ring exempelvis jourhavande präst om du inte vill gå till psykolog. Men du behöver prata med någon som hjälper dig få proportion på vad du gjort.

Ja, det var fel att sexchatta med andra. Men gör det dig till en människa knappt värd att titta på? Gör det att du måste bli så full av skam och ånger att du inte vill äta eller ens leva? Nej. 

Du måste lära dig att se på det du HAR, det fina och värdefulla, istället för allt som är misslyckat. I H.C. Andersens novell "Snödrottningen" skapar djävulen en spegel som krossas, och när man får en flisa av den i ögat, ser man inte det vackra, bara det som är skevt och fult, och en sådan flisa verkar du ha när du tittar på dig själv.

Det bästa du kan göra för dig själv och ditt förhållande är ju inte att vältra dig i skam och självömkan, utan att lära dig något av erfarenheten och titta framåt, och försöka göra det bästa av relationerna i ditt liv.

Återigen - du måste prata med någon!

Där du är inget onormalt. Tror vi alla mer eller mindre hamnar där. Att du sex chattar med någon är direkt fel och det verkar du förstå, gå inte den vägen fler ggr utan va stark istället, man känner sig aldrig stark när man är där du är och ja det är jätte lätt att göra saker man inte brukar men istället för och göra såna saker och hur ont det än gör så måste man ta i sakerna. För det första ska du säga till dig själv att det är inget fel att må så/känna så, du är ingen sämre människa för de. Så livet är, man går upp och ner och det är meningen, man utvecklas som människa. Det viktigaste är att du är sann mot dig själv och framförallt ärlig mot din partner och hur ont det gör så måste du ta upp detta med honom. 

För det första så rekommenderar jag dig att ta kontakt med en psykolog, det är inget skamligt i det, snarare ska du se det som en styrka i dig. Det är lätt att vilja bryta upp från allt när man känner som du och så gör man något förhastat. Hade jag varit i din situation så hade jag försökt fixat barnvakt om det behövs till era barn, tagit en helg och gjort lite god mat till dig och din man, satt er ner och så berätta för honom hur du känner. säg att du känner dig väldigt vilsen i livet, att du kommit till en punkt där du känner att allt bara är samma, du ska aldrig anklaga din man för det är aldrig hans fel trots hans humör som du skrev, man e alltid två i ett förhållande. Berätta för honom även hur du känner för hans humör. Säg att du inte riktigt vet hur du ska göra, men mitt råd är att börja ta kontakt med en psykolog. Att jobba och gräva i sig själv kommer du i slutändan långt med. Kanske visar det sig att du vill lämna din man längre fram eller så är det något annat som låser dig. kanske behöver du byta jobb eller något annat. Ibland kan en sak göra att allt känns dåligt och då är det lätt att hitta fel i alla saker i ens liv. Vet inte hur ofta ni gör saker på egen hand? Men som saggt, en bra start?börja hos/med dig själv, psykolog och arbeta med det först. Psykolog på antingen vårdcentralen eller privat, känns det inte rätt med första så byta, viktigt att hitta någon man känner man klickar med. 

det kommer bli as jobbigt men när du tagit upp detta, oavsett hur han reagerar din man så har du startat något. Älskar han dig även om det som partner är jobbigt när den andra börjar dra i saker så behövs det göras och då kommer han stötta dig. Kanske han känner samma men fortsätter gå i samma spår precis som du. Hoppas det löser sig! Tänk så här om du inte mår bra så blir inget i ditt liv bra. 

Undrar om samma reaktion om en man hade gjort samma?
se det som en Vä väckarklocka och ta tag i livet. Lämna om du inte mår bra, stanna inte för barnens skull.

Nja, nu ska vi inte gå händelserna i förväg, det är inte säkert att din man kommer lämna dig för att du sextjattat med någon annan. Han kommer säkert bli chockad och besviken och ert förhållande stormigt ett tag, men det kan lika väl oxå vara en möjlighet att bearbeta alla problem och påbörja något nytt och bättre?

Kriser är alltid jobbiga men samtidigt oxå (om de hanteras på rätt sätt) ett sätt att föra upp allt skit som man förträngt / ignorerat  upp till ytan så det kan bearbetas och ögonöppnare för alla berörda. Jag tror som någon redan nämnt att parterapi skulle vara bra för er.

Den enda som egentligen kan avgöra "proportionerna" av det hon gjort är väl hennes man?

På vilket sätt menar du att det bästa hon kan göra för DERAS förhållande är bara blicka framåt och lära sig av sin erfarenhet? Är man inte TVÅ i ett förhållande? 

Vad lär man sig av att bara sopa sina misstag under mattan och förlåta sig själv rakt av? Lär man sig att inte göra om dem eller lär man sig att det är ok att göra duma saker bara ingen får reda på det?