Diagnos och otrohet
Hej.
Min tjej sedan 6 månader tillbaka har asbergers och Adhd, säkert en släng borderline också. Hon var utsatt i 4 års tid av en kontrollerande psykopat innan hon träffade mig så ja.. Jag förstår att detta inte är något ideal på papper, men vi älskar varandra och jag tog valet själv.
Hon är extremt osäker i sig själv, självmedicinerar med alkohol och får extrema blackouts. Blackouts på en nivå jag aldrig sett något få innan, hon blir med andra ord som en zombie och vem som helst kan dra iväg henne så följer hon med, därav blivit utsatt för våldtäkt med mera innan vi träffades... Ja.. Ett helvete med andra ord som jag försökt hantera bäst det går på grund av våran starka kärlek och förståelse för varandra.
Jag har försökt få henne att sluta dricka men blev ju då likställd med hennes galna ex, vilket är förståeligt. Hon är rädd och orolig. Det brukar gå en månad där allt är okej innan något galet händer. Men förra veckan gick hon ut och skulle ta en öl.. Hon gav mig all bekräftelse jag kunde få när hon var ute för att jag inte skulle oroa mig. "älskar dig" "oroa dig inte" "jag tar bara en öl" "rör ingen annan"
Ja.. 8 öl senare så är hon på en klubb och hånglar med en annan kille. Älskar hon honom? Nä, såklart inte. Men det tog extra hårt eftersom att hon gav mig så mycket bekräftelse innan på att inte oroa mig bara en halvtimme innan.
Hur som haver, jag frågade henne hur kvällen var på morgonen och hon erkände att hon hånglat rätt snabbt, men att hon avbröt efter en minut... Vilket är rätt länge i hångel världen. Hennes "vän" hade dock sagt att dom klängde på varandra hela kvällen, men hon minns inget av det pga alkohol och zombifieringen.. Utan bara att dom dansade och hånglade en gång, sedan fick hon ångest och gick.
Hon gick in i försvarsställning först, offerkoftan och 'jaja skit i mig då " inställningen. Men sedan kom ångern och hon har lovat att aldrig dricka en droppe alkohol igen. Hon har tagit bort dessa vänner som hetsade henne att dricka och till otrohet från Social medier och har lovat att det aldrig kommer att hända igen för att hon vill ha framtiden med mig och inget annat spelar roll.
Dock sa hon att detta hänt med hennes ex också, han var psykopat så känns mer förståeligt.. Men jag är lite rädd att detta är en klassisk röd tråd som inte kommer att kunna försvinna med mig. Kanske är detta vändpunkten? Hon har sökt hjälp psykologiskt sedan hon träffa mig så det är på gång, men det kan också vara min egna emetionella undergång att fortsätta detta om det händer igen.
Borde jag ge det en chans på papper? Nej absolut inte. Men i hjärtat så kan jag inte se en framtid utan henne.
Alla funderingar uppskattas, gärna vuxna kommentarer för ingen orkar något annat. tack.