För höga bidrag till arbetslösa?

Du har fel. I antalet 800 000 som Timbro specifikt nämner flera gånger i inlägget ingår både sjukskrivna och människor som är sjukpensionärer/har sjukersättning.

Bidrag kan ju inte ses enskilda. Man måste se på den samlade effekten av dem.

Ja, vi har alla minst en historia om någon som tycker det är bekvämt nog att leva på bidrag istället för att ta ett jobb och försörja sig på det.

Själv satt jag bredvid en kvinna 50+ som pratade med en bekant om hur hon efter att ha fått lämna ett företags ekonomiavdelning nu började tycka det var tråkigt att gå arbetslös men att hon inte gillade att AF tvingade henne att söka sex-sju(?) jobb i månaden, minst, för att få A-kassa. Två i månaden tyckte hon hade varit tillräckligt och nu började det ju närma sig vår och sommar också och då ville hon hellre vara ute i sommarstugan.

"Men du har ju taxikort, du kan ju börja köra taxi", sa hennes bekant.

"Nä, fy det gör jag aldrig mer. Hellre går jag arbetslös", sa kvinnan.

Beror ju på. Han kan ju ha varit BitCoin-miljonär och lever på de pengarna. Då är det ju inte absurt att nobba ett heltidsarbete.

Men mest troligt är han ju inte BitCoin-miljonär och då måste han ju försörja sig på något annat sätt. Är det sättet "bidrag" så är det ju skit.

Vad är din kommentar till att Timbro inkluderar sjukskrivna och sjukpensionärer i antalet bidragstagare? 

Med bidragstagare menas folk som inte försörjer sig själva. 

Förstår din poäng, men ibland har man försörjningsstöd eftersom man är utförsäkrad. Jag är sjuk och kommer vara det resten av livet, men min diagnos brukar inte vara kronisk så det kan vara svårt att få sjukersättning. Jag ska ansöka om det snart, men har inga höga förhoppningar. Just nu har jag försörjningsstöd. Jag förstår kraven, men det känns ibland som alla ansökningar tar knäcken av mig. 

Nu håller jag inte med om att det där är mycket pengar, då. Det tycker man nog bara, om man aldrig har varit tvungen att rådda runt en familj på den summan. Kan man hushålla så svälter och fryser man inte. Men det blir aldrig någon guldkant, och barnen missar mycket av normala barndomsupplevelser (alltså sådant som de flesta skolkamraterna får i dagens läge). Känslan av fattigdom blir påtaglig. 

Problemen är invandrarna - att summorna är tillräckligt stora för att locka dem hit: 

- det är mycket pengar i förhållande till vad de skulle ha haft hemma

- de kan nu skaffa hur många barn som helst, jämfört med i hemlandet där de måste rätta munnen efter matsäcken, alternativt acceptera att några barn dog - och detta är kulturer där många barn (eller rättare sagt: många söner) är status

- de känner sig även säkra på att få denna summa under alla omständigheter, d.v.s. de räknar med att de svenska samhället inte kommer att sätta dem på bar backe i slutändan, även om de gör sig oanställningsbara, skiter i att lära sig svenska, hoppar av praktikplatser o.s.v.. Eller om de åker "hem" till landet de "flytt från" - bara de hunnit få sitt PUT, så gör det inget om detta uppdagas

- de får allt gratis i välfärden, som de skulle ha fått betala för med hårt kroppsarbete i hemlandet. Varje barnmorskeräkning, MVC-räkning, BVC-räkning, förlossningsräkning, läkarräkning, tandläkarräkning, barnomsorgsavgift, skolavgift o.s.v. - betalar du och jag. Liksom simhallar, bibliotek, skridskobanor och mycket mer. 

Spelar det roll vad man kallar bidraget för? Det är lika mycket skattepengar i alla fall. Jag är rätt trött på det där, att till och med i de kretsar där folk lever på samhället, så vill man gärna att det ska finnas en hierarki, där några är sämre än andra...

Ja, vissa som har låga arbetsinkomster kompletterar upp ifrån sin förmögenhet, de månader då inkomsten inte räcker till för räkningarna. Och förmögenheten kan komma t.ex. från tidigare sparande när man tjänade mer, skilsmässopengar, arv, lottovinster, försäljning av den tidigare bostaden... Jag skulle inte heller utgå ifrån att alla som har en låg inkomst kompletterar upp med medel från det allmänna. Men när man hör på efternamnet att de kommer från vissa kulturer, så är det mest troligt...

Dessutom: om det är ett par som bor ihop, så kan de ha den överenskommelsen att han drar in pengarna och hon sköter barnen och hushållsarbetet. 

Fast en hel del infödda svenskar som går på soc är också sjuka. Antingen har de blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen, eller så blev de sjuka (eller råkade ut för en olycka t.ex.) vid ett tillfälle i livet, då de inte hade någon SGI. De kanske var studerande eller hemmafruar, eller så hände det på en jorden runt-resa, då de varit borta så länge att SGI:n nollats. 

Dessutom finns det många som har diverse sociala och psykiska problem, som inte så lätt går att ringa in med diagnos-systemet som läkarna har - men som ändå helt enkelt inte klarar av att inordna sig på en arbetsplats med andra människor, långa dagar. Dom hittar vi också ofta hos soc.