Skamkänslor efter planerat kejsarsnitt

Det är helt okej, men jag måste också säga att du ser förlossningen ur bara en vinkel. Det finns så många fler. Än finns det till exempel inte så pass bra kvinnovård att alla kvinnor kan se fram emot sin förlossning lika mycket som jag gjorde. Är det då billigare och bättre att utsätta en blivande mamma för ett trauma? Visst finns det forskning som visar att barnet och modern vinner på vaginala förlossningar, men bara om förutsättningarna är rätt. Alla kvinnor har inte rätt förutsättningar för att klara av en vaginal förlossning. Det kan vara allt från rädsla till medicinska orsaker som gör att man behöver snittas. Jag känner till exempel flera kvinnor som är otroligt starka, men som av olika anledningar fick snittas. De vill faktiskt alla gärna ha fler barn. Jag känner kvinnor som genomgått vaginal förlossning med rätt förutsättningar, som också gärna föder barn igen och jag känner de kvinnor som tvingats genomgå mycket svåra förlossningar, där både mor och barn hade mått bäst av ett kejsarsnitt. I de sistnämnda fallen mår modern dåligt och behandlas under ett par år för förlossningsdepression. De mammorna vill heller inte ha fler barn, eftersom de inte vill uppleva en förlossning igen. I en perfekt värld hade alla kvinnor kunnat genomgå vaginala drömförlossningar, men så är det inte nu. Nu får man göra det som är bäst för både moder och barn och ibland råkar det vara snitt. Du får absolut tycka som du vill, men då får du också vara medveten om att ditt tyckande INTE är vetenskapligt eller bäst för alla. Det råkar bara vara bäst för dig faktiskt.

Eh, okej. Tycker du följande är skrivet med en trevlig ton?

Vad spelar det för roll vad man kallar det när barnet kommer ut? Ordet förlöst är väl för övrigt kopplat till barnmorskan inte till mamman. Barnmorskor säger att de har förlöst ett barn. Och ja det är väl tekniskt sett så att ett barn föds fram vaginalt och plockas ut vid kejsarsnitt. Men det har som sagt var ingen som helst betydelse och avgör definitivt inte kvinnans värde.

Ts försök reda ut vad dina känslor handlar om. Skäms du för din egen del? Skäms du inför andra när de får veta? Eller handlar det inte om skam alls utan sorg/nyfikenhet för att du aldrig fick uppleva en vaginal förlossning? Man får känna sorg över det även om man verkligen ville ha ett snitt. Var snäll mot dig själv. Du har fått två fina friska barn. Det är stort!

Saklig och ärlig. Jag sa inte att jag varit trevlig, jag sa att jag inte varit otrevlig.

Enligt din åsikt. Man kan också vara egenupplevt ärlig och otrevlig allseles precis samtidigt. Det är inte motsatsförhållanden.

Du måste inte dela min åsikt, det är helt ok att tycka det du gör.
Dock är det jag som sitter på sanningen om mina egna uttalanden.

Men det spelar ingen roll, det är ot och inte relevant för tråden.

Du kan anse att du inte varit otrevlig. Men det du skrev var att du inte varit det, inte att du själv ansåg att du inte varit det. Det är en skillnad.

Men ja, det är OT.

Du hade ju medicinska skäl till att hamna där - det är inte så självklart att föda vaginalt efter att ha genomgått ett kejsarsnitt, även om det inte finns andra indikationer som stöder kejsarsnitt den andra (eller tredje) gången.

Vidare: detta med förlossningssätt upptar dina tankar just nu, det är normalt. Kanske är även dina väninnor i samma fas, så att det blir mycket detta ni pratar om. Men saker förändras. Om några år kommer ni att prata om vilka skolor det finns som är bra, och att någon ny person skulle börja fråga ut dig om hur dina barn kom till världen, är också väldigt otroligt. Jag har t.ex. ingen aning om hur mina kvinnliga arbetskamrater har gjort med detta. 

Tycker du omger dig med oansvariga vänner om de har "hemförlossningar helt på egen hand". Det kan gå illa både för dem och barnen om något går fel.

Jag är också snittmamma och så oerhört nöjd med det. Jag mår bra och mina barn mår bra och vad någon annan kan tänkas tycka om mina förlossningar bryr jag mig inte om, av den enkla anledningen att det inte är deras business. Det är mellan mig, personalen, mina barn och min man och för oss var det bäst på alla sätt och vis.

Personligen hade jag noll intresse av att bli skickad från sjukhus till sjukhus, spricka, bajsa på mig och allt vad som kan hända vid en vaginalförlossning. Jag fick planerade datum på ett sjukhus jag kände till och var uppe och gick efter bara ett par timmar. Om någon tycker det är ett bekvämt val så har de helt rätt: jag hade ingen som helst lust att leva mitt i Stockholms blodbad i flera dygn. Die mad about it, liksom.

Jag hoppas du kommer tillrätta med dina upplevelser, TS, och är nöjd med att allt gått bra och att du mår fint idag. Du ska inte lyssna på naturlighetsivrarna, det är inget brott att göra det smidigt för sig om man kan och vill.