Det du drar upp här kan ju hända även med yngre.
Så jag förstår inte vart du vill komma.
Sen det här med orken.
Du är väl själv inte fyllda 30. Så vad vet du om hur mycket ork man har i olika åldrar?
Jag var,som sagt.lite äldre när jag fick mina barn.
Och varken jag eller min man hade några problem med orken.
Jag hoppas att du inser att det kan vara olika från individ till individ.
[quote=80974685][quote-nick]Anonym (Moa) skrev 2021-02-25 09:11:48 följande:[/quote-nick]En till fråga till dig TS:
Hur gammal är pappan/papporna till dina 4 barn?
Har pappan/papporna varit föräldralediga lika mycket som du och tagit lika stort ansvar för barnen som du?
Om inte, varför har dina barn inte lika stor rätt till sin pappa som till sin mamma
Nä gällande antalet barn är det faktiskt tvärtom. Det finns sjukligt mycket gamlingar men få barn i förhållande till detta. Vill ha alla mina barn vart och ett av dem.
Mannen 16 år äldre han har självklart tagit hälften av föräldraledigheten och stort ansvar för alla barn. Jag har min karriär också och kan har sin. På det sättet effektiviserar vi så vi får tid med barnen. Man måste ha båda sina föräldrar.
Så han var alltså 36 när första kom. 4 år senare 40. När mannen är över 40 ökar risken för barnet att få vissa psykiska sjukdomaf som exempelvis schizofreni. Varför gamblar du så!?
långt senare
En annan sak jag också tänkt på är ju det här att man tänker då när det känns rätt och sådär med rätt person, att det tenderar att dyka upp rätt sent.
Pornera att ett ungt par älskar varandra och allt känns rätt mellan dem. De blir med barn. Då är det ofta de får höra; ska ni verkligen behålla barnet, det är väldigt tidigt? Ni har inte gjort det och det och det än.
Den här inställningen gör ju att folk blir avskräckta att skaffa barn i ung ålder även om inget speciellt stort hinder föreligger för det. Borde inte stödet satsas här istället för på psykiskt och fysiskt smärtsamma behandlingar i sen ålder? Med stöd menar jag exempelvis psykologiskt stöd, normförändring, lättare att studera och jobba trots ett liv med barn osv.
Samhället är inte speciellt barnanpassat heller och att skaffa barn tidigt är tabu här. Som om det vore något skamligt.
Många hinner leva i flera förhållanden som känns rätt men ändå hittar aldrig känslan att vilja skaffa barn trots att många uttrycker en önskan om att vilja ha det.
Nu utelämnar jag alltså folk som inte vill ha barn, för det är något helt annat och jag personligen är helt anti att folk ska sitta och pådyvla dem att de minsann vill ha barn som inte vill. Ville bara ha detta sagt.
Klart man träffar lite olika partners kanske, testar ha sexuella relationer och så. Men hur kommer det sig att den rätte ofta tycks vara först i 35-40-årsåldern? Är det verkligen viktigt att ha ex antal längre förhållanden? Räcker det inte med att man älskar varandra, har det stabilt mellan sig och praktiskt? Måste man vara helt klar med precis allt innan man skaffar barn för att anses vara en lyckad förälder i dagens samhälle?
Men då har du ju själv en äldre förälder till dina barn.
Så vem är du då att klaga på andra som skaffar barn lite senare i livet?
En till fråga till dig TS:
Hur svarar du själv på din fråga
2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?
Låter lite som att det är oviktigt vilken pappa det blev till dina barn?
Hur kan man inte tycka att det är viktigt att få barn med rätt partner? Det är ett livslångt åtagande, anser jag!
Nej "Milori", jag har inte slarvat med läsningen. Jag citerade en annan skribent som ansåg att denna tråd hade utvecklats till att hacka på "unga mammor". Det anser jag inte. Sen har det framkommit ett antal som "hackar" på att du har många barn. Det får stå för dessa skribenter. Jag har själv tre barn och är helt nöjd med det.
Min poäng i varför du får mycket mothugg är att du har ett väldigt bredd ålderspann i din TS. Du slänger ur dig åldersiffror till höger och vänster.
Och i citatet ovan så fortsätter du med det (!). Säger att 23-25 är bäst. Bäst utifrån vad? Och nu har du ett ålderspann på 40-45 som inte är ok. Tidigare så ifrågasatte du ålderspannet 35-40...
Du förstår väl att det blir smått provocerande?
Jag kan exempelvis inte relatera till hur en kvinna eller man kan; aktivt och planerat, skaffa barn när man är 20 (!). Men jag har inga starka åsikter kring det när det gäller andra människors val, känns det rätt, så by all means.
Jag skulle aldrig göra det, jag skulle aldrig uppmuntra någon till att göra det, jag hoppas verkligen inte att mina barn går den vägen. Skulle de göra det, tja, då får jag leva med det och stötta dem i deras beslut.
Du har givetvis rätt till dina åsikter, men vädrar du dessa på ett allmänt diskussionsforum så får du räkna med att få mothugg.
Verkligen. Skulle hon följa sitt eget resonemang borde hon ju inte ha skaffat en barn med en sådan gamling. Gambla med barnens hälsa! Usch! (Obs, sarkasm.)
Känns mest som att TS provoceras av att vissa kvinnor "får allt". Resor, fester, studier i lugn och ro, etablera karriär, skaffa sitt drömhem o.s.v. OCH skaffa barn. (Obs här då att jag själv "skaffat" 4 barn innan 30.)
Detsamma, gullet.
Du kan försöka övertyga dig själv och andra om att du är nöjd med din tillvaro . Vi som verkligen är nöjda startar inte trådar vars enda syfte verkar vara att lyfta upp sig själv och trycka ner andra. Om du bara kunde ta till dig av de svar som skrivs på dina frågor som är mer framställda som påståenden och bedömningar så hade folk kanske varit lite trevligare i tonen även mot sig. Du högutbildade, lyckliga människa-pinsamt.
Kul för dig. Själv skulle jag aldrig i livet skaffa barn så tidigt. Jag tycker d känns som du kastat bort sitt liv. Jag vill har tid för resor och leva livet utan ungar. Det kommer senare när jag känner mig "färdig" med det jag vill göra. Dessutom känns det ganska "White trash" å ha så många barn innan 30 ( min egen åsikt)