Panikångest! Jag blir inte fri!?

Har du testat KBT? Det borde vara bra mot dina besvär.

Hade för länge sedan liknande problem. Undvek medicinering, men fick bra hjälp av KBT hos en psykolog. 
Precis som någon skrev, det handlar inte om att försöka bli av med ångesten utan att lära sig hantera den. När man lärt sig att ha ångest utan att fokusera på den och fortfarande fungera normalt så försvinner den, eller så var det för mig i alla fall men har hört att det är rätt vanligt. 

Så ta kontakt med en psykolog, börja på vårdcentralen. Kan vara väntetid dock. 

Om han inte är psykolog så ska han inte uttala sig om vad som skulle fungera eller inte för dig. Dessutom låter det konstigt att han menar att den terapiform som är absolut vanligast mot dina besvär inte skulle hjälpa. Det spelar ingen roll hur gammal han är, snarare skulle jag säga att sådana där gamla stofiler ibland inte har en aning vad de pratar om.

KBT är inte klassisk samtalsterapi utan mer att du får övningar/läxor som du ska göra utifrån överenskomna mål.
Det är alltså inte riktigt att träffa någon att prata med...
Där tror jag din läkare nog har rätt att det kanske inte blir så hjälpsamt för dig, då ADDn kanske gör att du har svårt med fokus under långa samtal men även att det inte blir något konkret i de stunder du har ångest.

KBT handlar mycket om att hitta sambandet mellan dina tankar och din ångest, utveckla sunda strategier i de stunder som du får ångest, öva på dem och sen utvärdera.

Att ha samma läkare länge kan vara jättebra för man känner sig trygg samtidigt som det ju efter tag kan bli lite slentrian och brist på nya infallsvinklar. Läkaren tror sig redan veta svaren om vad som fungerar och inte fungerar och ställer inte samma skarpa frågor som en ny kontakt skulle göra.

Kanske kan vara vits för TS att bibehålla kontakt med läkare som funkar, och sen dessutom träffa annan terapeut för att jobba konkret med KBT riktat mot det som skapar ångest?
Så kan TS med läkaren tryggt reflektera över KBT-behandlingen parallellt.
Men det förutsätter förstås att läkaren inte är av slentrian-modellen som du beskriver utan att även om hen själv inte arbetar med KBT som metod så är hen öppen för att det kan fungera. Annars kommer TS förmodligen spegla läkarens skepticism och då är risken att det bara därför inte fungerar. Eller ?

Precis vad jag anade...med koncentrationen alltså...

Ångesten är ju dock på riktigt så jag förstår att just de tankarna inte hjälper....

Jag är ju inte expert på din ångest (inte alltid på min egen....men har i alla fall hittat sätt att leva med och genom den). Jag har alltså ångest men är inte begränsad av den. Jag mest noterar det som händer och har numera oftast koll på varför, andas igenom det värsta men undviker ingenting längre, hur stark ångest jag än har. 
Jag har levt med oro för allt hela mitt liv och aktivt undvikit saker som jag inte känt mig säker på. Oroat mig för varje steg, övertänkt allting, alla risker, alla hinder.

För mig är det en sådan befrielse att inte leva så längre.

Och har ju ingen aning  hur det kommer att bli för dig med KBT men jag vill ändå skänka lite hopp om att det kan gå.
Och bara det faktum att du enträget går på gym trots ångest ger mig en hint om att du nog kan få det att fungera...

Vagus nerve exercises / resets / massage. Man börjar meditera, exempelvis Trataka meditation. Utesluter ur kosten sådant man märker förvärrar stress reaktionerna/ångesten. Kroppen är antagligen i ett väldigt känslig läge, så man kan behöva skala bort aktiviteter och måsten - det kanske funkar att exempelvis rita i 30minuter, men efter 60minuter får man nån knepig stress reaktion. Man har överansträngt sig alltså. Att laga mat kanske gör en stressad, ja men kan man nöja sig med färdigrätter ett par gånger i veckan? Sånt måste man fundera över. Kosttillskottet KSM66 i kombo med Neurol eller Valerina, effekt fås inte direkt - tar 3-4 veckor. 

Har fått skaplig bukt med skiten nu. Ovan är det jag gjort/gör. Men är extremt känslig, minsta lilla plötsliga oförberedda sak (eller överansträngning) och det blir en sju jäkla stress reaktion i kroppen. Vi snackar tok-darrar. Blir knäsvag. Musklerna blir som stålfjädrar och hjärtat rusar. Vagus nerve grejerna biter på det, så man återfår kontrollen och blir lugn. I mitt fall blir kroppen försvagad och matt under resten av dagen. 

Som bakgrund. Tidigare varit rejält utbränd (över 10 år sedan), så är överlag stress känslig sedan dess. Å tyvärr har dom här två senaste åren varit katastrof. Skiten har avlöst varandra. Nu i början på året sa kroppen tvärstopp. Nått helt extremt. Vart så pass illa tillslut att jag inte kunde sova, på flera nätter och hade en skenande stress/ångest i kroppen att det kändes som att man skulle gå fysiskt i tusen bitar snart. Men det är hanterbart nu. 

Jag hade som du i 33 år, varit med om mycket i livet. Gått i psykolog i 7 år och DBT ett halvår. Vet du vad som förändrade mitt liv? Jo, för ett år sen började jag meditera. Det har förändrat ALLT! Jag mediterar två omgångar per dag, 30 min varje gång. Jag började läsa på om hjärnan och hur våra tankar startas, lärde mig mycket om mindfulness och jag har helt seriöst fått bort 80% av all min ångest och panikångest. Hjärnan är den som förstör för oss, men genom meditation och mindfulnes kan vi lära oss se på våra tankar på andra sätt. Meditation tar tid, men det går!! De var hopplöst i början med efter ett par veckor blev de bättre och bättre . Jag önskar såhär i efterhand att jag började tidigare. Har gått på antidepressiva och lugnande i många år, men när du väl blir SAMS med din hjärna, dina svåra gamla minnen, rädslor så kan du ALLT! Om de funkade för mig, så kommer det funka för dig! Meditation har många års forskning på sig, inget som hör med något övernaturligt eller religon att göra.