bananmilkshake skrev 2021-08-27 19:08:37 följande:
Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3
Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är.
Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.
Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!
Åh det är inte alltid lätt att vara gravid, kroppen går ju igenom en enorm förändring och hormonerna är inte lätta att hantera.
Jag känner delvis igen mig i det du skriver.
Jag vill ofta bara gråta och det gör jag och det får mig sedan att må bättre. Tillåt dig att vara ledsen, glad, irriterad och allt däremellan. Det är helt normalt med stora humörsvängningar.
Jag tänker att det inte är motsägelsefullt att både vara glad och stolt över magen och samtidigt känna att det är jobbigt att förändras.
Jag upplever än så länge bara positiva känslor kring magen, men för mig är det istället oförmågan att göra saker som gör mig stundtals galen. Att inte ens orka gå i trappor från att ha tränat på en intensiv nivå flera dagar i veckan har jag väldigt svårt att acceptera. Jag är dålig på att lyssna fullt ut på kroppen och gör lite för mycket ändå. Som igår med städning hemma, det ledde till massor av sammandragningar hela kvällen.
Detta kan göra mig väldigt uppgiven och ledsen, samtidigt som jag njuter av att vara gravid och så är jag väldigt upprymd och spänd över det som komma skall.
Så det är mycket känslor på alla vis och det är inte alltid lätt att sortera/hantera dem.
Ta hand om dig och hoppas du känner dig bättre snart! Varma kramar.