Min man får fängelse straff
Varför han sitter blir ju avgörande för de råd du får hur du ska hantera ditt liv under tiden han är borta.
Varför han sitter blir ju avgörande för de råd du får hur du ska hantera ditt liv under tiden han är borta.
Hej
Jag skulle vilja komma i kontakt med någon som kanske har varit med om något liknande eller är med om samma sak just nu. Det är som så att min man har suttit häktad sedan juni månad och när han blev häktad så var jag i 4 månaden och vår bebis är beräknad nu 16/11 den här tiden har varit så tuff jag har verkligen saknat honom och jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå igenom en graviditet ensam men jag har min familj och hans familj som är väldigt närvarande men jag saknar honom så sjukt mycket. Han hade sin rättegång nu i veckan och han kommer antagligen bli dömd till 2 års fängelse och sen har han en del på 1 år och 6 månader kvar från sitt gamla fängelse straff så enligt hans advokat kommer han nog få 3 år 6 månader minus tiden han satt häktad så han kommer nog sitta 2 fulla år iallafall och jag vill helst inte diskutera varför han sitter inne osv utan jag vill endast bolla tankar med någon som kanske har varit gravid eller fått barn med någon som har åkt in och hur man överlever den här tiden tills han kommer hem igen. Hur har relationen mellan era barn och pappan varit i en sån situation? Hur har era känslor varit under tiden han inte var hemma jag får ångest av tanken att vi inte kommer leva ett normalt liv sova ihop, äta ihop och njuta av att vi har skapat vår egna lilla familj. Jag kommer så klart att hälsa på honom när han har blivit förflyttad till en anstalt men det lär dröja ett tag för att han kommer att överklaga domen till hovrätten och då finns det ju en liten chans att han blir friad men jag vågar inte hoppas för mycket så jag tänker mer att han antagligen kommer att hamna i fängelse.
Förlåt om inlägget är helt förvirrande men jag är verkligen helt förstörd i hjärnan av att tänka så mycket på honom, på framtiden, på hur jag ska klara av allt med bebisen själv det är vårt första barn och plus alla dessa hormoner i kroppen just nu och jag vill även påpeka att jag annars har ett stabilt liv med jobb och lägenhet och allt man behöver ordna innan man skaffar barn.
Snälla om ni tänker skriva något elakt så gör inte det för att jag mår redan dåligt.