Osäker, behålla? Abort? Ventilera

Jag är i en liknande sits, men ändå inte... jag gjorde en abort för 3 år sedan och fick gå 3 veckor "extra" pga julledigt! Det var inte roligt alls!
När man vet att man ändå inte ska behålla det som utvecklas i magen, då är det jobbigt att gå med det!

Jobbig sits.Om två veckor är du i v 13 och då måste man föda ut fostret .Det kommer inte vara lätt situation.Abort är inte alltid det bästa .

Svårt läge. Är du lite arg för förstörd semester? För att du inte mår som vid förra graviditeten? Fundera på vad det står för. Känns småttigt att reagera så. Å andra sidan låter -att inte kunnat boka- som en bortförklaring. Vården har inte stängt på det viset. Skyller du på det för att du eg inte vill avsluta. Förstår det är dubbla känslor. Skulle du få missfall idag, blir du ledsen eller lättad? 

Nu har det gått en dryg vecka sedan trådstarten. Hur har du gjort? 

Inte sant, de gör då kirurgisk där jag blir sövd.

Ja det var inte planerat att vara gravid och därför må väldigt dåligt under semester, må vara smått men nästa gång man har semester och hinner med och uppleva saker och få ledigt är 1 år bort, kändes bara som en ytterligare jobbig del i det hela, men vänder man på det hade det förmodligen varit värre att arbeta, men hade ju helst sluppit öht. Är du med på hur jag menar?
En tid har jag alltid haft bokad, men det är inte fören nu i slutet på augusti, då mitt hemsjukhus inte kunnat erbjuda tid tidigare, så det är inte pga mig/oss det dragit ut på tiden. även kontaktat grannkommun, men de hade stängt, står det i journalen.
Tror att ett missfall hade känts tufft, men skönt att själv slippa våndas över beslutet för inget känns helt bra. 

Jobbig situation men jag hade behållit i ert fall, ni är så långt gånga nu att på ett ultraljud ser man att det är en liten bebis och ni har barn sedan tidigare. När barnet väl är här så kommer ni ju älska det.

Känslorna kring missad semester etc är märkligt för utomstående, men det är dina känslor och dem är du befogad att ha. Väljer ni att behålla hade jag bett om samtalskontakt via mvc bara för att få reda ut alla känslor.

Är så delad, är väl mer som att semestern brann inne för jag mått så dåligt, när jag ena dagen ändå inte vill det här, medan andra dagen är tvärtom. 

Önskar dig innerligt allt gott oavsett vad du väljer. Följ ditt hjärta. Förstår det där med förlorade somrar. Tredje som går åt pipan nu. Tre år sedan började JSg min cancerbehandling. Ifjol kämpade vi med mammas cancer. din hon förlorade. Denna sommar har orken varit helt borta. Men vet du vad? Det kommer många fler somrar. 

Tusen tack för fina ord, och jag hoppas du med får fina somrar framgent!! All styrka till dig. 

Är du söker på detta?Har för mig att efter v12 är förlossning som gäller?

Du har rätt.
Jag kontaktade de igår, de har ljugit för mig och nu ska jag behöva föda fram barnet. Känner mig så sviken. Tiden var inte alls för kirurgisk abort, utan för "vidare planering" men det har ingen sagt och står inte i kallelsen.

Först tog det en hel sommar och sedan får jag inte kirurgisk som det var lovat dyrt och heligt, som jag ev kunde tänka mig... DÖDSÅNGEST. HJÄLP!!!???

Verkar ju helt sjukt att dom inte skulle ha fixat en tid till dig när du varit så tydlig med att du inte ville behålla barnet. Jag trodde man fick göra abort fram till vecka 18 i Sverige, men blev visst ändrat i 2017 till vecka 12. Men detta är ju vårdens fel. Du borde söka hos Socialstyrelsen, dom kan ge tillåtelse att göra abort fram till vecka 21. Men oftast när det finns risk sjukdomar osv, men kanske dom kan hjälpa då du fått fel vård. 

Värt ett försök

Man får fortfarande göra abort till vecla 18, det blev definitivt inte ändrat 2017

Vad har du fått det ifrån, det är fortfarande v 18. 

Jag tvingades av dåvarande maken till en abort i vecka 13 förra året. Gör det inte om du är det minsta osäker!

Det kommer ut en mini-bebis med armar, ben, fingrar, tår, ögon och näsa. Vattenavgång, värkar, moderkaka. Mjölken rinner till, du får fullt hormonpåslag och kroppen skriker efter barnet som inte finns. Du blir aldrig dig själv igen om du egentligen vill behålla barnet.

idioten gjorde mig gravid igen 3 månader efter aborten och då stod jag på mig och behöll barnet. Maken bar tvärarg och lämnade mig. Jag fick min bebis och är äntligen hel igen.

Ok, andas. Detta är inte ok. Kontakta överordnade när du har orken och anmäl.

. 
Nu får du koncentrera dig på att ta reda på om du vill ha fler barn. Fundera framöver, vad kommer ni att behöva ändra i ert liv om ni tar emot detta barn? Är det något ni är beredda att göra? 

De flesta älskar säkert sitt barn när det väl är här, men jag känner folk som trots att de älskar sina barn ÄNDÅ känner att de borde ha gjort abort och det är så tabubelagt att de lever med skammen att känna så och bara vågar berätta för några få. Allting blir så himla mycket jobbigare när de inte bara ska vara bra föräldrar till sitt/sina barn utan också ska brottas med tankar som: Om inte vi behållit barnet så hade.. osv. 

 

Hur har det gått TS?
Jag har gjort abort i vecka 14, och det var ingen "förlossning"  (tro mig,  jag har gått igenom riktiga förlossningar).
Sammandragningar fick jag, men smärtan var helt hanterbar med hjälp av smärtstillande.
Det värsta var när fostret kom ut, det gjorde inte ont fysiskt, kändes som ett skalat kokt ägg kom ut, ungefär.
Men det psykiska var väldigt jobbigt.
Särskilt eftersom vi velat så mycket fram och tillbaka om vi skulle behålla eller inte.  Och veckorna gick.
Till slut blev det ett ganska hastigt beslut. 

Var just pga dina orsaker jag var sååå tydlig med vården, jag kontakta vården väldigt tidigt och var då för tidigt gången för kirurgisk och sa att det är enda alternativet om det ska avslutas så då väntar jag hellre för jag tycker det är ett så jobbigt beslut och det hade tagit på mig så mycket.

Kändes som de valde åt mig/oss. De hade stängt för kirurgisk under sommaren, jag tog kontakt med grannsjukhuset i ren panik som menade i första andemeningen att de kunde hjälpa mig, men sedan behövde de kontakt med mitt hemsjukhus och de kontakta inte varann och en massa i mina öron, ursäkter, redan på abortrådgivningen kände jag att hon bestämt att jag har förutsättningar så jag ska inte göra abort.... För att inte tala om hur psykiskt påfrestande detta varit för mig och jobbigaste graviditeten jag varit med om, så varit sjukskriven sen semestern tog slut där i Augusti.. Jag har känt sådan stress, ångest och panik. Visst klarar vi det, men livsplanen var inte ett till barn och situationen i helhet är den jag ville ur, barnet har jag alltid värnat om, då jag tyckte det var inhumant att det skulle gå så lång tid.
Fick till sist en tid för sen abort men jag kunde inte fullfölja den, satt där och hyperventilera 8 timmar för att sedan åka hem utan någon abort genomförd...

Så.. vi har behållit, v20 nu och det är en fullt frisk flicka. 
...Och jag går till psykolog för att hantera situationen som varit och är, då jag långt ifrån fungerar pga alla symptom och jobbar på acceptansen av livsplanen som nu får en drastisk ändring. Jag har förmodligen dragit på mig en depression av hela eländet som utspelat sig under denna sommaren och alla krämpor stjälper ännu mer, kan inte arbeta och utföra det mest nödvändiga hemma..
Vi ska diskutera det vid nästa besök som är snart, det är jag tacksam för, att jag mitt i allt detta har en så fin samtalskontakt på kvinnokliniken. 

Grattis!   Så bra att du går till psykolog också.
Jag kan mycket väl förstå att du inte klarade av att fullfölja den sena aborten,  när jag fick informationen om hur det skulle gå till, grät jag att jag kommer inte klara detta!    Återigen, den fysiska smärtan var INGET,  utan den psykiska.
Kan tillägga att jag ca 6 år senare blev gravid helt oplanerat.  Jag hade precis blivit antagen till en utbildning som var väldigt svår att komma in på,  jag svävade på moln några dagar, tills ett positivt graviditetstest gjorde att jag störtlandade ner på jorden...
Vi var verkligen färdiga med småbarn och jag var såå peppad inför utbildningen och det nya intressanta och välbetalda yrke det skulle leda till.
Men jag valde att behålla henne,  gjorde uppehåll i studierna och fick tänka om lite.
Men har aldrig någonsin ångrat beslutet, hon är helt underbar!