Skamkänslor efter planerat kejsarsnitt

Min stora skräck inför förlossningarna var att det skulle sluta med snitt.

Jag kan för mitt liv inte begripa hur man kan välja en stor bukoperation när man kan slippa.

Mina barn är födda med endast lustgas som hjälp, klart att det gjorde ont. Men när barnen väl var ute var det liksom klart!

Jag vill inte vara elak men jag ser allt ner lite på kvinnor som väljer fegissnitt. Snitt om det verkligne behövs, absolut, men planerade utan egentlig anledning? Nix.

Sen så föder ni inte heller, ni blir förlösta.

När krystvärkarna kom trodde barnmorskan jag bara var tramsig som hade så ont.

Jag har inte varit otrevlig.

Jag vill inte vara elak men jag ser allt ner lite på kvinnor som väljer fegissnitt. Snitt om det verkligne behövs, absolut, men planerade utan egentlig anledning? Nix.

Sen så föder ni inte heller, ni blir förlösta.

Saklig och ärlig. Jag sa inte att jag varit trevlig, jag sa att jag inte varit otrevlig.

Du måste inte dela min åsikt, det är helt ok att tycka det du gör.

Dock är det jag som sitter på sanningen om mina egna uttalanden.

Men det spelar ingen roll, det är ot och inte relevant för tråden.