BF oktober 2022

Hm ska undersöka detta! 

Då sitter vi i liknande båtar ?? Såg att du hade en dotter innan också. Jag med. En treåring. 

håller också tummarna för oss ??

Hej igen! Jag tänker avvakta en stund med att gå med i fb gruppen tills jag gått lite längre i graviditeten. Men joinar gärna er sen om allt går som det ska. :) 

Jag har för övrigt inga symtom än, förutom väldigt känsliga bröstvårtor. Mina rosa "blödningar" som jag har haft nu i 3 dagar som kanske motsvarar någon droppe blod har synts till ungefär 1 toalettbesök av typ 6. Så det är alltså bara en gång per dag och då jättelite. Är såklart orolig för att det är missfall pågång men förra gången kom "missfallet" ut ganska omgående och det syntes redan efter 2 dagar att chg koncentrationen på teststickan blev svagare och efter typ 1 vecka så var det helt blankt. Nu verkar det dock som att koncentrationen bara blir starkare/lika stark som innan och mitt digitala test hade stigit från 1-2 veckor till 2-3 veckor när jag testade igår morse. (Och då var det 6 dagar sedan jag tog det förra digitala testet). Så jag hoppas på att blödningarna är helt ofarliga. Jag ska ringa till barnmorskan imorgon bitti och höra om jag kan få komma på en undersökning så jag kan börja känna mig lite lugnare. Visst borde man kunna se något om man är i v6? 

Hej hej! Jag hoppar in här, plussade igår och om allt går som det ska är BF 8/10. Är litegrann i chock eftersom jag trodde att det inte hade gått vägen den här gången. Jag har en 5-åring sen tidigare.

Har dock haft två täta missfall, ett i vecka 6 i november och ett ännu tidigare i början av januari. Men jag försöker tänka positivt den här gången, det är inget jag kan påverka ändå. Hellre njuta av att få vara glad en stund 

Tack så mycket! Och detsamma :) Ja exakt, tror det är svårt att komma ifrån tankarna helt när man upplevt själv hur skört det är med en graviditet. Trist att vi delar samma tråkiga erfarenhet, men lite tryggt att ha någon i tråden som kan relatera till oron. Min dotter är så peppad på syskon och jag har ibland dåligt samvete över att hon inte fått det än. Har din dotter också önskat sig syskon? 

Precis, nu får vi passa på att vara glada! Tog ett nytt test ikväll som tack och lov var starkare och dök upp snabbare än det jag tog för 2 dagar sen. Nu kan jag släppa oron ett tag till :) 

Skickar en stor kram! Jag fick ett mf i oktober och känner verkligen igen mig i det ni skriver om att när man först har känd hur skört det är med graviditet då är det svårt att släppa. Jag har kommit förbi en liten milstolpe då jag i lördags var en dag längre än jag kom sist (slut v 5), så det kändes bra. Hoppas verkligen du kommer igenom denna vecka också samejentan, håller alla tummar jag har! Men nervositeten sitter ju där konstant - jag känner också efter och är konstant nervös att det värsta händer? 
tänker försöka ringa en gyn på torsdag, om det går bra tills dess, och boka en privat VUL i vecka 8 . Men gud vad rädd jag är att jinxa något! 

Å nej å nej Skickar en jätte kram! Jag hoppas verkligen inte det är ett mf som är på g! Men din hjärna är väl kanske extra benägen att känna efter alla symtom i denna vecka eftersom du ju är rädd för att mf ska hända igen! Då kan man ju nästan känna vad som helst? Det är ju vanligt att symtom kommer och går från dag till dag! Jag var själv helt 100% på ett mf häromkvällen, och tänkte nu är det slut, men det var det ju inte då iaf. Det är så svårt att skaka av rädslan när det händ innan. Så hoppas verkligen det inte är något! Sen, en typ solskenshistoria, en kompis till mig fick fler upprepade mf i v 7. Hon hade lätt för att bli gravid men kom aldrig längre. Det visade sig det var något med hennes livmoder, hon fick en utredning och de löste det. Och hon har idag två friska barn Så om det nu är ett mf, kan du kanske söka läkare och se om det finns något som kan förklara det? Håller tummarna för dig och att allt är helt ok!

Jag är gravid i vecka 22 nu, men innan denna graviditet hade jag tre missfall/MA. Från stunden jag plussade denna gången har jag bara gått och väntat på att något ska gå fel, erfarenhetsmässigt har det ju alltid varit så innan. Jag klämde och kände på mina bröst exakt varje dag i början. Ena dagen var de gigantiska och ömma för att nästa dag ha minskat i både storlek och "smärta". Molvärken i magen kom och gick från dag till dag den med. Att konstant känna efter var mental terror för mig. Lyckligtvis fick jag en underbar barnmorska som verkligen tog till sig av min oro och ville göra allt för att stilla den. Vi fick inbokat ett VUL när jag var i vecka 9 och dagen innan tog de ett blodprov för att mäta HCG. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas något levande där inne och fick en chock när jag såg att HCG låg på över 200 000 och VULet visade ett fladdrande hjärta på en böna som var större än beräknad vecka. Tiden fram till NIPT någon vecka senare var oron tillbaka och jag vågade inte ens titta på skärmen när barnmorskan skulle titta på bebis, men nog sjutton fanns där en liten krabat som ännu en gång mättes större än beräknad vecka och hjärtat tickade på. 

Det är helt normalt att oroa sig, framförallt om man har erfarenheter som du och jag. Jag har efterhand lärt mig att oro alltid kommer finnas där och att fokuset kommer skifta allteftersom tiden går. Jag har ju passerat de mest kritiska veckorna, så istället för att oroa mig för missfall tänker jag nu på fostervattenavgång, havandeskapsförgiftning, hur stress påverkar bebis osv. Försök landa i tanken på att du är gravid tills motsatsen är bevisad. Sånär som alla tecken som kan tyda på att något är fel, är också vanliga tecken på en normal graviditet. Jag förstår att det är SUPERsvårt, men försök för din egen skull att inte ta ut ett missfall i förskott. Du kommer inte vara mindre ledsen om det väl händer även om du mentalt tänkt tanken innan, så försök att glädjas åt all tid som du faktiskt är gravid. Skulle något gå åt skogen kan du tackla det då, men tills vidare är du gravid. 

Jag håller ALLA tummar för att det bara är kroppen som spökar för dig, precis som den gjorde för mig, och att allt är som det ska!