Anonym (Badkrukans mor) skrev 2022-07-08 09:44:48 följande:
Sexåring som inte kan simma och som är livrädd för vatten i ansiktet
Jag har en sexåring som inte kan simma. Det i sig är väl inte så dramatiskt, om det inte vore så att barnet verkligen inte gör ett enda framsteg. Hon är helt enkelt livrädd för att få vatten i ansiktet och komma ner med huvudet under ytan. Det har inte hänt henne något i vatten. Hon är bara rädd.
Vi har gått i simskola, vi har varit i simhallen, badat i sjöar, badat i pooler, lejt ut badningen på släkt och vänner och övat lite till. Det spelar ingen roll. Det blir lite bättre efter en halvtimme i vatten, men när vi är tillbaka dagen efter, är hon lika harig igen. Hon älskar att bada, så länge vattnet inte nuddar henne ovan brösthöjd.
Det som funkat bäst, var när hon fick bada med en vuxen kusin. Då vågade hon utmana sig själv. Tyvärr bor kusinen på annan ort (och har ett eget liv), så det är ingen långsiktig lösning.
Vi kommer helt enkelt ingenstans. Hon är på samma nivå som för två år sen. Det händer ingenting!
Nu börjar jag bli stressad. Dels för att hon inte gör framsteg, men också för att jag hela tiden får till mig att hon faktiskt måste lära sig simma snart. Det antyds att det är något fel, på henne eller på oss. I övrigt är hon normalfysisk. Hon cyklar sen ett par år, håller på med sporter, springer, klättrar och härjar som andra sexåringar. Det är bara en rädsla för vatten!
Hur kommer man vidare? Vi kan inte bada mer nu, om vi inte ska bosätta oss i en pool.
Min dotter (och jag) har varit precis likadana. En simskoleomgång när hon var 6-7 år stod hon flera lektioner och grät och huttrade, vågade i princip inte göra någon av övningarna trots simläraren plus en av oss föräldrar i bassängen med henne som stöd. Efter avslutad kurs hade hon inte kommit ett enda steg framåt.
I tvåan hade de simskola med skolan, då var hon aningen mer redo, lärde sig nog simma hjälpligt, men klarade inte momenten där huvudet ska under vatten.
När hon var 12 år (två somrar sen) så ville hon gå till stranden med kompisar, vi sa att nej, det går såklart inte. Du kan inte simma tillräckligt bra. Antingen får du gå på simskola eller så får du visa oss att du kan simma tillräckligt. Vi ställde då kravet att hon skulle kunna hoppa i från brygga och hamna under vatten, kunna ta sig upp ur vattnet och in till brygga eller strand + simma minst 100 meter. Hon övade och övade, och nu gick det ju bättre eftersom hon hade egen motivation att lyckas.
Det klarade hon, men var aldrig ensam på stranden med kompisar ändå den sommaren.
På hösten det året (i sexan) hade hon simprov på idrotten, 200 m varav 50 m ryggsim, det klarade hon galant och nu simmar hon obehindrat och klarar att vara under vattnet. Hon gillar det kanske inte, är inte som en fisk direkt, men hon klarar det som krävs för att kallas simkunnig. Hon är 14 år nu, kan vara på stranden med kompisar och jag känner mig normaltrygg i at hon kan simma och hantera situationer som kan uppstå i vattnet.
Så jag skulle ge er sexåring lite tid att mogna och bli mindre rädd. Till slut går det nog. Det är inte alls så att det är nåt fel på henne - hon är bara mer rädd för vatten än många andra barn. Spä inte på hennes rädsla genom att pressa henne, utan låt henne närma sig simningen och vattnet i den takt hon är bekväm och vågar utmana sig.
