När ska folk börja fatta hur viktigt sexet är?

Jag har fått intrycket från diverse forum, poddar etc, att väldigt få inser att sexuell kompatibilitet också är en viktig faktor för en långvarigt fungerande relation, och verkar tro att den biten löser sig bara allt annat stämmer.

Om man avser att ha en monogam relation anser jag att sexuell kompatibilitet är nästan lika viktig som att man har kompatibla värderingar, annars kommer sex att bli ett problemområde i det långa loppet där någon måste göra våld på sina egna önskemål.

Dessutom verkar många av de som är den med den lägre sexlusten (om jag utgår från det jag läser på FL) inte inse att bristen på sex i förhållandet faktiskt är ett problem för förhållandet eftersom de själva inte lider av sexbristen. Om man själv vägrar inse att det finns ett problem och inte ens är villig att arbeta på att hitta lusten igen, är man i mitt tycke väldigt skyldig till att relationen tar slut (om så är fallet) även om den andre är den som faktiskt väljer att avsluta relationen.

Ingen ska ha sex mot sin vilja, men man måste vara beredd att relationen inte kommer att hålla om det är för stor skillnad i sexbehov mellan parterna.

För er som är asexuella eller har väldigt låg lust. Var ärliga från början och acceptera att sex är viktigt för de allra flesta och att ert utbud av lämpliga partners kommer att vara mindre än för de med ett större behov av sex. Samma sak gäller för de som är översexuella och vill ha sex flera gånger om dagen varje dag. Avviker man från normen kommer naturligtvis det bli svårare att träffa någon där en långvarig relation kommer att fungerar.