Kvittning skrev 2022-02-19 15:58:46 följande:
Jag tycker ärligt talat att det är lite konstiga svar här i tråden. Det är 2 år kvar tills han blir 40 och det kan hinna hända väldigt mycket till dess. Tycker det låter sunt att sätta en deadline istället för att fastna i försök och besvikelse i evighet.
Skillnad om han fyllde 40 om typ ett halvår så att det verkligen skulle vara bråttom att lyckas.
Det är upp till varje person, att sätta sin egen åldersgräns, för sig själv. Mina föräldrar var 40 när jag föddes, och det blev många gånger tydligt att det fattades en generation mellan oss. De var födda på 1920-talet och jag på 1960-talet, och väldigt, väldigt mycket hade ju hänt mellan deras ungdom på 1930-40-talet, och min på 1970-80-talet, som mina föräldrar inte riktigt hängt med i. Dessutom hade DE i sin tur båda gamla föräldrar, så jag misstänker att värderingar från sekelskiftet 1900 var med i leken också, när det blev så svårt mellan oss.
Nu kan man förstås hävda, att inte lika mycket kommer att förändras medan din mans ungdom och ert eventuella barns... men å andra sidan VET man inte det, heller. Man blir även tröttare med åren, får svårare att klara vaknätter och annat.
...och sedan detta med missfallen, som både din karls ex och du har drabbats av. Många män tröttnar på bebisfabriken. Barn är oftast inte lika viktigt för dem som för kvinnor, så de är inte lika motiverade. De vill inte att livet ska stå på vänt i kanske tio år (och som i din karls fall i TVÅ olika förhållanden dessutom), medan det ska liggas vissa dygn i månaden, kvinnan blir jättedeppig varje gång hon får mens, hon kanske vill att båda ska ta vissa kosttillskott för att öka chanserna, hon pratar om sitt ägglossningsslem, eller att hon känner på sig att hon har blivit gravid nu...
Män vill inte höra detta jämt, och inte heller vill de känna att de mest är intressanta som "means to an end"... jag kan förstå om de vill sätta ett slutdatum. Efter det kan man sedan börja leva som folk.
