Panikångest! Jag blir inte fri!?

Har du testat KBT? Det borde vara bra mot dina besvär.

Nej, det har jag inte tror jag. Eller jag gick hos nån speciell psykolog ett tag men minns inte om det var kbt. Tveksam dock om det hjälper...

Nu på våren eskalerar den ännu mer eftersom jag alltid mår sämre på våren. 

KBT är liksom go to-terapin när man lider av ångest, fobier och annat. Självklart ska du testa det om du inte har det! Känns däremot lite konstigt om du dömer ut en bevisat bra metod som du inte ens känner till, det kan påverka resultatet väldigt mycket.

Eftersom ångest inte är något farligt (utan faktiskt något nödvändigt) så handlar det ju inte om att bli av med den, utan att kunna hantera den.
Det är ju det som KBT-behandling handlar väldigt mycket om. Att hitta strategier att leva trots risk för ångest och med sin ångest. 

Jag har haft panikångest sedan jag var typ 11, kanske även innan bara att jag inte hade ord för det.
Jag kan få rejäla tuffa ångestanfall men har lärt mig att leva med dem och framförallt leva mig igenom dem. Nu kommer de mindre sällan och framförallt så har de minskat i styrka och längd.
Det är svårt att föreställa sig så jag kan verkligen förstå din skepticism. Men ju mer man lär sig om ångest, framförallt att den blir värre ju mer man försöker undvika den desto lättare blir det.

Jag har bara medicinerat mot ångest en kort period i mitt liv, när jag levde under hot. Jag medicinerade typ några dagar och återgick sedan till mina "vanliga" strategier.

Det som är viktigt att veta är att det inte finns någon quick-fix och det handlar mycket om din inställning (eftersom det är du som ska göra jobbet, terapeuten kan fungera som stöd och som lots)
Jobbet handlar ju om att ändra dina tankar och på så sätt få ner ångesten.

Det handlar även om att göra sådant som gör att man mår bra som att sova bra, äta bra, motionera, varva ner hjärnan och göra roliga saker.

Lycka till

Du har fått jättebra svar angående KBT. 

Så här, människan är riktigt bra på att skapa scheman för saker. 
Säg att jag blev nafsad hårt i handen av en hund när jag var 7 år. Det har satt sina spår, jag gillar inte hundar och får hjärtklappning av att vara nära eller ibland ens se en hund. Hur dåligt jag hanterar att se en hund är i sin tur beroende av hur jag mår i övrigt, vilken sinnesstämning jag är i, om jag har andra jobbiga tankar för tillfället mm. Alltså man kan vara mer eller mindre rustad och "resilient" inför en händelse som skulle kunna framkalla ångest.

Det KBT delvis vill göra är att låta dig möta händelsen eller känslan på ett kontrollerat sätt och steg för steg. Man behöver komma så pass nära och så pass många gånger att hjärnan leder om reaktionerna och skapar nya scheman.

Att en människa som är rädd för hundar fortsätter att vara det blir ett moment 22. För om man möter hundar som nafsar 2ggr så kan det vara så OM man bara vågade och mötte sin rädsla, att hunden inte nafsar 98ggr. Om du mötte en hund under kontrollerade former och de första 50ggr som du möter hunden så nafsar den inte. Då börjar en automatisk läkningsprocess kan man säga. Du lär dig att ok, jag är rädd - men hunden nafsar inte. Ok, jag är rädd men den nafsar inte, gång på gång. Målet är ju att du ska känna ok, jag är rädd, jag möter hunden, den nafsar inte, kanske behöver jag inte bli rädd?
Och om jag inte behöver vara rädd så behöver kroppen inte heller dra igång alarmet med hjärtklappning, dimsyn, torr hals, varm känsla i bröstet osv.

Målet med behandlingen behöver inte vara att man älskar hundar, absolut inte. Men att kunna gå på en gata och se en hund och att ens fysiska reaktioner speglar statistiken som säger att till 98% kommer den här hunden inte att gå emot mig och inte nafsa mig, för man har lärt in ett nytt schema i att möta en hund.

Nu finns det rädslor och känslor som går att möta på mer eller mindre "enkla sätt". En person som råkat ut för en bilolycka kan ha svårt att åka bil pga rädd att råka ut för bilolycka igen. Risken att en olycka sker är minimal men för att lära in ett nytt schema i att hantera rädslan är den enkla lösningen just att åka bil.
Flyga flygplan ännu mer abstrakt för där behöver man inte ens ha varit med om en olycka för att känna rädsla. Just flygrädsla kan man därför behöva öva på andra sätt som handlar om att förstå hur flygplan fungerar, säkerhetsfrågor, stöd från personalen mm.

Du har ingenting att förlora på att testa, särskilt inte när du mår så dåligt i din vardag som du gör. 

Hade för länge sedan liknande problem. Undvek medicinering, men fick bra hjälp av KBT hos en psykolog. 
Precis som någon skrev, det handlar inte om att försöka bli av med ångesten utan att lära sig hantera den. När man lärt sig att ha ångest utan att fokusera på den och fortfarande fungera normalt så försvinner den, eller så var det för mig i alla fall men har hört att det är rätt vanligt. 

Så ta kontakt med en psykolog, börja på vårdcentralen. Kan vara väntetid dock. 

Jag är redan inskriven på öppenpsyk. Tog faktiskt upp detta med att få träffa någon att prata med sist jag träffade min läkare. Det är han i så fall som ska ha kunskapen att föreslå kbt. Han trodde dock inte att det skulle ha nån effekt på mig. Det här är en erfaren läkare dessutom som är över pensionsåldern.

Jag har även GAD och ADD. 

Om han inte är psykolog så ska han inte uttala sig om vad som skulle fungera eller inte för dig. Dessutom låter det konstigt att han menar att den terapiform som är absolut vanligast mot dina besvär inte skulle hjälpa. Det spelar ingen roll hur gammal han är, snarare skulle jag säga att sådana där gamla stofiler ibland inte har en aning vad de pratar om.