När ska folk börja fatta hur viktigt sexet är?

Förstår inte att du eller andra svarar trollet. På så sätt förstör ju även ni som ständigt går i försvar och affekt alla trådar och hindrar dem från att blomstra.

KAN INTE ALLA BARA IGNORERA DENNA MÄNNISKA?! ELLER TROLL...ÄR DET JU.

Nej, alla kvinnor tycker inte så.
Men dom flesta som jag har pratat med, och när man läser i dom flesta såna här trådar på olika forum.
Flashback, Quora m.fl.

Men dom kvinnorna blir lämnade i sinom tid när mannen hittar annat som han får ligga med.

Läst att det är vanligare att kvinnor tröttnar snabbare på sina män och letar efter nya älskare.

Men det gör dem ju ingenting, de ville ju ändå inte ligga utan bara bo kvar i villan.

Lol 

Så kan det vara om de har tur att hitta nån ny dvs, vilket långt ifrån alla kan och sen efter ett tag vill den nya inte heller ligga, samtidigt som attraktionsvärdet sjunker kraftigt för varje år särskilt efter de nått medelåldern.

Först och främst känns det ju rätt respektlöst att säga att nån bara är "kompisar som bor ihop" om dom inte har sex. Om sexet är det enda som skiljer dina romantiska relationer från kompisrelationer har du nog inte ett förhållande, utan snarare en KK. Man kan visa kärlek och ömhet på så många fler sätt än bara sex.

Såklart behöver inte sex vara superviktigt för alla. Det är kanske det för DIG, men alla håller ju uppenbarligen inte med. Vissa har ju andra prioriteringar i sina förhållanden.

Man får ju också ta hänsyn till att det kan finnas mängder av anledningar till varför någon inte är sugen på sex. Ska man bara gå efter trådar här inne, är det ju tydligen inte ovanligt att personen som vill ha mycket sex dessutom är väldigt självisk och dålig i sängen. Eller män som vägrar fler barn, vägrar preventivmedel, vägrar sterilisering, men ändå vill ha massa sex och komma i kvinnan? Som i sin tur tröttnat på att ta p-piller pga alla bieffekter. 

Precis. Tycker det är sjukt att några störda individer förväntar sig att deras partners ska leva utan sex och acceptera detta utan problem problem. 

Acceptera utan problem? 
Vem har sagt det?

Här fick han acceptera MED problem. Eller gå. Han accepterade.

Man är ingen "störd individ" för att man trots noll sexlust vill ha sin familj intakt. 

Jag undrar också över de som tycker att man är som kompisar så fort man inte har sex. Hur ser era egna kärleksrelationer ut? Har ni inga andra sätt att visa ömhet? Eller är ni så intima med kompisar att det enda som skiljer mellan dem och en partner är sexet?

Det finns asexuella som har förhållanden. Det finns även gifta par, ofta äldre, som inte haft sex på länge, utan att någon av dem vantrivs eller vill lämna relationen. Det kan ligga sjukdom i botten, eller hög ålder eller annat. Jag tror att de skulle bli sårade om de fick höra att deras förhållande inte var ett riktigt förhållande.

Därmed inte sagt att sex är oviktigt. Men det är inte lika viktigt för alla. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. En egenskap som verkar bli allt ovanligare tyvärr.

I relationer där den ena vill ha sex och den andra inte, är det sällan bara själva sexet som är problemet. Och det rent sexuella kan man ju faktiskt lösa på egen hand. Bristen på närhet, intimitet och bekräftelse är något annat, och oftast den egentliga orsaken till att man glider ifrån varandra eller bara lever under samma tak. Eller skiljer sig. 

Speciellt när hans erfarenhet av långa relationer är noll.

Och det är inte sjukt/stört att förvänta sig att ens partner ska ställa upp på sex mot sin vilja?

Till er som inte tycker att sex är viktigt vill jag ställa följande fråga:

Vad skulle ni tycka om er partner har sex med något annan?
Är det sex oviktigt då också?

Då kan jag lova dig att det blir annat ljud i skällan. Finns ju flera kvinnor här som varit helt ärliga med att de inte känner för att ligga med sina män, men männen får absolut inte ligga med någon annan heller, för då blir det skilsmässa direkt.

Då handlar det inte längre om kärlek och respekt för ens partner, då handlar det om kontroll. 

Men då står det väl de männen fritt att lämna?

Naturligtvis. Men då är det lite hyckleri att säga att "Jag vill inte ha sex för sex är inte viktigt". Men om ens partner skulle ta upp att hen vill ha sex ändå och kanske med någon annan, då plötsligt är sex viktigt trots allt!

Jämför - min partner älskar att resa och det är viktigt för hen. Jag avskyr att resa och stannar hellre hemma. Resor är inte alls viktiga för mig. Skulle jag då säga till min partner - "Du får gärna resa, men då får du skilja dig från mig först", eller "Du får gärna resa med någon av dina kompisar, då jag vet att det är viktigt för dig". Vilken av ovanstående reaktioner är mest rimlig?

Trots detta är det vissa som vägrar sex, och samtidigt förvägrar sin partner sex med andra. Jag tycker det är ynkligt.

Fast jag tycker inte riktigt det är jämförbart,
Att tillåta sin partner att åka på resa med andra är inte samma sak som att låta sin partner ha sex med andra.
Det sistnämnda är något mer intimt än att resa.

Om sexet är så otroligt viktigt för en och man ändå väljer att stanna kvar hos sin sexvägrande partner så får man väl skylla sig själv.

Jag har fått intrycket från diverse forum, poddar etc, att väldigt få inser att sexuell kompatibilitet också är en viktig faktor för en långvarigt fungerande relation, och verkar tro att den biten löser sig bara allt annat stämmer.

Om man avser att ha en monogam relation anser jag att sexuell kompatibilitet är nästan lika viktig som att man har kompatibla värderingar, annars kommer sex att bli ett problemområde i det långa loppet där någon måste göra våld på sina egna önskemål.

Dessutom verkar många av de som är den med den lägre sexlusten (om jag utgår från det jag läser på FL) inte inse att bristen på sex i förhållandet faktiskt är ett problem för förhållandet eftersom de själva inte lider av sexbristen. Om man själv vägrar inse att det finns ett problem och inte ens är villig att arbeta på att hitta lusten igen, är man i mitt tycke väldigt skyldig till att relationen tar slut (om så är fallet) även om den andre är den som faktiskt väljer att avsluta relationen.

Ingen ska ha sex mot sin vilja, men man måste vara beredd att relationen inte kommer att hålla om det är för stor skillnad i sexbehov mellan parterna.

För er som är asexuella eller har väldigt låg lust. Var ärliga från början och acceptera att sex är viktigt för de allra flesta och att ert utbud av lämpliga partners kommer att vara mindre än för de med ett större behov av sex. Samma sak gäller för de som är översexuella och vill ha sex flera gånger om dagen varje dag. Avviker man från normen kommer naturligtvis det bli svårare att träffa någon där en långvarig relation kommer att fungerar.

Mitt äktenskap tog slut just pga detta.... I kombination med att min dåvarande fru tappade förståndet fullständigt.

Det var mitt under småbarnsåren, efter att första ungen kom så började mitt sexuella intresse svalna markant. Andra ungen blev till genom rena matematiska formler kring mens och ägglossning...
Efter att min fru blev gravid med vårt andra barn så låg vi aldrig med varandra igen, jag flytade ut när andra barnet var runt året gammalt.

Vi hade även andra problem givetvis, som gjorde att jag tappade lusten fullständigt. Varje gång vi låg så var det totalt fokus på henne och hennes njutning. Vilket till slut efter några år gjorde att jag tappade lusten fullständigt eftersom hon tagit allt det roligt ur det hela och fått det att kännas som en jävla syssla som behövde bli gjort.
Det blev likställt med att klippa gräset, eller gå ut med sopporna, nått som man gjorde i vardagen för att det behövde bli gjort, inte för att man ville göra det.

Jag trivdes inte alls i vårt äktenskap av många anledningar så allt sammantaget är jag nu i efterhand lättad och nöjd över att äktenskapet tog slut. Men där o då var jag inställd på att härda ut och nöja mig med att sexlivet reducerats till en snabbrunk då o då.
Men så tänkte inte alls min fru, mitt minskade sexuella intresse av henne tärde hårt på hennes självförtroende och drev henne till sist till vansinne.

Jag lärde mig mycket av de kontakter jag hade med samtalsterapeuter i samband med separationen, det står nu klart för mig att min dåvarande fru har en egen problematik i grunden, någon form av personlighetsstörning typ borderline / narcissism / psykopati. 
Detta har även framkommit vid alla utredningar som socialen och tingsrätt gjort i samband med vårdnadstvist om barnen efter separationen och ett flertal orosanmälningar som min tidigare fru skickat in...

Allt summerat så är jag numera ensam vårdnadshavare åt barnen, de bor hos mig på heltid och träffar sin mamma en handfull tillfällen om året.
Hon flyttade som 45åring hem till sin far som bor 60mil bort och bor numera i en friggebod ..
Jag bor kvar i vårt tidigare gemensamma hus med barnen.

Hade det med facit i hand varit bättre för henne att fortsätta leva i ett sexlöst äktenskap? Jag vet ärligt inte vad hon anser.
Personligen anser jag att mitt nuvarande liv är oräkneliga gånger bättre än mitt tidigare äktenskap, även om jag som ölmageförsedd 45+ småbarnspappa inte sexar speciellt mycket nu heller, men jag har iaf lugn och harmoni.