Män som tror att man är intresserad bara för

Och jag är osynliga mannen.

... en kopp kaffe senare.

Många tjejer visar sitt intresse för någon just genom att vara glada, sociala och trevliga mot mannen de är intresserade av. Så du får nog leva med att många män tror att du är intresserad av dem p.g.a. detta. Det är väl inte svårare än att säga nej till dem?

Extroverta kvinnor som alltid är glada och trevliga, mot alla, är svårtolkade.

För ett tag sen fick jag höra av en ex-kollega (kvinna), att en annan kvinna som också jobbade där då, hade varit dökär i mig under flera år. Hon hade "väntat" på mig men till slut blev hon ihop med en annan man och flyttade från stan, och blev på smällen direkt.

Det hade inte jag fattat alls. Visst var hon trevlig, charmig, glad, o.s.v., men det tyckte jag hon var mot alla.

Sen jag fick höra detta har jag förstått vissa saker som jag inte begrep alls då när det begav sig.

Kuriöst!

De enda kvinnor som är glada, sociala och trevliga mot mig är de som jobbar inom serviceyrken. Jag vet att de har betalt men det känns trevligt ändå :)

Normala och sociala män har lärt sig att läsa av kvinnors signaler, har jag läst här på FL.

Kvinnor använder subtila signaler. Om hon tittar på dig, så har hon tagit första steget. Det är upp till dig som man att veta om hon är intresserad eller inte.
Hon väntade, men inget hände.

Finns en del sura också. På sommaren märker man skillnad, med nya kassörskor på ICA. Unga, glada, fulla av energi 

Å fan! Så enligt FL är jag vare sig normal eller social då? Dömd!

Fast det ligger nog nåt i det. Har aldrig varit speciellt 'socialt kompetent'. Är helt medveten om det. I grunden kommer det sig nog av att jag skiter i om folk gillar mig eller ej.

Men somliga gör det iaf. Den kvinna jag lever mig sedan några år: Det var definitivt hon som tog initiativet och gjorde så att jag inte kunde värja mig. Det är jag idag mycket lycklig över.

Undrar om det här med att läsa av varandra har mycket med att göra med att vi borde träffas mer irl? Vi är världsmästare på att använda mobilen och söka kontakt och göra fina bilder för att attrahera, kan tänka efter lite innan man svarar på meddelanden osv. Men när vi hamnar öga mot öga så fattar vi inte hur man gör med den där levande tvåbenta varelsen framför oss.

Tänk förut när man träffades på fritiden, på lilla affären i byn, på logdansen, på ungdomsgårdar, i föreningsliv osv. Ungdomar som går i skolan har ju fördel att träffas där men hur gör man när man blir äldre?

Visst det här är ganska generellt men vad tror ni, är det så?

Det är inte jag heller. Jag har haft fel ibland när det gäller kvinnor, så jag är inte normal.

Jag förstår det. Måste vara underbart att haft sån tur 
Men det har jag också läst här på FL. De flesta hittar nån, och gör man inte det, så har det inget med otur att göra. Då är det nåt som är fel och onormalt.