Skamkänslor efter planerat kejsarsnitt

Det här att kvinnor dömer andra kvinnor när det gäller saker som barnafödande, sexualitet etc är en tragedi. Tyvärr är det så att kvinnor ofta driver sådana traditioner, vare sig det handlar om kejsarsnitt, omskärelse, aborter. Du är en del av den problematiken där kvinnor förtrycker andra kvinnor. Du borde ta en ordentligt funderare på vad det är som gör att du värderar andra kvinnor/mammor utifrån kriterier som har att göra med hur de väljer att föda sina barn. Jag vet vad det handlar om så jag kommer givetvis inte att diskutera saken vidare med dig. Vill bara uppmana dig att reflektera över dina egna värderingar och vad de speglar. Lycka till.

Tack. Men min åsikt står fast och har gjort i ca 40 år, alltså sedan min fösta graviditet.

För mig är det inte en onödig operation om den förhindrar ett nytt trauma och inte ökar på min förlossningsrelaterade PTSD. Och ja, jag blev både förlöst och födde med kejsarfödsel. De som föder vaginalt blir ju också förlösta av barnmorskan.

Såklart du gör

Hade min första legat i säte hade jag alla dagar i veckan valt snitt. Jag hade inga referensramar och det hade känts mer lockande med en operation än att pressa ut en unge vaginalt. Kunde inte ens föreställa mig hur det skulle gå till innan jag provat.

Det gjorde hon inte, hon föddes vaginalt och det var inte alls så illa som jag trott. Unge nummer två kom också utan större bekymmer och nu. Med två vaginala enkla förlossningar utan minsta komplikation så ägnade jag inte kejsarsnitt en tanke under tredje graviditeten. Tills det visade sig att han både var tillväxthämmad och i sätesläge.

Helt plötsligt var jag skiträdd för snitt eftersom jag ju visste att vaginala förslappningar kunde jag hantera. Så i flera veckor var det tillväxt-UL på tillväxt-UL och jag visste aldrig om jag skulle få godkänt eller de skulle plocka ut honom. Dessutom finns det ingen som tar en på allvar om man är rädd för snitt och det finns ingen plan B att ta till. Blir det snitt så blir det. Det löste sig till slut, bebisen klarade sig tiden ut, jag slapp både snitt och igångsättning och kunde därmed få föda vaginalt i säte. Det gjorde mig dock väldigt ödmjuk inför att man verkligen kan vara rädd för helt olika saker.

Skit i vad andra tycker och berätta bara hur barnen är födda och varför om du själv vill. Ingen annan har att göra med dina val.

Om du ser ned på någon för att personen är rädd så är det ju inte så att du rimligen kan tro att du inte framstår som elak, så stå för att du är det istället. Att gå in med att man har en ärlig åsikt och samtidigt försöka charma till den lite med att man inte vill vara elak, när det går ut på att man erkänner att man ser ner på någon som är rädd? Förstår inte det sättet att uttrycka sig på.

Jag antar också att du gjorde allt själv utan förlossningsstöd, om du inte blev förlöst då. Eller?Så onödigt uttryckt av en vårdpersonal. Folk upplever smärta olika.

Jag har också två kejsarsnitt i bagaget, dock räknas de som akuta men särskilt akut kändes det inte. Första barnet låg i säte precis som ditt och jag fick valet att föda vaginalt men det rekommenderas inte då vattnet hade gått och då blir det tydligen svårare. Så det blev ett snitt som sjukhuspersonalen själva beskrev som "så planerat det kan bli utan att vara planerat".

Inför andra känner jag absolut igen känslan av att hoppas på en till sätesbjudning så att jag skulle slippa föda vaginalt. Nu blev det så att jag blev akut sjuk istället och barnet fick förlösas för tidigt. Att bli igångsatt så tidigt går inte (och i efterhand tror jag inte att jag hade orkat det heller då jag var så sjuk) så jag hade inget val. Jag kände faktiskt lättnad när jag fick det beskedet!

Jag känner kanske inte samma skam över mina snitt eftersom jag, framförallt med andra barnet, inte hade något val. Men kan absolut känna igen utanförskapet när vänner pratar om sina förlossningar. Men jag brukar tänka på att jag har ju också en upplevelse som de inte har. Och det absolut viktigaste är ju faktiskt att man är en bra förälder till sina barn, inte hur de kom till världen :)

Uppenbart att du bara vill provocera. 

Kan du förstå att samma känslor du har inför snitt, har andra inför VF? Jag ser i hemlighet lite ner på kvinnor som föder vaginalt, kan inte förstå varför man vill förnedra och självplåga sig så. Lite som att dom är för veka för att stå på sig, riskanalysera och kunna tänka själva. Men, jag låter alla göra som dom vill. Och jag säger ALDRIG detta till någon, absolut inte IRL, och inte på nätet heller om jag inte blir provocerad av okunnighet och 1800-tals-åsikter som just dina. 

Jag är för allas fria val, men har ingen som helst respekt för vaginala födslar. 

Jaha, jätteintressant vad en man har för åsikt i frågan.
Antar att du helst inte vill att din kvinna "förstör" knullhålet för dig.

Du borde bara vara tyst.

Jag ser det inte som ett problem att du är kritisk till snitt, utan att du skambelägger kvinnor som på ett eller annat vis är i behov av snitt. Jag var också orolig över att eventuellt behöva snittas och födde båda mina barn utan någon som helst bedövning. Inte sitter jag och skryter om det. Min önskan och oro har inget med andras önskan och oro att göra. En snittförlossning är inte mindre värd än en vaginal förlossning. Bedövning eller intespelar ingen roll. Vi kvinnor måste verkligen sluta klanka ner på varandra och istället stötta varandra.