Jag går under

Anonym (FörJävligMänniska) skrev 2022-08-11 17:53:46 följande:

Din ord träffar helt rätt. Du är så klok.
Jag har många brister jag med, och kommunikation är en av dem. Jag drar mig undan så fort en röst höjs. Konfliktskydd. Jag tror att jag måste berätta. Kan inte leva med det här. Inte heller vetskapen att jag förlorar precis allt. Vad jag än gör förlorar jag. Att jag kunde vara så dum att trilla i fällan.

Nja, nu ska vi inte gå händelserna i förväg, det är inte säkert att din man kommer lämna dig för att du sextjattat med någon annan. Han kommer säkert bli chockad och besviken och ert förhållande stormigt ett tag, men det kan lika väl oxå vara en möjlighet att bearbeta alla problem och påbörja något nytt och bättre?

Kriser är alltid jobbiga men samtidigt oxå (om de hanteras på rätt sätt) ett sätt att föra upp allt skit som man förträngt / ignorerat upp till ytan så det kan bearbetas och ögonöppnare för alla berörda. Jag tror som någon redan nämnt att parterapi skulle vara bra för er.

Anonym (sådär)

Mon 22 Aug 2022 17:00

#20

annabellelee skrev 2022-08-12 07:48:10 följande:

Du måste prata med någon. En psykolog, eller bara en klok medmänniska. Ring exempelvis jourhavande präst om du inte vill gå till psykolog. Men du behöver prata med någon som hjälper dig få proportion på vad du gjort.

Ja, det var fel att sexchatta med andra. Men gör det dig till en människa knappt värd att titta på? Gör det att du måste bli så full av skam och ånger att du inte vill äta eller ens leva? Nej.

Du måste lära dig att se på det du HAR, det fina och värdefulla, istället för allt som är misslyckat. I H.C. Andersens novell "Snödrottningen" skapar djävulen en spegel som krossas, och när man får en flisa av den i ögat, ser man inte det vackra, bara det som är skevt och fult, och en sådan flisa verkar du ha när du tittar på dig själv.

Det bästa du kan göra för dig själv och ditt förhållande är ju inte att vältra dig i skam och självömkan, utan att lära dig något av erfarenheten och titta framåt, och försöka göra det bästa av relationerna i ditt liv.

Återigen - du måste prata med någon!

Den enda som egentligen kan avgöra "proportionerna" av det hon gjort är väl hennes man?

På vilket sätt menar du att det bästa hon kan göra för DERAS förhållande är bara blicka framåt och lära sig av sin erfarenhet? Är man inte TVÅ i ett förhållande?

Vad lär man sig av att bara sopa sina misstag under mattan och förlåta sig själv rakt av? Lär man sig att inte göra om dem eller lär man sig att det är ok att göra duma saker bara ingen får reda på det?

Anonym (sådär)

Mon 29 Aug 2022 11:03

#28

Kungsholmsbo skrev 2022-08-22 22:19:08 följande:

Men herregud människa, slappna av. Det är ju inte direkt så att du har mördat någon. Du har sexchattat. Varför riva upp himmel och helvete för det? Du har ju inte direkt legat med någon annan heller, och även om du hade gjort det så är det faktiskt inte det största brottet i världen heller.

Andas och ta det lugnt. Det är en social konstruktion att du mår så dåligt över detta. Som så mycket annat finns normer som vi lärt oss att följa och som säger åt oss hur vi ska tänka, tycka och agera i en viss situation. Nu tror din hjärna att du behöver må så här dåligt över sexchatten, när du i själva verket kan låta det sjunka undan och istället fokusera på att låta ditt förhållande växa och frodas. Du Malte skifta fokus. Det du gör ni hjälper ingen. Det stjälper och kommer inte leda till något bra alls.

Nja, samvete och empati är något vi föds med INTE en "social konstruktion" och de som saknar den förmågan anses vara psykiskt störda, tex psykopater, narcissister, etc. Dessa personer kan göra vad som helst utan att känna dåligt samvete för de saknar helt enkelt den förmågan.

Att TS hjärna svarar med dåligt samvete betyder att TS hjärna fungerar normalt och det är något TS ska vara glad över. Att träna sig själv att bete sig som en psykopat / narcissist känns inte som en bra lösning, varför skulle någon vilja träna sig till ett handikapp?

Anonym (sådär)

Mon 29 Aug 2022 11:29

#29

ragnvaldigur skrev 2022-08-26 23:35:36 följande:

Tycker inte du ska va så hård mot dig själv. Lite snesteg här å var är bara mänskligt och du verkar ju veta när gränsen är nådd.
Han kanske inte förtjänar dig heller alla dar i veckan?

Människans förmåga att rationalisera upphör aldrig att förvåna...

1) Du är bara mänsklig: Dvs att vara vara en del av arten homosapiens (mänsklig) ger per automatik ett frikort att bete sig precis som man vill.

2) Du verkar veta när gränsen är nådd: Dvs, man kan skita i sin partners gränser utan enbart utgå efter sina egna gränser. Tycker man själv sextjatt är ok så är det ok för båda, tycker man själv att ligga med andra är ok så gäller det ens partner med. I ett förhållande sätts inte gränserna av båda utan av en själv.

3) Han kanske inte förtjänar dig: Dvs om man beter sig illa så lägger man skulden på sin partner och rättfärdigar sina egna FAKTISKA misstag med påhittade, potentiella misstag ens partner skull kunna ha begått. Tex... det är helt ok att jag sextjattar med andra för min partner skulle ju potentiellt kunna ha legat med andra i flera år och då är ju mitt misstag nästan obetydligt i jämförelse...

En person som resonerar på det här sättet som du gör skulle jag inte lita ett dugg på. Jag menar finns det någon handling du inte skulle kunna bortförklara för dig själv?

Anonym (sådär)

Mon 5 Dec 2022 12:46

#36

LMW75 skrev 2022-12-01 18:57:51 följande:

Har två barn och varit gift i 16år. Under corona kom jag på min fru med att vara otrogen. Otroligt smärtsamt och många hårda och långa samtal senare hittade vi vår väg frammåt. Efter så många år tillsammans så går i pricip alla förhållande genom någo kris. Många tar varandra för givet och självklart har man inte samma känslor för varandra som då man träffades. Finns bara ett svar på din ångest och funderingar. Kommunikation, det är viktigt att tala om allt och länge. Släpp alla måsten och prata bara om er. Vad vill ni vara om 5 år? Och var vill du vara om 5 år. Sedan arbetar du/ni för att nå dit.

Själv så hittade vi elden igen och visst fortfarande har vi problem men allt blir lättare att lösa när man pratar.

Du tycker inte det är lite konstigt att:

1) Det kräves att hon skulle knulla nån annan och bli påkommen för att hon skulle lära sig prata om eventuella problem?

2) Att ni tog varandra för givna men det bara var hon som knullade någon annan, inte du?

3) Hon förmodligen inte pratat öht om hon inte blivit påkommen?

Du kanske borde vara försiktig med att avskriva allt som "relationsproblem" för alla har som du skriver problem till och från i långa relationer, men det är lång ifrån alla som är otrogna för det. Vissa pratar med sin partner om sina problem INNAN de bli påkomna med att vara otrogna inte efter. Varför gjorde inte din fru det?

Jag går under

INNEHÅLL