Måste han verkligen få veta?

Nu så är svaret skickat till hans jurist. Han kommer inte bli glad. Det står om våldet mot både mig och ssoc.damerna och att han blir aggressiv när han inte får som han vill. 

Han var irriterad vid överlämningen idag. Småbarnens syskon hade sett dem ute och ropat på dem. Det fick de tydligen inte göra för honom för det var HANS tid med sina barn så de skulle hålla sig undan. 
Har han svårt att hålla fokus på sina egna små? 
Han kan inte neka deras syskon att prata med dem..  

Han nämnde också att fredag var "sista dagen".. 

Men jag ignorerade honom totalt i både syskonanklagelsen och sista dagen.. 
Alltså sista dagen på svar till jurist.

Men nu ska han få sitt håll käften svar..

Absolut! Jag lovar att uppdatera om hur det går! 
Ja det är bäst att inget säga i detta läget.. 

Ja så tänkte jag med! Men enligt han så verkar han ha fritt fram med allt.. Å speciellt när han till och med kommer fram hem hit till min ytterdörr när vi är utanför..

Ja jag tänkte på det men inte värt att nämna något i detta läget. Det får jag ta vidare med advokaten hir det ska se ut framöver. 

Väntar nu som sagt på explosionen när han får reda på svaret.. 

TROR han har blivit delgiven svaret.. Han titulerade mig som "psykolog" idag.. 
Jag svarade inte..

Sen muttrade han över barnens hår/frisyrer för de behövdes klippas för att se ut som folk! Å då skulle han minsann ha en hårslinga var av dem..

Jag sa inget.. Han kan klippa dem själv om det inte duger..

Ja jag gjorde det.. Hej då och stängde dörren.

Ursäkta dålig uppdatering.
Jag och barnen har varit lite "lediga" från allt Vädret har varit toppen! 

Dagen efter som han hade krävt mer tid över påsk så kom han och "ursäktade" sig om att han hade sett fel på tiden.. 
Så det blev som "grundschemat".  

Han muttrar över att jag bryter mot så många lagar som boendeförälder och han ska gå till tingsrätten om det. Jag vet inte vad han syftar på och bryr mig inte heller. Jag gör som jag brukar. Jag sköter mitt så får han sköta sitt. 
Han gnäller över äldsta barnets sovrutiner och att de äldre barnen fortfarande hejar på dem när han har umgänge. Låt dem heja! Klarar han inte av det så får han se över sitt umgänge tänker jag.

Tog en dagstur och så fort vi kom hem så kom han springandes.. Jag sa inget utan fortsatte att packa ur bilen då fräste han att han märkte att det inte var uppskattat att han "kom förbi" eftersom de äldre barnen kunde skvallrat vart vi varit! Jag låtsades inte höra.. Han gick surt fräsande hem igen.. Fattar inte vad han ens skulle hit och göra mer än att vara nyfiken och kontrollerande. Klarar han inte av det så får han hålla sig borta! Hur svårt ska det vara!? De äldre barnen får ju inte hälsa på sina småsyskon under hans umgänge.

Jag bryr mig inte så mkt i honom utan lever "mitt", det rinner bara av mig. 
Han är nog bra irriterad över att jag klarar mig bättre utan honom och mår sakta bättre om än det är långt och mycket kvar. 

Det är tyst från hans jurist och polisen.. Antar att det är för att det har varit påsk. 

Hoppas ni andra har haft en fin påsk  

Ja jag känner mig stark och motiverad i det här nu! 
Jag har börjat att träna för att få annat att tänka på när tillfälle ges vilket har resulterat i "bättre" mående och mer ork samt träffa folk!

Ja jag förstår liksom inte grejen med det.. Det är HANS umgänge med barnen då får tydligen inget störa! Tappar han fokus på barnen så lätt så borde han tänka om.. 

Hej!

Har varit väligt off här en tid.

En ung nära anhörig har hastigt oväntat avlidit så det har varit mycket.. Så jag har varit i en rejäl svacka nu.. 

Jag och barnen mår dock bra ändå. Vi harvar på som vanligt. 

Han ska in på förhör nu framöver ang. hemfridsbrott.. Han har försökt att få mig att dra tillbaka anmälan flertalet ggr för HAN kunde ju inte göra det själv. Jag lyssnar inte på det örat.. .
Sedan kom det brev från fogden ang pengarna till hans föräldrar som jag skrivit om tidigare i teåden men den har jag motsatt mig. Det finns inget skrivet så det är ord mot ord. 

Spelar ingen roll att jag inte "mår bra" pga dödsfallet så fortsätter ju ändå mitt liv som jag måste kämpa för. 
Han tror att jag är svag och passar nu på med alla möjliga kryphål. Riktigt fult. Det visar ju bara hur han är..  Svårt dock nu när vädret är topp pch man är ute mer och att vi bor så pass nära att undvika varandra.. Han hör ju när de små är ute så då slinker han förbi och har svårt att avlägsna sig. Han är nyfiken på mig och mitt liv.. Jag fick en pling i telefonen och direkt så frågade han om det var tinder.. Jag "hörde" inte frågan..

Han är bra nervös inför förhöret, det märks. Han har varit sådär sliskigt övertrevlig.. och allt "är så bra" och försöker samarbeta extra osv.
Jag väntar dock på den dagen han blir varse om misshandeln..

Just nu så tar jag dag för dag. Man påminns om att livet är skört och man vet aldrig när det kommer vändningar. 

Tack ni som frågar hur det är och som hjälpt och stöttat mig i det här <3

Lovar att uppdatera vidare! 

Tack Fina du <3

Nej jag försöker att fortsätta leva mitt.