"Utslängd" hemifrån, 17 år. Vad gör jag nu?

Uppdatera oss här så vi vet att du mår bra och lever. Skriv gärna privat till mig om du vill.

Dina föräldrar har som sagt försörjningsplikt för dig tills du är myndig, tills du är 21 år om du går i gymnasiet. Så om du inte kan eller får bo hemma och din pappa accepterar att du blir utkastad, får han vackert betala för en egen lägenhet till dig. Och ge dig pengar till uppehälle.

Men nu först och främst ska du lösa var du ska sova de närmaste nätterna. Orkar du ringa själv till soc imorgon? Om du tycker det är för jobbigt, be en lärare eller någon på skolan ringa åt dig. De måste lösa något för den akuta tiden.

Det är skitjobbigt nu, men det kommer att lösa sig! Det gör det alltid. Och din pappa måste välja sida nu, antingen ser han till att du får komma hem och att ni går i familjeterapi eller vad som krävs för att ni ska kunna leva tillsammans. Eller så fixar han en egen lägenhet till dig och betalar för den tills du har gått klart gymnasiet.

Kontakta soc direkt. Oavsett om ni läser bråket denna gång så behöver du hjälp för framtiden.

Dina chanser till hjälp från soc lär minska när du fyller 18/går ut gymnasiet. Passa på att få hjälp nu medan du faktiskt kan få det

Din pappa är försörjningsskyldig till dig tills du är 21 om du går i skolan. Annars är det tills du är 18. Det betyder att han antingen måste erbjuda dig mat och husrum eller betala så att du kan bo själv. 

Sen så bör du ha barnpension och/eller efterlevnadsstöd iom att din mamma gick bort när du var liten. 

Studiestöd får du väl också? 

Bäst är nog att du pratar med sjuksköterskan eller kuratorn på skolan, de kan hjälpa dig med vidare kontakt med socialen. Du är inte ensam om att ha blivit utkastad även om det känns så. Att ha en vuxen som stöd är nog skönt, särskilt en som vet hur saker och ting går till. Tyvärr kan det vara så på soc att de helt enkelt säger åt dig att gå hem igen om du hör av dig till dem själv. 

Fundera på dina möjligheter, är det möjligt för dig att flytta till Umeå och bo hos din mormor och börja gymnasiet där istället? 
Fungerar det att bo i stugan själv annars? Är den vinterbonad? Är det säkert för dig att bo där själv? 

 

 

Jag väntar nu på buss nr 2. Jag har varit inne på Ica och köpt lite mat till oss. Middag och frukost, och hundmat. Bussen går om ungefär 10 minuter. Sen är det nästan 1 timme med bussen och sen får jag gå en ca en timme. Tur att jag inte är mörkrädd.

Kontakta Socialen direkt! De har akuthjälp. De hjälper dig hitta en sovplats inatt och ger dig några matkuponger och sedan gör de en grundläggande utredning om dina hemförhållanden, hjälper er med det som är fel hemma. Din styvmor får inte göra så - då ska vårdnaden tas bort från din pappa. Om han inte gör det han ska, skydda dig så är han inte lämplig som vårdnadshavare.

Ring socialen direkt! Låt inte tanten få göra så utan gör det rätta och anmäl till Soc!

Jag har bott på vandrarhem genom åren pundar ställen . Jag tar inte droger men varit bland misär som ung . Jag har nu allt jag vill det har bara gjort mig starkare . Så det finns hopp bara ge inte upp ditt liv är värt det bara en svaka i livet . Du ska pressa soc och kolla vilka program det finns med dom . Och ta inte ett nej och sen gå utan bara var bestämt . Slutet av dagen så går dom hem och äter sin steak. Medans du är kvar i busshållsplatsen. Ge inte upp kriga för dig själv det inget och skämmas över . Folk som träffar mig idag hade aldrig ens kunnat tro hur jag levt och haft det . Tyck inte synd om dig själv världen går vidare så är det bara . Allt handlar om ditt tankesätt . Kämpa emot dina tankar och kriga . Hjärnan vill alltid ge upp men övertala den fortsätta . Tycker du synd om dig själv och träffar folk med samma sinne kommer du bli som dom . Och då går det åt helvete . Ge dig en lavett och Fuck din styv mamma bara kör på inget är för alltid . Hör du !

Ring eller chatta med bris.se

Dom borde kunna hjälpa dig och ge dig råd.

Herregud vad synd det är om Dig! Jag var i liknande situation när jag var 17 år. Min mamma och jag bråkade som in i helvete, så jag flyttade ut till min pojkvän långt innan jag blev 18 år, och så blev jag så småningom gravid (jag är 29 just nu, och har en dotter som är 10). Jag vet hur det är att bryta upp med släkten, och att känna sig ledsen och ensam... Skriv PM om Du vill. Jag har ett fritidshus också som jag sällan vistas i.

Det första du ska göra nu ts är att ringa soc-jouren! Du kan nå dem via 112 om du inte får tag i numret. Säg precis som det är till dem, de kommer att hjälpa dig med tak över huvudet och mat i magen.

Imorgon pratar du med din skolkurator, du kan också be soc kontakta hen. Det är alltid bra med samverkan i sådana här situationer. Prata gärna med någon lärare du har förtroende för. Det är viktigt att skolan vet och förstår vad du går igenom just nu för det kan spegla av sig på ditt mående i skolan och hur du orkar med skolarbetet.

Du varken kan eller ska behöva ta hand om dig själv, det finns hjälp att få!

Usch, vännen.

Vilken elak kärring till styvmorsa. Samt otroligt fegt, beklagligt och ynkligt av din pappa att inte stå upp för dig. Fy.

Försök prata med en vän eller någon personal på skolan. Har du en mamma, eller mormor som kan hjälpa? Eller släkting?