Min man får fängelse straff

Varför han sitter blir ju avgörande för de råd du får hur du ska hantera ditt liv under tiden han är borta.

Jag vill inte vara elak. 
Men jag vill ändå skriva att det är en lättnad att inte ha en sådan person i sitt eller barnets liv. 
Upprepad kriminalitet, inte en engångshändelse. Och ett grovt brott, annars skulle det inte handla om ett så långt straff.

TS har uppenbarligen inga planer på att lämna honom oavsett orsaken till att han sitter inne.

Usch, kan inte ens föreställa mig hur du känner just nu. Måste vara otroligt tufft speciellt när man ska få barn också, hoppas det hela går fort och att du under tiden får hjälp av nära och kära med bebisen och allt praktiskt.

Är inte och har inte varit i samma situation men ville bara skriva att det är otroligt starkt och jag hoppas allt blir bra väldigt snart.

Så brukar det vara, men råden kan ju vara alltifrån att fly hals över huvud till att systematiskt jobba sig ifrån en kriminell person, beroende på vad han gjort.

Jag har ingen liknande erfarenhet så egentligen vill du kanske inte att jag skriver i tråden. Men jag vill beklaga att du står själv under din graviditet. Mitt råd är att sluta fokusera så himla mycket på din man. Han är vuxen och har en advokat. Låt dem sköta det som behöver skötas. Du kommer att riskera att kollapsa om du fortsätter att curla denna mannen. Du måste endast fokusera på dig och ditt barn och ert mående. Glöm inte bort dig själv i detta.

Det är ett faktum att om du skapar ett liv med en kriminell man så kommer han också hamna i fängelse till slut. Du kanske är beredd på det men nu tvingar ni ett barn att uppleva den verkligheten också.

Ett råd jag själv fick när jag var ung som jag hoppas du tar till dig: det viktiga är inte en människas ord utan hans handlingar. Det betyder att det är så himla enkelt att prata en massa, lova en massa men det är vad person verkligen gör och bidrar med på riktigt som har betydelse. Tänk på det om det är så att din man är en sån som pratar en massa. Hans handlingar är viktigare och det är ett faktum att hans handlingar har gjort att du nu står ensam med allt ansvar för er familj i åtminstone två år framåt. Plus att han har orsakat både dig och resten av familjen skada genom oron ni känner för hans skull.

Jag har ingen personlig erfarenhet av just fängelsestraff, men jag kan tänka mig att den här typen av separation är väldigt tuff. Oavsett orsak så är det en ansträngning på förhållandet att vara ifrån varandra så länge, och du ska dessutom bli mamma snart.

Var beredd på att det blir tufft att vara ensam med en bebis, och tänk igenom hur öppen du vill vara/vad du ska säga när/om de frågar på t.ex. BVC eller på Öppna Förskolan var pappan är någonstans. Du måste faktiskt inte svara helt ärligt på den frågan om du inte vill.

Du verkar ha stöttning från familjen, ta till vara på den och ta emot hjälp du kan få, både rent praktisk, men även känslomässig.

Det är absolut inte samma sak, men jag tyckte det var supertufft det året då jag pluggade på en ort och maken (som var pojkvän då) jobbade på en annan, och vi sågs bara vissa helger. Vi levde så drygt ett år, och på slutet började jag nästan känna mig som singel, även om vi pratade i telefon nästan varje dag. Jag började till och med "spana in" andra män, och skämdes fruktansvärt över att jag ens tänkte tanken (och det var aldrig något mer än tankar), men så här i efterhand tror jag att det var en ganska naturlig känsla när man i realiteten lever som om man vore singel.

Om jag hade varit du skulle jag se till att ha några små filmklipp med din man, som du kan visa ert barn sedan när det blir lite större och säga att det är pappa. Ha även foton och kanske en del av hans grejer framme, och prata ofta om pappa. Ett så litet barn kommer inte riktigt att förstå, men jag skulle ändå försöka se till att pappa blir en naturlig del av ert liv, om du förstå hur jag menar.

Jag hoppas det går bra för dig!

Jag vill bara säga att mitt barn är så klart viktigast och att min man absolut inte kommer innan bebisen och jag har tänkt på mig och bebisen nu när han inte har varit hemma sen juni men vissa dagar är jobbigare än andra och just nu tror jag att det är extra jobbigt för att hans sista rättegångs dag var i fredags och även om rättegången gick sjukt bra och vi alla var helt säkra på att han skulle släppas så blev det inte så och det kändes som en käftsmäll. Min man har ett kriminellt bakgrund absolut men han har förändrats han håller inte på med skit utan han satt i en bil med några vänner till honom och skulle få skjuts och den bilen blev stoppad och i bilen hittades droger så alla har åkt dit för grovt narkotikabrott och med tanke på hans bakgrund och att han hade sin del kvar från förra straffet så är det enklare och döma han igen. Hans DNA, fingeravtryck ingenting sånt finns på dessa droger och han använder inte heller sånt skit själv utan han åker dit i samförstånd åklagaren menar på att alla i bilen visste att det fanns droger i bilen fastän att påsen med dessa droger var gömd på ett ställe som inte ens polisen hittade utan en polishund hittade. Min man körde inte bilen och det var inte hans bil han skulle endast få skjuts av sin vän det är allt.

Det verkar som både du och killen lever i förnekelse över hans ansvar och allvaret i situationen.

Jag såg till att sluta vara medberoende. Jag byggde upp mig själv, läkte mina trauman. Jag frigjorde mig från att vara beroende/besatt av mannen och släppte min tro att jag inte skulle klara mig utan honom. Jag lärde mig att klara mig själv, vara min egen älskande förälder. Jag vände mig till Gud. Det är ju meningen att du ska vara itan denne man och att ditt barn ska födas utan denne negativa influens till far!

Mitt liv har blivit så mycket bättre på alla sätt sedan jag lämnade den kriminella mannen, inte minst ekonomiskt. Hoppas du slutar tro att du är beroende av en oduglig man och förstår att dina egna ben BÄR dig. Lämna! Allt kommer bli bättre om du frigör dig och blir självständig! Förstå att något inom dig är trasigt och därför hamnade du med denne kriminelle man och om du läker dig så kommer du inte längre ens vilja ha honom!