• Sommarsuperhärligt

    Sambo eller gifta

    Hej!

    Vad tycker ni är bättre att vara sambo eller att vara gifta?

    Ok, vet inte egentligen varför jag frågar detta då jag själv tycker att det är sååååå mycket bättre att vara sambor än att vara gifta. Och älskar det att vi här i Sverige och Skandinavien har det som socialt accepterat. Och att det blir allt vanligare. 

    På grund av att:

    1. Att gifta sig har med religion att göra och vi i Sverige är ett ateistiskt land, och inte religiöst.

    2. Det finns den där seden om att när man gifter sig så ska kvinnan byta sitt efternamn till mannen. Ett stort NEJ och kryss till den. Återigen en knäpp sed som har sina rötter hos kristendomen, där det liksom blir så att mannen "äger" kvinnan efter att hon gifter sig. Hon har inte rätt att ärva något, att studera, inte ens hade hon rätt att vara stolt och bära sin familjs efternamn utan tog sin mans efternamn. Ska jag inte ha rätt att bära mitt efternamn bara för att jag är en kvinna. Nej. Bort med den seden. 

    3. Man vet inte vart livet kommer att ta en. Kanske har man inte den där kärleksrelationen man hade, och kanske vill man då separera. Och kanske kommer man att separera med flera män/ kvinnor för att man inte riktigt hittar någon som passar en. Och då processen mycket enklare och smidigare om man är sambor och inte gifta för att då är man liksom två självständiga egna personer och inte så som när man är gift- mer som en person. Alltså är det också enklare utifrån ekonomiska aspekter, när båda har sin egna ekonomi. 

    4. Vet inte om denna men är det inte så att mamman har vårdanden?

    5. Detta är mer en personlig uppfattning men känns som man uppfattas som dålig hos familj eller kanske framtida partner som man lär känna om de får veta att man har skiljt sig. 

    6. Många har andra bekymmer (så som bostad, ekonomi osv) och ser att gifta sig och ha bröllop som en onödig bekymmer som man öser på sig.

    7. Många tycker inte om att vara så centraliserad och få fokus på sig när man ska gifta sig och ha bröllop. och vill istället för att unna andra med en fest eller bekräfta för varandra att man verkligen har en seriös relation. Utan man vill istället unna sig själva och fokusera på att fira sig än att fokusera på andra vilket är vad bröllop och all dess förberedelser kräver. Kanske genom att åka på en resa eller vad det nu kan vara

    Och listan kan göras längre. Men här är vad jag just nu kom på.

    Som ni hör så är jag mycket för att vara sambor. Man blir liksom tillsammans enkelt och man lämnar varandra enkelt om man skulle vilja. Tycker också om att det är socialt accepterat i Skandinavien och att vi här bryr oss mindre om religion.

    Men jag gillar en fin sommar "gathering" och tänker kanske då ha en fest för att fira att jag och min pojkvän ska bli sambor. Skicka ut sådär kort där man bjuder inte personer (typ så som man gör till bröllop). Men är osäker om folk ska uppfatta att det är konstigt att det liksom står "Du är bjuden till min och X sambo firande" eller vad man ska skriva. Vad tycker ni låter det konstigt?? Sen är jag osäker ibland och tänker så som punkt 7.

    Hur kan man göra att vara sambor ska bli ännu vanligare?

  • Svar på tråden Sambo eller gifta
  • Swedman
    Anotherone skrev 2021-07-11 19:08:50 följande:

    För mig har giftermålet inget med religion att göra. Utan vi gifte oss främst av juridiska skäl; det är svårt att uppnå (om ens möjligt?) samma följd vid arv och bodelning på egen hand genom att skriva papper som sambo - jämfört med att gifta sig.
    Därmed föll också alla romantiska ideer om hur ett giftermål #måste gå till.
    Vi tyckte absolut att det vore både kul och fint om det kunde bli en minnesvärd dag. Men på VÅRT sätt. Vi hade inget intresse av stor fest utan nu föll det sig så att vi hade bokat en längre resa och då gifte vi oss precis innan. Det var vi två, vårt barn, ett vittne och en fotograf. Borgerlig vigsel i litet rådhus. Intimt och fint. Men viktigast var förstås att vi blev gifta och det blev vi
    När vi gifte oss hade vi först varit tillsammans i 7 och och därefter sambo i ytterligare 10 ungefär så vi hade verkligen ingen brådska. Men vid det laget hade vi både hus och barn så därav kändes det viktigt.


    Så tror jag att jag vill göra också. Enkel ceremoni och sen en resa för oss två. Orsaken är flera; Rättvisa åt min sambo samt om jag kolar av ska hon ha de rättigheter som följer med ett giftermål. Det är också en stor symbolisk handling. Undra om jag kan avhålla mig från fest efteråt men före resan? Festen kan vara ett grillparty eller nåt med nära vänner.
  • Anonym (Iris)
    Tänker att många lär väl redan har svarat det här men, oh well.

    1. Tekniskt sett är Sverige ett kristet land, men sak samma. Man kan ju gifta sig borgerligt också. 

    2. Vem följer det där fortfarande? Jag är drygt 30 och alla jag känner som har gift sig har antingen satt ihop sina efternamn, tagit ett helt nytt/något gammalt som legat i släkten eller efternamnet som låter bäst, oavsett vem som hade det först.

    Ska man vara petig är det ju inte heller bara heteropar som gifter sig.

    3. Samboskap har också sin egen juridik och man binder ju (ofta) även ihop sig där. Inte alla som tänker på att skriva samboavtal vid t.ex. bostadsköp och liknande. 

    4. Gifter man sig får man automatiskt delad vårdnad för barnen. Är man sambo får mamman vårdnaden och de kan själva välja att ge vårdnaden till pappan.

    5. Är väl 100% en personlig grej. Jag tycker bara att det är negativt om det har hänt ofta, bara för att då känns det som att personen tar väldigt lätt på äktenskap. Men tycker inte att en person är dålig för att hen har skilt sig, är ju jättebra att man kan göra det och att det är socialt accepterat. 

    6. Känns som enbart din egen fördom. Man kan ju gifta sig nästan exakt hur man vill, hur stort eller hur litet. Det behöver inte bli "ett bekymmer".

    7. Förstår ärligt talat inte vad du menar här. Men det är ju lite samma sak so #6. Vill man inte ha ett bröllop där man står i centrum måste man inte. Man kan ha något mindre och göra lite som man vill, förutsatt såklart att man fortfarande följer det juridiska som måste ske. 


    Vill du ha en fest för att fira att ni ska flytta ihop är väl det helt okej (tänk bara på att hålla det litet pga covid). Skickar du ut en inbjudan är det väl bara att tänka på hur du formulerar den så att gästerna förstår vilken fest det rör sig om och vad som förväntas av dem. 

    Tänker väl att samboskap är så vanligt så vet inte hur man kan göra det "ännu vanligare", men en viktig aspekt generellt är väl att fler får kunskap om sambolagen och hur den fungerar. Blir så less på trådar om nån som gnäller om att deras ex har rätt till halva huset för att de inte läste på om sambolagen, och att det på något sätt är exets fel. 
  • Anonym (Gift sedan 10 år)

    Samboskap är bäst om man har barn på lite olika håll. Dels är det bättre juridiskt då men risken för skilsmässa är ju också enorm om man har barn på olika håll.

    Äktenskap är bäst om kan lever i kärnfamilj. Då underlättar det mycket och risken för skilsmässor är väldigt låg hos vuxna, välutbildade gifta par som lever i kärnfamilj.

  • sextiotalist
    Anonym (Gift sedan 10 år) skrev 2021-07-13 10:18:33 följande:

    Samboskap är bäst om man har barn på lite olika håll. Dels är det bättre juridiskt då men risken för skilsmässa är ju också enorm om man har barn på olika håll.

    Äktenskap är bäst om kan lever i kärnfamilj. Då underlättar det mycket och risken för skilsmässor är väldigt låg hos vuxna, välutbildade gifta par som lever i kärnfamilj.


    Det gäller även sambos.

    Ja, styvfamiljer är tuffare många gånger.

    Men åh andra sidan så höll uppenbarligen inte den tidigare relationen.
  • Anonym (123)
    Anonym (K) skrev 2021-07-13 07:44:04 följande:
    Om den ena dör. Är man inte gifta ärver barnen den avlidnas del.
    Vilket är en fördel!
  • Anonym (Gift)
    Anonym (123) skrev 2021-07-13 12:08:13 följande:
    Vilket är en fördel!
    Men det beror väl helt på omständigheterna?
    Ibland är det precis det man vill och ibland är inte alls det man vill.

    T ex när en äldre släkting dog vid 85 års ålder nyligen och han och hans fru varit tillsamman i nästan 60 år, dom har delat livet, haft det sämre ekonomiskt när dom var unga, bott trångt i en liten lägenhet, fått sina barn och uppfostrat dom tillsammans och sparat i hop till bil och semestrar, fått sina barnbarn och varit barnvakter, jobbat i hop pengar under sin tid för att kunna flytta till större och bättre bostad, hjälpt barn och barnbarn under åren, som pensionärer har dom kunnat unna sig lite extra genom att lånen varit betalda och kunnat göra vissa resor trots att pensionen inte är hög och kvinnan under flera år som det var då var hemma med barnen och skötte hemmet innan hon började att jobba igen.
    När mannen dog hade om dom inte varit gifta deras barn rätt till arv på en gång efter sin pappa och kvinnan då fått sälja deras bostad som dom bott i tillsammans länge för hon har inte pengar att köpa ut barnen.
    Är det rätt?
    Varför ska barnens arv kunna göra så att kvinnan (eller i andra fall mannen) inte får bo kvar i sin bostad som paret under många år sparat till och tillsammans jobbat i hop för?
    Tror inte att den som dör efter så många år vill att sin partner ska få flytta i från sitt hem för att barnen ska pengar.

    Men detta är ett exempel, i andra fall t ex när man har barn sen innan vill man att barnen ska ärva direkt.

    Det är därför det passar olika för olika par, om man har barn sen innan, barn tillsammans, inga barn, hur länge man levt i hop osv.

    Det som passar dom ena passar inte dom andra.
    Det är därför det är så viktigt både om man gifter sig eller blir sambo att man tar reda på vad som gäller juridiskt.

    Inget är rätt eller fel utan man avgör själv vad som passar för sig själv och sin partner.
  • Anonym (a)
    Anonym (K) skrev 2021-07-13 07:44:04 följande:
    Om den ena dör. Är man inte gifta ärver barnen den avlidnas del.
    Barnen har mer rätt till pengarna än hustrun. 

    Det är osannolikt att man dör. Mer sannolikt att man skiljer sig. 
  • Anonym (a)
    Anonym (123) skrev 2021-07-13 12:08:13 följande:
    Vilket är en fördel!
    Sant.

    Barnen har mer rätt till pengarna än hustrun. 

    Jag tycker bara att man kan göra undantag ifall hustrun har det väldigt ekonomiskt svårt pga sakliga skäl. 
  • Anonym (a)
    Anonym (Gift) skrev 2021-07-13 13:06:09 följande:
    Men det beror väl helt på omständigheterna?
    Ibland är det precis det man vill och ibland är inte alls det man vill.

    T ex när en äldre släkting dog vid 85 års ålder nyligen och han och hans fru varit tillsamman i nästan 60 år, dom har delat livet, haft det sämre ekonomiskt när dom var unga, bott trångt i en liten lägenhet, fått sina barn och uppfostrat dom tillsammans och sparat i hop till bil och semestrar, fått sina barnbarn och varit barnvakter, jobbat i hop pengar under sin tid för att kunna flytta till större och bättre bostad, hjälpt barn och barnbarn under åren, som pensionärer har dom kunnat unna sig lite extra genom att lånen varit betalda och kunnat göra vissa resor trots att pensionen inte är hög och kvinnan under flera år som det var då var hemma med barnen och skötte hemmet innan hon började att jobba igen.
    När mannen dog hade om dom inte varit gifta deras barn rätt till arv på en gång efter sin pappa och kvinnan då fått sälja deras bostad som dom bott i tillsammans länge för hon har inte pengar att köpa ut barnen.
    Är det rätt?
    Varför ska barnens arv kunna göra så att kvinnan (eller i andra fall mannen) inte får bo kvar i sin bostad som paret under många år sparat till och tillsammans jobbat i hop för?
    Tror inte att den som dör efter så många år vill att sin partner ska få flytta i från sitt hem för att barnen ska pengar.

    Men detta är ett exempel, i andra fall t ex när man har barn sen innan vill man att barnen ska ärva direkt.

    Det är därför det passar olika för olika par, om man har barn sen innan, barn tillsammans, inga barn, hur länge man levt i hop osv.

    Det som passar dom ena passar inte dom andra.
    Det är därför det är så viktigt både om man gifter sig eller blir sambo att man tar reda på vad som gäller juridiskt.

    Inget är rätt eller fel utan man avgör själv vad som passar för sig själv och sin partner.
    Sant. 

    Jag själv tycker att man kan göra undantag när det gäller arv ifall hustrun/ mannen har det ekonomiskt svårt!! Och även ta hänsyn till ålder dvs om man är i pension. 

    Hallå, barnen har ju också ansvar för deras mor. 

    Inget är rätt eller fel som du sa, men för mig anser jag att sambos är bättre då det är mer ökad risk för skilsmässa än att dö.

    Men har man levt väldigt länge ihop och börjar komma i pension/ komma upp i åren så kan man gifta sig ifall man är rädd från att ha det ekonomiskt svårt och ifall man vet att man har oansvariga barn. Samt ifall lagen inte gör undantag just för de som kan bli efterlämnade med en svår ekonomiskt situation. 
  • EnAnonumius
    Anonym (a) skrev 2021-07-11 18:59:52 följande:
    Fast många är sambor av en anledning. Barnen kan ändå träffa sin far. Tror inte en kvinna vill förbjuda sina barn från deras pappa om inte det är en dålig pappa. Och om så är fallet kanske man ändå inte har rätt till vårdnad efter skilsmässa. 
    En gift man får automatiskt delad vårdnad om barnet genom faderskapspresumtionen...

    Är paret sambo så skall faderskapet först fastställas sedan så måste mamma godkänna (genom att skriva på ett papper) på att mannen får delad vårdnad om barnet.

    Så det handlar inte bara om huruvida mamman låter barnet träffa pappan eller inte. Vissa kvinnor struntar i att skriva på pappret för delad vårdnad trots att pappan är en bra person. Vilket gör att pappan (om paret är ogift) får strida om att få delad vårdnad.

    Det du tar upp i ditt svar är umgänge. Det är en lite detalj skillnad mellan umgänge och delad vårdnad.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Svar på tråden Sambo eller gifta