Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

Att äktenskapet är för man och en kvinna, är dock mycket mer grundläggande än att varje man och varje kvinna, bara ska få vara gift med en person under en period i livet. Även den Katolska kyrkan medger ju en hel del undantag och dispenser, och har alltid gjort. (Förutom att det alltid varit tillåtet att gifta om sig efter dödsfall.) Särskilt när det gäller mäktiga personer. Tänk Henrik VIII. Och närmare i tiden Letitia av Spanien, när man hittade någon långsökt grund för att ogiltigförklara hennes tidigare äktenskap, så att hon skulle kunna vigas vid Felip - den blivande kungen. 

För mig personligen spelar den frågan mindre roll. Det är OK för mig, att har man gjort ett misstag - oavsett vems fel det var - så får man nöja sig med en borgerlig ceremoni nästa gång.

Fast någonstans tycker jag ändå, att det borde finnas något slags utredningsmöjlighet i det enskilda fallet. Tänk en ung flicka som tvingats in i ett äktenskap t.ex.. Och blivit misshandlad, förtryckt och förnedrad i en massa år. Och så möter hon av en slump en fin man, som tar henne därifrån. Hon älskar honom och han älskar henne. Jag kan inte se att Gud - om han finns - skulle önska att de inte skulle få vigas i hans kyrka...

Men möjligheten att göra ett undantag, får förstås inte missbrukas. Som helt säkert skulle ske, om dagens liberalteologer skulle ha makten över sådana utredningar. "AAAAALLT ÄR KÄÄÄÄRLEEEEK."

Jo. Detta är oerhört viktigt. Jag läste faktiskt precis om ett sådant fall i en tysk tidning. Det var ett ungt par som hade rest jorden runt, och när de var i Nya Zealand hade den unge mannen plötsligt tagit inititativet till att de skulle delta i en urinvånar-kärleks-ceremoni med ett slags schaman. Bara som en kul grej, sa han. Bruden gick med på det. Schamanen la fram ett papper som de skulle skriva på. Han sa att det betydde, att paret gav sitt samtycke till att ceremonin genomfördes. Båda skrev på. Bruden hade även druckit och var bortom tankeförmåga i stundens hänryckning. 

Sedan kom de hem till Tyskland. Förhållandet tog slut. Kvinnan träffade en annan, som hon planerade bröllop med. Då dök killen från jorden runt-resan plötsligt upp, och hävdade att de var gifta! Vilket det visade sig, att de också var!!! Nu måste bruden vänta i tre år på att äktenskapet skulle upplösas, eftersom de inte var eniga om skilsmässan. Och därefter ska vissa tillgångar delas lika...

Ja, men jag gillar inte sådant. Det är hyckleri och trams. Och det sänker värdet på både förlovning och äktenskap, för dom som tar det på allvar. 

OK, men omskärelseceremonin var den tidens motsvarighet till vårt spädbarnsdop. En välkomstceremoni, där även barnets mor stod i centrum. 

Varför skulle jag inte göra det? Jag är själv frånskild, och jag skulle inte göra kyrkbröllopsgrejen en gång till. Skulle bara känna mig fånig i så fall. Och ännu värre blir det naturligtvis, om bruden ska spöka ut sig i vit brudklänning och alla andra oskuldssymboler.

Maktens män och kvinnor har alltid kunnat få sina äktenskap upplösta av Katolska kyrkan. Man har hittat på någon orsak, helt enkelt. Det finns ju vissa godtagbara skäl, t.ex. att den ena parten blivit infertil, impotent eller mentalsjuk. Och då hittar man på att han/hon är det, och får en (eller det kanske krävs två) korrupta läkare att skriva intyg - och så upplöser biskopen äktenskapet. Eller så hittar man något formfel i den förra vigselceremonin - går alltid att hitta på något. Alternativt så blir biskopen avsatt (om det är en kunglig person som har den makten), och så sätter han in en mer liberal biskop som är beredd att ge dispens. 

Stämmer. Det går att använda som dispensskäl. Sedan är det förstås en flytande skala vad som är "tvång", vad som bara är "påtryckningar", och vad som skett för att bruden inte hade någon annat val i praktiken, men som ändå inte var ett tvång från brudgumens eller föräldrarnas sida... Det går att vrida till "tvång", om biskopen önskar hjälpa till med det, men man hör ju tyvärr om - särskilt kvinnor - som inte beviljats skilsmässa av Katolska kyrkan, trots att man tycker att det vore självklart. 

Jodå, den Anglikanska kyrkan har i alla fall vigselrätt. Vad jag vet har statskyrkan (eller den före detta statskyrkan) i alla protestantiska länder juridisk vigselrätt. Det är i de katolska länderna de oftast inte har det. Samt i Tyskland, som ju är halvt protestantiskt / halvt katolskt. Men i Österrike har kyrkan vigselrätt lustigt nog (Österrike är katolskt.)

Jag tycker att det skulle vara ett väldigt ingrepp att ta bort kyrkornas vigselrätt, när de har haft den i tusen år eller mer i ett land. Det är liksom inget man gör på en kafferast - och sedan om några år kanske återinför den igen, när tillräckligt många klagat över att de gått miste om kyrkbröllop. 

Fast det är INTE ALLS samma sak. Inte i ett land där alla är vana vid juridiskt giltiga kyrkbröllop sedan tusen år tillbaka. I Storbritannien ytterligare ett par hundra år...

Jag VET allt det där, men jag pratar om hur det är i praktiken. Hur vanligt folk ser på det, och antagligen även på Jesu tid. Det är ett tillfälle att visa upp nytillskottet, ställa till med fest, få presenter, och även ett tillfälle för barnets mor att stå i centrum och ta emot hyllningar, när hon är sig själv igen efter genomgången graviditet och förlossning. (Fast vi får väl hoppas att just Josef och Maria kände den egentliga innebörden av ceremonin... :) )

Jamen dom länderna är ju KATOLSKA, och bakgrunden är en helt annan. Tänk franska revolutionen t.ex.. Man menade att kungen, adeln och prästerskapet alla var samma skrot och korn, som bara sög ut pengar av det hårt arbetande folket. Därför ville man inte längre vigas av präster efter revolutionen, utan man ville vigas inför en tjänsteman som man var och kände sig jämbördig med. 

Några sådana känslor av hat och underlägsenhet gentemot prästerna finns inte i Sverige idag. Så folket har ingen anledning att gå med på ditt förslag. 

Fast det är ingen idé att käbbla om detta (vad folket vill), när vi inte har något underlag. Man kanske borde ordna en omröstning?