Jag går under

Nu råkar jag vara en av de med åsikten att även sexchatt är otrohet, men det finns alltid grader i helvetet.
Det står dock klart att ni har stora brister i kommunikationen, vilket leder till en ond spiral av; minskad känslomässig intimitet (vilket ofta i sin tur leder till minskad sexuell intimitet) -> förlorad känsla av gemenskap och tillhörighet -> konflikter -> förbittring -> känsla av fångenskap -> eskapism... Spiralen fortsätter, men detta är var du befann dig för ett par månader sedan, TS.

Familjerådgivning vore absolut något för er, för roten (inte anledningen eller orsaken, det är något annat) till att den mesta otroheten får chansen till att ske, ligger oftast faktiskt i kommunikationen. Eller snarare oförmågan/oviljan/rädslan, från endera eller båda parter, att framgångsrikt kommunicera sina behov till sin partner, för att ett kontinuerligt och ömsesidigt givande och tagande ska vara möjligt. Annars blir det som i ert fall, med en frustrerad verbalt aggressiv man, en självutplånande undvikande fru och ett olyckligt äktenskap. Och inget blir löst. 

Alla har vi brister. Solsidan är att det är möjligt att jobba på dem och bli bättre versioner av oss själva. Med mycket envishet och lite jävlar anamma //  Just kommunikation och konflikträdsla/undvikande är dessutom ett mycket tacksamt område att förbättra (alldeles oavsett hur det blir med äktenskapet), eftersom det påverkar alla dina relationer positivt. Men i synnerhet intima sådana. 

Vill du fortsätta leva i ditt äktenskap? Jag frågar "vill", inte om din sunk cost fallacy och de 47 olika praktiska anledningarna du har till att stanna. Om det inte fanns några gemensamma barn, hus, lån, skulder, etc, som band er samman, skulle du vilja vara med din man? Eller skulle du se detta som tillfället att ta dig ur? Hyser du någon kärlek för honom fortfarande? 

Varför skulle det komma ut. Har du blivit hotad utpressning?

Annars har väl snubben gått vidare och dina bilder är glömda 

Det låter väldigt dramatiskt, att sexchatt med någon anonym skulle ge dig så starka skamkänslor att det hotar hela din existens. Jag sexchattar själv, betraktar det inte som otrohet utan är min krydda i livet, något som befruktar sexlivet i äktenskapet. 

Och vad du gör, berätta inte för din man. För det skulle du inte göra för hans eller er skull, utan bara för din egen skull, för att avlasta dina skuldkänslor. Det är egoistiskt att berätta.

Om din man eller någon annan har fått se bilderna och konfronterar dig: Ljug! Säg att det inte är du, att det är någon som fejkat in ditt ansikte eller så.