Diagnos och otrohet

Ok, så vad är det du vill med din tråd?

Du vet ju att tjejen har diverse diagnoser så du kan väl inte förvänta dig ett "normalt" förhållande?

Så valet du har är att antingen dumpa henne och bli kvitt alla problem hon för med sig eller vara ihop med henne och acceptera att leva i konstant drama och problem.

Vad u inte ska göra är ljuga för dig själv och intala dig själv att ni kommer kunna ha ett normalt förhållande utan ständiga dramer för det kommer inte hända annat än i din fantasi.

Enligt vem är exet psykopat?

Han kanske reagerade på exakt samma delar som du och blev därmed jobbig och därför kallas psykopat.

Vill du leva i denna typ av relation? Om ja fortsätt men förvänta dig inget annat för det kommer inte ske. Det finns ingen vändpunkt hon vill inte sluta dricka och ser sig själv som ett offer.

Med all respekt men exakt hur mycket psykopat var hennes ex egentligen? Hur mycket drama skapade hon faktiskt själv?

Om ni ska ha en chans behöver hon ha självinsikt om sin problematik och vara villig att jobba på relationen med psykolog, medicin, rehabilitering etc - annars är det ju kört och du blir istället hennes medberoende...

Han är redan hennes medberoende!

Hur gamla är ni TS? Om du tänker långsiktigt så inser du (hoppas jag) att du inte kommer att kunna bilda familj med henne. Det är rätt tydligt att hon inte kan bli en bra förälder och det räcker faktiskt inte att en av föräldrarna är normal om den andra är galen. 

Så...frågan är lite hur du tänker på lång sikt här, tycker jag. 

Om jag vore din mamma så skulle jag försöka få dig att avsluta på något subtilt sätt. Du kommer aldrig att få en lugnt och lyckligt liv med henne. Det kommer vara drama, kaos, tvivel och berg- och dalbana. Samtidigt är det sådana människor som skapar starka positiva känslor också hos oss ibland. 

Om du väljer att vara tillsammans med henne, måste du i vilket fall ha en plan för att värna dina egna gränser och ditt välmående. Du kommer bli nerdragen även om du såklart inte tror det nu - försök att ha en gräns för hur illa det kan bli innan du faktiskt måste lämna. Du behöver en backup i form av vänner eller familj som kan dra dig därifrån om du blir så medberoende att du inte längre ser klart. 

Har själv slösat 20+ år av mitt liv på en liknande man. Vi hade sjukt starka känslor för varandra (har fortfarande känslor för honom, kommer alltid ha det). Jag drogs in i karusellen, upp och ner... När jag till slut lyckades ta mig ifrån honom var jag ett vrak. Barnen mådde jättedåligt av situationen med en instabil pappa och en mamma som också mådde dåligt, en blev självmordsbenägen. Sex år efter honom har jag börjat bli en någorlunda hel person igen och barnen är ok men såklart märkta av sina erfarenheter.

Det var INTE värt de här följderna av att ha ett väldigt passionerat förhållande med otroligt höga toppar, tycker jag i efterhand. Hade alla gånger valt en stabil, ocharmig, trygg medelmåtta om jag fick välja på nytt.

Tyvärr är det väl inte så troligt att du kan plocka ihop den här tjejen till en vanlig 8-5-människa och tacos på fredagar.

Det är väl rätt normalt också att en partner blir "kontrollerande" när den andra i  relationen får blackouter och inte har en aning om vad de håller på med.

Har du lust att få en könssjukdom för hennes skull?
Har du lust att få en betalningsanmärkning för hennes skull?
Har du lust att få barn med egna diagnoser eller som blir deprimerade av att leva med sin mamma?

Jag vet fyra sådana barn och detta är tyvärr ganska ärftligt, både genetiskt och socialt.

Sen spelar det ingen roll vilka diagnoser man har, säger man att man ska ta en öl och dricker åtta då har man redan grava problem.

Så du kan vara ihop med henne, men räkna med att du kommer att vara hennes vårdare, psykolog, bank och förälder en stor del av tiden.

Hon har alkoholproblem så hon bör inte dricka alls och bör utredas för borderline. ADHD och asPergers har inte mycket med det där att göra. Mer trauma och då antagligen en annan diagnos som förklarar mer.

Snälla ts dumpa henne. Hon är ju totalt trasig som människa! Och att vara otrogen beror inte på diagnoser utan på att hon har dålig självkontroll.

Du kan inte ändra på henne, jag förstår att det är tungt men du måste lämna henne och bryta all kontakt.

Hon är alkoholist. För att sluta dricka måste hon erkänna det för sig själv och söka hjälp. Vården har beroendemottagningar och så finns AA men hon måste vilja själv. Det låter som att du är medberoende att du ursäktar hennes beteende gör det ännu lättare för henne att fortsätta som hon gör. Jag har själv varit i den situationen med en nära släkting och det är så lätt att ge upp mer och mer av sig själv och trippa på tå. Behöver du hjälp finns AA för anhöriga och Al- anon. Jag rekommenderar varmt AAs journummer för anhöriga.

Din flickvän skulle också behöva hjälp av vården för att bearbeta sitt trauma. Att hon beter sig som hon gör beror inte på Aspergers eller ADHD.

Al- anon: www.al-anon.se/

AA: www.aa.se/om-aa/hur-kan-du-hjalpa-nagon-som-dricker

Tack för dessa kommentarer. Jag vet att jag låter medberoende, men är också rätt medveten om hur jag förhåller mig till detta och är beredd på att jag kan behöva lämna för min egen skull. Jag har varit väldigt tydlig med vad som måste göras efter denna senaste incident och hon påstår sig vilja få behandling och att detta var droppen. Det finns en risk att hon manipulerar mig och säger det jag vill höra vilket jag tar i åtanke, men efter en lång fundering så känns det inte troligt. Jag tror detta var botten helt enkelt att förlora mig.

Däremot tar psykiatrin för lång tid och det är minst ett halvår fram i tiden. Borderline utredning hade varit högst nödvändigt men jag är osäker på hur man går tillväga om man befinner sig på västkusten med så få privata aktörer. Måste väl finnas någonstans man kan vända sig och få olika behandlingar?

Det är inte ditt problem att lösa. Om hon lovar att hon ska fixa hjälp så får hon själv ta tag i saken, t ex är steg ett att hon ens ställer sig i kö för behandling inom landstinget.

Det är hennes eget ansvar och skyldighet att kolla upp alternativ för utredning och behandling och faktiskt aktivt ringa runt och ställa sig i kö på olika platser. Hon är vuxen och ska göra det själv. Inte du.

Jag har ADD inte ADHD men vi har samma problematik kring impulsivitet ocj konsekvenstänkande. Personer med ADHD/ADD är att vi tar risker. Vanliga människor som inte har ADHD har ett bättre kontroll kring impulsivitet och konskvenstänkande. Nu har inte jag problem med otrohet utan har dragit på mig massa onödiga lån och köpt saker jag inte haft råd med. De är detta hon måste kom till insikt med. Hon har ett handikapp likt mig där och då gör hon saker som hon kommer ångra men som egentligen inte vill. De har med impulsivitet och att vi går från handling direkt istället för tanke(konskevenstänkande). Vi agerar först och tänker sen. Jag har varit hos en psykolog och arbetat med dessa bitar. Nu stannar jag alltid upp och tänker innan jag köper något eller kring lån. Dr krävs arbete och att man kommer till insikt. Samma med din flickvän. Hon gör dummas saker med andra killar för där och då känns de rätt. Hon menar säkert att hon inte vill vara otrogen men eftersom hon har svårt kring impulsivitet och konsekvenstänkandet så är hon otrogen. Hon måste börja arbeta med sig själv. Precis som en narkoman han måste sluta ta droger, en kleptoman sluta med ta saker och som i hennes fall hon har ADHD då måste hon arbera med risktänkande och sin impulsivitet. Du kan inte förändra henne hon måste göra det. Du kan stötta henne att gå till en psykolog men hon måste vilja själv förändra henne. Fråga henne om hennes otrohet är värt att förlora dig. å henne att inse värdet av dig som person och att hennes impulsivitet och handlingar kan få förödande konskvenser att du lämnar henne. Lycka till från killen med ADD =)

Hade ju INTE tagit över "trasigt gods". Livet är för kort för att behöva ta hand om någon.
Gå vidare - det finns normala människor där ute också.
Låter hårt men, se till att DU mår bra!
Lämna alla sjuka förhållanden

Du låter som en jävla toffel. Ingen kan respektera en man som dig. Du är en kvinna inombords.

Men snälla TS, du skriver att du vet att du "låter" medberoende och att du är medveten hur du förhåller dig till detta och att du är beredd på att lämna men ÄNDÅ ska du fortsätta banka huvudet i väggen och hjälpa henne vård och prata om behandlingar vilket talar för att du inte förstått nånting.

Försök förstå, du KAN inte förändra henne, du KAN inte bota henne. Och även om hon får vård så kommer hon ändå ALDRIG bli normal och ni kommer ALDRIG kunna ha ett normalt förhållande.

Fundera snarare över VARFÖR du vill fucka upp ditt liv genom att ha ett förhållande med en trasig människa? Vad vinner DU på det?

Ta dig ut därifrån illakvick , fly. Kommer bara sluta i kaos och tvivel

Diagnos och otrohet

Hej.

Min tjej sedan 6 månader tillbaka har asbergers och Adhd, säkert en släng borderline också. Hon var utsatt i 4 års tid av en kontrollerande psykopat innan hon träffade mig så ja.. Jag förstår att detta inte är något ideal på papper, men vi älskar varandra och jag tog valet själv.

Hon är extremt osäker i sig själv, självmedicinerar med alkohol och får extrema blackouts. Blackouts på en nivå jag aldrig sett något få innan, hon blir med andra ord som en zombie och vem som helst kan dra iväg henne så följer hon med, därav blivit utsatt för våldtäkt med mera innan vi träffades... Ja.. Ett helvete med andra ord som jag försökt hantera bäst det går på grund av våran starka kärlek och förståelse för varandra.

Jag har försökt få henne att sluta dricka men blev ju då likställd med hennes galna ex, vilket är förståeligt. Hon är rädd och orolig. Det brukar gå en månad där allt är okej innan något galet händer. Men förra veckan gick hon ut och skulle ta en öl.. Hon gav mig all bekräftelse jag kunde få när hon var ute för att jag inte skulle oroa mig. "älskar dig" "oroa dig inte" "jag tar bara en öl" "rör ingen annan"

Ja.. 8 öl senare så är hon på en klubb och hånglar med en annan kille. Älskar hon honom? Nä, såklart inte. Men det tog extra hårt eftersom att hon gav mig så mycket bekräftelse innan på att inte oroa mig bara en halvtimme innan.

Hur som haver, jag frågade henne hur kvällen var på morgonen och hon erkände att hon hånglat rätt snabbt, men att hon avbröt efter en minut... Vilket är rätt länge i hångel världen. Hennes "vän" hade dock sagt att dom klängde på varandra hela kvällen, men hon minns inget av det pga alkohol och zombifieringen.. Utan bara att dom dansade och hånglade en gång, sedan fick hon ångest och gick.

Hon gick in i försvarsställning först, offerkoftan och 'jaja skit i mig då " inställningen. Men sedan kom ångern och hon har lovat att aldrig dricka en droppe alkohol igen. Hon har tagit bort dessa vänner som hetsade henne att dricka och till otrohet från Social medier och har lovat att det aldrig kommer att hända igen för att hon vill ha framtiden med mig och inget annat spelar roll.

Dock sa hon att detta hänt med hennes ex också, han var psykopat så känns mer förståeligt.. Men jag är lite rädd att detta är en klassisk röd tråd som inte kommer att kunna försvinna med mig. Kanske är detta vändpunkten? Hon har sökt hjälp psykologiskt sedan hon träffa mig så det är på gång, men det kan också vara min egna emetionella undergång att fortsätta detta om det händer igen.

Borde jag ge det en chans på papper? Nej absolut inte. Men i hjärtat så kan jag inte se en framtid utan henne.

Alla funderingar uppskattas, gärna vuxna kommentarer för ingen orkar något annat. tack.

[/quote]

Svårt.

Håller med någon om att detta inte är mammamaterial. Men alla måste ju inte skaffa barn.

Hon behöver söka vård, av egen kraft.

Kanske kan ni upprätta ett kontrakt över var gränserna går i ert förhållande.