Bim April 2021 - Första barnet

Hej, jag är helt ny här men har läst i såna här trådar hela dagen och blir så stärkt av hur snälla och stöttande alla verkar vara! Jag och min sambo började försöka förra månaden. Har alltid haft inställningen att det skulle ta jättelång tid att bli gravid, men så ett par dagar innan BIM fick jag massa gravidsymtom och mycket riktigt plussade jag på BIM. Blev superchockad och överlycklig, sambon likaså. Ett par dagar senare började jag blöda kraftigt, så antagligen ett supertidigt missfall. Blev förkrossad. Hur mycket man än läser om hur vanligt det är blir man ändå orolig att något ska vara fel på en och att det ska hända igen.... slutat blöda idag och försöker samla ny kraft för nytt försök nu i mars. Lägger till mig i listan!

Hej tjejer, 

Första gången jag lägger till mig i en sånhär grupp. Följde februari och marstråden, kände nu en stark dragning till att faktiskt lägga till mig i denna listan. Efter att jag läst alla trådar så känner jag bara, fyfan vad häftiga kvinnor är. Som gång på gång slås ner av negativa test, mens och missfall. Men ändå lyckas hålla glöden och hoppet uppe. Ser upp till er något otroligt, och jag ska göra mitt bästa att försöka peppa och behålla samma kämparglöd som er. 

Känner igen nästan alla av er, tyvärr.

Det är tråkigt att se er här men samtidigt skönt för man känner sig inte ensam i alla dessa försök. Man behåller den realistiska bilden av världen lite lättare. Jag grottar lätt ner mig i tankarna av att ,det är bara mig det är fel på, osv men dom slås snabbt bort när jag ser era namn här.

Denna månad är våran & vi ska försöka njuta av våra fantastiska kroppar som bär oss genom livet och vi ska försöka stressa ner och finna lite glädje i detta på ett eller annat sätt trots de olika problemen vi har! Eller hur?! Det tar så himla mycket kraft och energi detta så vi får hjälpas åt att behålla lugnet.

Håller tummarna för oss alla nu.

Håller med, skönt att vi har varandra :')

På ett konstigt sätt är jag mer avslappnad just nu efter mitt missfall än innan. Jag är ju LIVRÄDD att det ska hända igen. Men vi har ingen kontroll i vad som händer, vi kan försöka att äta bra, undvika kaffe, alkohol mm och proppa i sig vitaminer men också i vetskapen av att det bara är att hänga med och vänta och se. Hur frustrerande det än känns ibland kan man inte kontrollera allt. Vi får vara tacksamma över våra kroppar och lita på att det kommer hända, att de ska fixa detta och försöka leva på vägen :)

Jag gissar på att den där avslappnande approachen jag har just idag kommer ändras så snart vi "får" börja försöka igen dock haha. Men ändå;)

Håller tummarna för ÄL för dig! Väntar också på att få bekräftat ÄL i NC. Hoppas den kommer snart. Har ju hört att ibland rubbas cykeln efter missfall så får se. Hoppas det ska gå någorlunda fort att komma tillbaka i normal cykel :)

Alltså, ni skriver ju så många fina och sanna saker:

Kimsann - om att vi faktiskt är så häftiga som kämpar och bryter ihop och samlar ihop oss igen för att fortsätta den ibland väldigt utmananade och kämpiga vägen mot våra mål.

Mizzi26 - om värmen i att se alla återkommande namn och allt stöd ni ger så att man inte känner sig så ensam på den här resan, samt om att försöka hitta glädje mitt i allt det svåra.

Emlan93 - om att försöka lita på våra kroppar och inte glömma bort att leva på vägen.

Stickling - om att det finns något fint i att följas åt och se bekanta namn återkomma, för att vi går igenom samma sak och kan förstå kampen och längtan som vi bär.

Till alla ni fantastiska kvinnor här inne: jag ser upp till ER och ni är verkligen inspirerande! 

Alltså, ni skriver ju så många fina och sanna saker:

Kimsann - om att vi faktiskt är så häftiga som kämpar och bryter ihop och samlar ihop oss igen för att fortsätta den ibland väldigt utmananade och kämpiga vägen mot våra mål.

Mizzi26 - om värmen i att se alla återkommande namn och allt stöd ni ger så att man inte känner sig så ensam på den här resan, samt om att försöka hitta glädje mitt i allt det svåra.

Emlan93 - om att försöka lita på våra kroppar och inte glömma bort att leva på vägen.

Stickling - om att det finns något fint i att följas åt och se bekanta namn återkomma, för att vi går igenom samma sak och kan förstå kampen och längtan som vi bär.

Till alla ni fantastiska kvinnor här inne: jag ser upp till ER och ni är verkligen inspirerande! 

Har idag varit på mitt första gynbesök ang långa och oregelbundna cykler. Diagnos pcos, vilket är orsaken till att det snart inte tagit sig på 1 år :( Nu har jag iaf ett besök inbokat på ivf-klinik här i sthlm som dem rekommenderade mig att söka till. Så hoppas vi kan få den hjälp vi behöver för att någon gång få ett + :)

Alltså, ni skriver ju så många fina och sanna saker:

Kimsann - om att vi faktiskt är så häftiga som kämpar och bryter ihop och samlar ihop oss igen för att fortsätta den ibland väldigt utmananade och kämpiga vägen mot våra mål.

Mizzi26 - om värmen i att se alla återkommande namn och allt stöd ni ger så att man inte känner sig så ensam på den här resan, samt om att försöka hitta glädje mitt i allt det svåra.

Emlan93 - om att försöka lita på våra kroppar och inte glömma bort att leva på vägen.

Stickling - om att det finns något fint i att följas åt och se bekanta namn återkomma, för att vi går igenom samma sak och kan förstå kampen och längtan som vi bär.

Till alla ni fantastiska kvinnor här inne: jag ser upp till ER och ni är verkligen inspirerande!