Osäker, behålla? Abort? Ventilera

Inte sant, de gör då kirurgisk där jag blir sövd.

Ja det var inte planerat att vara gravid och därför må väldigt dåligt under semester, må vara smått men nästa gång man har semester och hinner med och uppleva saker och få ledigt är 1 år bort, kändes bara som en ytterligare jobbig del i det hela, men vänder man på det hade det förmodligen varit värre att arbeta, men hade ju helst sluppit öht. Är du med på hur jag menar?
En tid har jag alltid haft bokad, men det är inte fören nu i slutet på augusti, då mitt hemsjukhus inte kunnat erbjuda tid tidigare, så det är inte pga mig/oss det dragit ut på tiden. även kontaktat grannkommun, men de hade stängt, står det i journalen.
Tror att ett missfall hade känts tufft, men skönt att själv slippa våndas över beslutet för inget känns helt bra. 

Är så delad, är väl mer som att semestern brann inne för jag mått så dåligt, när jag ena dagen ändå inte vill det här, medan andra dagen är tvärtom. 

Tusen tack för fina ord, och jag hoppas du med får fina somrar framgent!! All styrka till dig. 

Du har rätt.
Jag kontaktade de igår, de har ljugit för mig och nu ska jag behöva föda fram barnet. Känner mig så sviken. Tiden var inte alls för kirurgisk abort, utan för "vidare planering" men det har ingen sagt och står inte i kallelsen.

Först tog det en hel sommar och sedan får jag inte kirurgisk som det var lovat dyrt och heligt, som jag ev kunde tänka mig... DÖDSÅNGEST. HJÄLP!!!???

Var just pga dina orsaker jag var sååå tydlig med vården, jag kontakta vården väldigt tidigt och var då för tidigt gången för kirurgisk och sa att det är enda alternativet om det ska avslutas så då väntar jag hellre för jag tycker det är ett så jobbigt beslut och det hade tagit på mig så mycket.

Kändes som de valde åt mig/oss. De hade stängt för kirurgisk under sommaren, jag tog kontakt med grannsjukhuset i ren panik som menade i första andemeningen att de kunde hjälpa mig, men sedan behövde de kontakt med mitt hemsjukhus och de kontakta inte varann och en massa i mina öron, ursäkter, redan på abortrådgivningen kände jag att hon bestämt att jag har förutsättningar så jag ska inte göra abort.... För att inte tala om hur psykiskt påfrestande detta varit för mig och jobbigaste graviditeten jag varit med om, så varit sjukskriven sen semestern tog slut där i Augusti.. Jag har känt sådan stress, ångest och panik. Visst klarar vi det, men livsplanen var inte ett till barn och situationen i helhet är den jag ville ur, barnet har jag alltid värnat om, då jag tyckte det var inhumant att det skulle gå så lång tid.
Fick till sist en tid för sen abort men jag kunde inte fullfölja den, satt där och hyperventilera 8 timmar för att sedan åka hem utan någon abort genomförd...

Så.. vi har behållit, v20 nu och det är en fullt frisk flicka. 
...Och jag går till psykolog för att hantera situationen som varit och är, då jag långt ifrån fungerar pga alla symptom och jobbar på acceptansen av livsplanen som nu får en drastisk ändring. Jag har förmodligen dragit på mig en depression av hela eländet som utspelat sig under denna sommaren och alla krämpor stjälper ännu mer, kan inte arbeta och utföra det mest nödvändiga hemma..
Vi ska diskutera det vid nästa besök som är snart, det är jag tacksam för, att jag mitt i allt detta har en så fin samtalskontakt på kvinnokliniken.