• Anonym (Cajsa)

    Stanna eller gå? Attraheras inte av min man

    Jag är gift sedan 9 år. Vi har haft det mestadels bra dessa år, men på senare tid har jag börjat känna att något fattas. Jag älskar min man och vi har ett jättebra sexliv, men jag attraheras verkligen inte av honom. Jag längtar efter att känna attraktion och passion. Längtar efter att kyssas, men min man är så gräsligt dålig på att kyssas att jag inte vill ha mer än pussar av honom.

    Sexet är som sagt riktigt jäkla bra, men det har inte längre något med attraktion att göra. Jag har helt enkelt en sexdrift och med honom vet jag att det är bra. Jag fantiserar ofta om att vara med någon annan.

    Så, jag lever med min bästa vän, vi har bra sex och han är min stora trygghet. MEN jag attraheras inte av honom och vill inte kyssas. Vad gör man?

    (Barn finns i bilden, men inga gemensamma)

  • Svar på tråden Stanna eller gå? Attraheras inte av min man
  • Anonym (Ann)

    Du får bestämma dig om du tror gräset är grönare på andra sidan. Tror du det, så lämnar du.

  • Ocdmänniska

    Tycker det är taskigt att vara med någon som du inte är attraherad av, för hans skull.

  • Anonym (ingångna tofflor)

    Samma här fast fler år.

    Jag har bestämt mig för att stanna. Chansen att hitta en bättre man ser jag som liten och den där första galna attraktionen kommer ändå aldrig att vara, även om jag hittar den en gång till.

    Och orkar man verkligen gå igenom hela proceduren igen? Att gå in en ny relation, komma överens om allt, nya släktingar, nytt folk som ska pusslas ihop på storhelger och semestrar? Ibland är de ingångna tofflorna de skönaste.

    Jag känner mig förbi vägskälet och min man förtjänar bättre än att bli lämnad för en fantasi och ett frågetecken.

    Men du är yngre och utan barn, och kan klart känna annorlunda.

  • Anonym (ingångna tofflor)
    Ocdmänniska skrev 2022-01-10 19:00:34 följande:

    Tycker det är taskigt att vara med någon som du inte är attraherad av, för hans skull.


    I så fall hade vissa av oss bytt sambo vart 3-4e år hela vårt liv.

    Verkar det vettigt?
  • Anonym (Samma)
    Anonym (Cajsa) skrev 2022-01-10 18:37:53 följande:
    Stanna eller gå? Attraheras inte av min man
    Jag är gift sedan 9 år. Vi har haft det mestadels bra dessa år, men på senare tid har jag börjat känna att något fattas. Jag älskar min man och vi har ett jättebra sexliv, men jag attraheras verkligen inte av honom. Jag längtar efter att känna attraktion och passion. Längtar efter att kyssas, men min man är så gräsligt dålig på att kyssas att jag inte vill ha mer än pussar av honom.

    Sexet är som sagt riktigt jäkla bra, men det har inte längre något med attraktion att göra. Jag har helt enkelt en sexdrift och med honom vet jag att det är bra. Jag fantiserar ofta om att vara med någon annan.

    Så, jag lever med min bästa vän, vi har bra sex och han är min stora trygghet. MEN jag attraheras inte av honom och vill inte kyssas. Vad gör man?

    (Barn finns i bilden, men inga gemensamma)
    Väldigt lik min sits. Han är jätte dålig på kyssas sticker bara in en stel tunga . Blää. Halv bra sex. Oftas känner jag mig inte kåt och de är mest han som njuter bara. Vi bråkar ganska ofta och har olika mål i livet. Jag fantiserar om en annan också. Han vet om detta men vill ändå vara med mig och försöka. Jag skulle vilja att han lämnade mig . Jag kan inte lämna, jag vill inte lämna huset och barnen och har extremt svårt att få tag på något nytt för mig och barnen, jag orkar verkligen inte flytta IGENså får vara kvar o stå ut med att han inte vill flytta svårt att tvinga ut honom när vi båda har kontrakt på huset ( hyr) :(
  • Anonym (Cajsa)
    Anonym (ingångna tofflor) skrev 2022-01-10 19:06:26 följande:

    Samma här fast fler år.

    Jag har bestämt mig för att stanna. Chansen att hitta en bättre man ser jag som liten och den där första galna attraktionen kommer ändå aldrig att vara, även om jag hittar den en gång till.

    Och orkar man verkligen gå igenom hela proceduren igen? Att gå in en ny relation, komma överens om allt, nya släktingar, nytt folk som ska pusslas ihop på storhelger och semestrar? Ibland är de ingångna tofflorna de skönaste.

    Jag känner mig förbi vägskälet och min man förtjänar bättre än att bli lämnad för en fantasi och ett frågetecken.

    Men du är yngre och utan barn, och kan klart känna annorlunda.


    Nja, inte så värst ung ändå. 40 år och ett barn, bara inga gemensamma.

    Jag förväntar mig inte samma förälskelse och attraktion som i början, men det vore liksom härligt om man kunde känna något mer än såhär. Att ha sex och tänka på andra?

    Men som någon annan skrev, gräset är kanske inte grönare någon annanstans. Men samtidigt är det kanske inte schysst att hålla kvar vid något bara för att det är tryggt och enkelt.
  • Anonym (Machiavelli)

    Om du ska vara helt ärlig, har du någonsin attraherats av din man?

  • Anonym (ingångna tofflor)
    Anonym (Machiavelli) skrev 2022-01-10 19:15:54 följande:

    Om du ska vara helt ärlig, har du någonsin attraherats av din man?


    Jag var helt galen. Kunde inte sova om natten, hade hjärtklappning om jag tänkte på honom, gjorde fel på jobbet, kunde inte vara utan honom i 24 h ens för då fick jag som ångest (hade aldrig ångest annars) och ville bara sätta tänderna i hans fina lår....grrrrrr.

    Vi hade sex sex gånger på 12 timmar och gick hjulbenta ner till pizzerian för att äta som vargar för vi höll på att sexa ihjäl oss och hade rejäla skavsår.

    Så började det. Men så fortsätter det givetvis inte år efter år, och det får man acceptera.
  • Anonym (Cajsa)
    Anonym (Machiavelli) skrev 2022-01-10 19:15:54 följande:

    Om du ska vara helt ärlig, har du någonsin attraherats av din man?


    Ja jag har varit attraherad av min man. Men dålig på att kyssas har han ju alltid varit.
  • Tecum
    Anonym (ingångna tofflor) skrev 2022-01-10 19:06:26 följande:
    Samma här fast fler år.

    Jag har bestämt mig för att stanna. Chansen att hitta en bättre man ser jag som liten och den där första galna attraktionen kommer ändå aldrig att vara, även om jag hittar den en gång till.

    Och orkar man verkligen gå igenom hela proceduren igen? Att gå in en ny relation, komma överens om allt, nya släktingar, nytt folk som ska pusslas ihop på storhelger och semestrar? Ibland är de ingångna tofflorna de skönaste.

    Jag känner mig förbi vägskälet och min man förtjänar bättre än att bli lämnad för en fantasi och ett frågetecken.

    Men du är yngre och utan barn, och kan klart känna annorlunda.
    Klokt inlägg, många här tycks leva i en fantasivärld där de både vill ha kakan och äta den och inbillar sig att allt blir så mycket bättre med en annan man. Men vardagen och hans fel kommer där också. Enda sättet att få ständig passion är att vara singel och ha korta förhållanden emellan.
    Och inte var så nogräknad förstås...
Svar på tråden Stanna eller gå? Attraheras inte av min man