Panikångest! Jag blir inte fri!?

Du har fått jättebra svar angående KBT. 

Så här, människan är riktigt bra på att skapa scheman för saker. 
Säg att jag blev nafsad hårt i handen av en hund när jag var 7 år. Det har satt sina spår, jag gillar inte hundar och får hjärtklappning av att vara nära eller ibland ens se en hund. Hur dåligt jag hanterar att se en hund är i sin tur beroende av hur jag mår i övrigt, vilken sinnesstämning jag är i, om jag har andra jobbiga tankar för tillfället mm. Alltså man kan vara mer eller mindre rustad och "resilient" inför en händelse som skulle kunna framkalla ångest.

Det KBT delvis vill göra är att låta dig möta händelsen eller känslan på ett kontrollerat sätt och steg för steg. Man behöver komma så pass nära och så pass många gånger att hjärnan leder om reaktionerna och skapar nya scheman.

Att en människa som är rädd för hundar fortsätter att vara det blir ett moment 22. För om man möter hundar som nafsar 2ggr så kan det vara så OM man bara vågade och mötte sin rädsla, att hunden inte nafsar 98ggr. Om du mötte en hund under kontrollerade former och de första 50ggr som du möter hunden så nafsar den inte. Då börjar en automatisk läkningsprocess kan man säga. Du lär dig att ok, jag är rädd - men hunden nafsar inte. Ok, jag är rädd men den nafsar inte, gång på gång. Målet är ju att du ska känna ok, jag är rädd, jag möter hunden, den nafsar inte, kanske behöver jag inte bli rädd?
Och om jag inte behöver vara rädd så behöver kroppen inte heller dra igång alarmet med hjärtklappning, dimsyn, torr hals, varm känsla i bröstet osv.

Målet med behandlingen behöver inte vara att man älskar hundar, absolut inte. Men att kunna gå på en gata och se en hund och att ens fysiska reaktioner speglar statistiken som säger att till 98% kommer den här hunden inte att gå emot mig och inte nafsa mig, för man har lärt in ett nytt schema i att möta en hund.

Nu finns det rädslor och känslor som går att möta på mer eller mindre "enkla sätt". En person som råkat ut för en bilolycka kan ha svårt att åka bil pga rädd att råka ut för bilolycka igen. Risken att en olycka sker är minimal men för att lära in ett nytt schema i att hantera rädslan är den enkla lösningen just att åka bil.
Flyga flygplan ännu mer abstrakt för där behöver man inte ens ha varit med om en olycka för att känna rädsla. Just flygrädsla kan man därför behöva öva på andra sätt som handlar om att förstå hur flygplan fungerar, säkerhetsfrågor, stöd från personalen mm.

Du har ingenting att förlora på att testa, särskilt inte när du mår så dåligt i din vardag som du gör.