Inlägg från: Anonym (långsiktigt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (långsiktigt)

    Diagnos och otrohet

    Hur gamla är ni TS? Om du tänker långsiktigt så inser du (hoppas jag) att du inte kommer att kunna bilda familj med henne. Det är rätt tydligt att hon inte kan bli en bra förälder och det räcker faktiskt inte att en av föräldrarna är normal om den andra är galen. 

    Så...frågan är lite hur du tänker på lång sikt här, tycker jag. 

    Om jag vore din mamma så skulle jag försöka få dig att avsluta på något subtilt sätt. Du kommer aldrig att få en lugnt och lyckligt liv med henne. Det kommer vara drama, kaos, tvivel och berg- och dalbana. Samtidigt är det sådana människor som skapar starka positiva känslor också hos oss ibland. 

    Om du väljer att vara tillsammans med henne, måste du i vilket fall ha en plan för att värna dina egna gränser och ditt välmående. Du kommer bli nerdragen även om du såklart inte tror det nu - försök att ha en gräns för hur illa det kan bli innan du faktiskt måste lämna. Du behöver en backup i form av vänner eller familj som kan dra dig därifrån om du blir så medberoende att du inte längre ser klart. 

    Har själv slösat 20+ år av mitt liv på en liknande man. Vi hade sjukt starka känslor för varandra (har fortfarande känslor för honom, kommer alltid ha det). Jag drogs in i karusellen, upp och ner... När jag till slut lyckades ta mig ifrån honom var jag ett vrak. Barnen mådde jättedåligt av situationen med en instabil pappa och en mamma som också mådde dåligt, en blev självmordsbenägen. Sex år efter honom har jag börjat bli en någorlunda hel person igen och barnen är ok men såklart märkta av sina erfarenheter.

    Det var INTE värt de här följderna av att ha ett väldigt passionerat förhållande med otroligt höga toppar, tycker jag i efterhand. Hade alla gånger valt en stabil, ocharmig, trygg medelmåtta om jag fick välja på nytt.

Svar på tråden Diagnos och otrohet