Barn som dödshotar

Och behandlarna motarbetar pappan när pojken är hos er? Då behöver han ta det med HL som beviljat insatsen, alternativt nästa snäpp på stegen.

Familjerätten är inte någon instans med bestämmanderätt, de är till för att medla i första hand. Det är fortfarande föräldrarna som ska komma överens, och de böjer sig tydligen för en snorvalp!

Och det är inte barn som bestämmer var de ska bo! Inte förrän de är runt 12 års ålder ungefär, och ju äldre därefter desto mer lyssnar man på deras vilja, men det betyder inte att de alltid får som de vill heller.

Finns det möjlighet att stötta mamman så att hon orkar med?

Hjälpa henne att söka en avlastningsfamilj där pojken kan vara ibland, kombinerat med att pappan åker själv med pojken till landet varannan helg?

Förstår om ni inte vill vara ifrån varandra, men förhoppningsvis gäller det en begränsad tid och det är ändå bättre att vara själv med de övriga barnen nån helg ibland än att ha det som det är nu.

Familjeterapi för maken, exet och sonen. Se till att BUP-möten för sonen sker. Kanske parterapi för dig och maken för att få stöd i er relation? Finns det far- och morföräldrar som kan hjälpa till? Om inte annat så att ni får en egen stund ibland. Vuxen stödperson till sonen, som tar med honom på någon aktivitet?

Motarbetar vet jag inte.

Det är fokus på skolan som en del av insats, samarbete med föräldrar samt inte att glömma för att stärka mamman. Olika delar sas.

I samarbetsdelen är det fokus på att de ska vara sams. Hans bidrag ska vara att ha tålamod med henne eftersom det inte är bra om hon blir ledsen eller arg. Blir hon det så går det ut över sonen och sonen vill inte vara med pappa. Samt att hon orkar ännu mindre då.

I skoldelen vägrar sonen att han ska vara delaktig, får inte göra någonting där. Är med på möten det är allt. Samma sak med kontakt med psykiatrin.

Att säga att det bara är bonusfamiljen som är problemet är inte hela bilden. Det finns betydligt fler delar i det här.

Att säga att det bara är att få till umgänge/boende via tingsrätten är oxå förenklat. Från flera håll har det framkommit att det inte kommer gå igenom. Barnet kommer dessutom aldrig förlåta honom och han kommer få ett helvete. Barnet är oerhört nära sin mamma och lägger all skuld på sin pappa.

Sen har ju flertalet i denna tråd kastat skit på pappan och säger att han är kass utan att ha en aning om alla turer och den pressen som varit. Alla möten osv osv

Inget kan på någotvis ha framkommit om att pappa inte skulle kunna bli boendeförälder. Det är enbart tingsrätten som kan fatta dessa beslut om föräldrarna inte är överens. Och innan sådant beslut fattas så görs en omfattande utredning. Det enda pappan behöver göra för att få saken utredd och prövad är att betala in de 900 kr som krävs för att göra en stämning. Ganska minimal insats i jämförelse med alla de turer som du hänvisar till ska ha skett under alla de år som han haft på sig.

Motarbetar vet jag inte.

Det är fokus på skolan som en del av insats, samarbete med föräldrar samt inte att glömma för att stärka mamman. Olika delar sas.

I samarbetsdelen är det fokus på att de ska vara sams. Hans bidrag ska vara att ha tålamod med henne eftersom det inte är bra om hon blir ledsen eller arg. Blir hon det så går det ut över sonen och sonen vill inte vara med pappa. Samt att hon orkar ännu mindre då.

I skoldelen vägrar sonen att han ska vara delaktig, får inte göra någonting där. Är med på möten det är allt. Samma sak med kontakt med psykiatrin.

Att säga att det bara är bonusfamiljen som är problemet är inte hela bilden. Det finns betydligt fler delar i det här.

Att säga att det bara är att få till umgänge/boende via tingsrätten är oxå förenklat. Från flera håll har det framkommit att det inte kommer gå igenom. Barnet kommer dessutom aldrig förlåta honom och han kommer få ett helvete. Barnet är oerhört nära sin mamma och lägger all skuld på sin pappa.

Sen har ju flertalet i denna tråd kastat skit på pappan och säger att han är kass utan att ha en aning om alla turer och den pressen som varit. Alla möten osv osv

Jag är fullt medveten om vad man behöver göra för att ta det till tingsrätten. Anledningen till varför det inte har gjorts har jag redan hänvisat till.

Du pratar som en googling. Jag känner till det, du behöver inte förklara. Du har din åsikt om vår oförmåga och det spelar ingen roll vad jag säger. Det får vara så.

Ja då är det kanske lite åt det hållet jag var inne på. De håller mamma under armarna så hon inte slukas av sitt eget mående, en "good enough" - hållning med uppmaningar till pappa att backa kravmässigt från henne. En hållning från soc.tjänsten som indirekt gör pappa mer passiv och gör det sämre för pojken. Han behöver kanske stämma exet på boendet om de inte steppar upp i den s.k behandlingen och dags för en SIP, om pojken inte redan har det.

För det första

Folk kommer med idiotiska tillrop att han ska överge sitt andra barn.

Folk menar att hans behov ska gå före alla andra. Det insinueras även att barn med särskilda behov ska gå först i alla lägen. Jag har en dotter med Asperger. Jag har varken gått ner i arbetstid eller varit sjukskriven.

Han behöver professionell hjälp

De behöver arbeta på sin relation enskilt (ensamma utan oss)

Vi kommer inte separera eller vara särbo. Vår livssituation tillåter inte det (jobb,ekonomi, föräldraledighet).

Hans eventuella psykopatiska tendenser behöver professionella arbeta med även

Soc lyssnar på barnens önskan, men står man som förälder på sig och kräver minst sina 50 procent är det vad som gäller. Om ena föräldern blir för sjuk för att klara omvårdnaden så ligger ansvaret på den andra föräldern. Och kan inte den kan kommun öppna upp för familjehem etc.

Man går inte blint på vad barnet säger att det vill. Särskilt inte innan det är 12+

Skulle handläggaren gå helt på pojkens önskan hade pappan kunnat ta det till rätten om han var nån om sin son. Där hade bedömning gjorts av lämpligast boendemiljö för barnets utveckling.

I ert fall hade troligen pappan tilldömts hela vårdnaden och mamman fått viss umgängesrätt.

Detta borde gjort för länge sen om ni varit medvetna om problemen sedan han var 4 år! Riktigt oansvarigt föräldraskap och försummelse är vad det är.

Varför skaffar man fler barn när man har ett barn/bonusbarn i så stort behov av hjälp och stöd?

Först ta hand om de barn man har kanske innan fler sätts till världen i samma dysfunktionella familj??

Hade aldrig släppt in det barnet i mitt hem igen.

Jag tror barnet behöver en fosterfamilj eller liknande, bo hos proffs.

Vid middagen så ?skojade? min bonusson och sa att ha skulle mörda oss och att han samlar på knivar och har en slaughter practice kniv som han beställt på wish och väntar på. Han är elva åt och vi har haft det ansträngt med honom.

Han mår inte bra och har eventuellt en diagnos.

Han bor hos mamman och hatar bonusfamiljen och har svårt för sin far då han känner sig övergiven.

Ringa soc och göra orosanmälan? Polisanmälan!?

Min 14 åriga dotter blev helt chockad (så även vi).

Jag jobbar som jurist med en specialinriktning på LVU. Just LVU är en möjlighet till vård när allt annat är uttömt (frivilliga insatser). LVU kan vara aktuellt antingen på grund av miljöfallen att omsorgen om den unge brister eller också vid eget beteende, den unge har ett beteende som riskerar att utsätta personen för skada.

Utifrån det du berättat om moderns tillåtande av att han samlar på knivar, att han inte går i skola med mera så SKA ett LVU sättas in utifrån omsorgsbrist. I detta fallet är kraven för LVU även uppfyllda utifrån hans eget beteende (vid en snabb bedömning av det du sagt).

Barnet bör beredas vård och det omedelbart. Stämmer det verkligen att socialtjänsten är inkopplade men ändå inte tagit beslut om LVU? Ifrågasätt detta omedelbart.