Vad hade du för tecken sista dagarna innan förlossningen satte igång?

Jag hade inte en enda känning fram tills det drog igång. Inte en förvärk, ingenting! Gick fyra dagar över tiden och det fanns inga tecken på att det skulle ens vara nära. På dagen när det startade gick jag en lång promenad till affären och kände ingenting. Hemma igen lade jag mig i badet, och då snäppte det till i magen, slemproppen gick, jag gick ur badet och såg att vattnet också gått. En halvtimme senare började värkarna, fyra timmar senare åkte jag in till förlossningen och på natten kom bebisen ut.

Ja det verkar vara vanligt på förstagångs att det bara kommer från ingenstans! Jag har som inte haft några känningar alla tidigare i graviditeten, knappt en sammandragning, bara någon enstaka sista månaden som knappt märkts, men nu sista dagarna har detta kommit.

Ingenting. Värkarna satte igång kl 6 på morgonen och jag var på BB inom ca tre timmar.

Hej!

Fick mitt första barn i våras och kommer så väl ihåg att de där sista veckorna kändes evighetslånga! Önskar dig lycka till och hoppas det går snabbt (eller iallafall känns snabbt, som du skriver kommer ju bebis när h*n är klar!) tills det är dags!

Jag vet inte hur mycket hopp jag kan komma med på just den fronten med min förlossningsberättelse dock... Jag började få värkar runt mitt bf, och när jag var inne på koll pga blödning kunde läkaren känns bebisens huvud med fingret, även om jag inte var öppen än men tappen hade börjat kortas. Fick höra att det nog snart var dags. Men bf kom och gick. Fick en tid till igångsättning en vecka tidigt då jag bad som det, men barnmorskan sa att hon inte trodde tiden skulle behövas eftersom det ju verkade vara på gång. Värkarna kom och gick under dagarna som följde, ibland regelbundet och tätt så jag började klocka dem, för att sedan avta helt under flera timmar eller nästan nån dag. Natten till den tionde dagen efter bf, och dagen innan jag skulle komma för bedömning om igångsättningen, började de iallafall komma ännu tätare och blev något mer intensiva (men inte så mycket). Åkte in, höll på att bli hemskickad igen då jag inte var lagom öppen, men fick stanna kvar på gravid BB eftersom de såg på mig hur slut jag var efter att ha haft så ont så länge. Kände mig helt förkrossad. Men då sa barnmorskan någonting som på något sätt gav mig lite hopp. Hon sa att för vissa är latensfasen lååång, och det är inte ovanligt att personer med lång latensfas tycker att det är den jobbigaste biten. Såhär i efterhand kan jag säga att det även stämde för mig. (Baby kom sen på bf+10 tillslut:))

Det jag försöker säga med meddelandet är inte att det kommer bli en lång jobbig period för dig, det hoppas jag inte det blir, utan ifall det blir det så kanske det jobbigaste är över sen. Hoppas du förstår hur jag menar?

Massvis med pepp och lyckönskningar!!

Hur har du mått sen du skrev sist förresten?

Hej och grattis till bebisen !

Jag förstår precis vad du menar, har väl också fått med mig det att om man har mycket sammandragningar och förvärkar en tid innan så ska det ha hjälpt till mycket så att förlossningen löper på lite smidigare, det är ju en tröst :)

Ja efter att jag la mig igår vid halv elva så tog det inte lång tid innan jag fick molvärk, sen kändes det typ som att bebben va på väg ut, blev ett väldigt tryck nedåt och känslan var att hela jag öppna mig och att jag i princip skulle kunna ta på bebisen haha knepig känsla. Sen kom sammandragningarna och de var lite mer intensiva än jag känt innan men skulle nog inte säga att de ännu gjorde ont men absolut kraftigare, samtidigt så stråla det som ut i muttan eller livmodertappen typ.

Det kol ca sex sånna sammandragningar med ca 3 minuter mellan, ökade sen och totalt fick jag 10 sammandragningar på en timme.

Sen har det varit lugnt resten av natten och nu ett par stycken mildare här mot morgon, så har kunnat sova många timmar förutom de sedvanliga toabesöken och skalbaggevändningarna i sängen när man ska byta sida haha.

För mig började slemproppen lossna lite några dagar innan. Jag hade också en känsla av att det hände saker "down there". Att jag höll på att öppna mig liksom. Men jag minns inte exakt hur det kändes. Trots att jag hade 3 veckor kvar till bf vågade jag inte åka till annan stad på tjänsteresa som planerat då jag förstod att bebis snart skulle komma. Bebisen hade också sjunkit ned väldigt lågt.

Ja men exakt, en känsla av att det händer något där nere, ungefär som man sakta men säkert håller på töjer ut, hmm svårt att förklarar. Ska till bm lmorn får se om hon kan tänka sig att göra en undersökning ;)

Jag hade som mensvärk i 1-2 veckor innan. Hade hela graviditeten ?vetat? eller känt på mig att jag skulle föda tidigare. Även min mamma sa att jag kommer föda tidigare. Jag ?kände? på mig att nåt var på gång kvällen innan, och bebisen hade vid några tillfällen dagarna innan typ tryckt ner huvudet och tryckt upp fötterna som om hon stod på huvudet raklång i magen, har bilder på det när magen är superkonstig form. Vid mina tidigare graviditeter sa min före detta svärmor ?det syns på dina ögon att du ska föda snart?, så tyckte jag även denna gång att jag såg trött/lugn ut i ansiktet på nåt sätt, kan såklart vara inbillning. Den natten innan förlossningen startade iaf så kunde jag inte sova alls, jag låg vaken och läste just såna här trådar tills klockan 05.30 när det plötsligt knäppte till mellan benen. Tänkte först att det var en prutt men det kändes ändå suspekt. Reste mig och kände nåt i trosorna vilket var hela slemproppen och vatten. Gick ut till vardagsrummet där min man satt vid datorn och sa ?älskling vattnet gick nu. Det är inget skämt alltså? Det rann vatten på golvet. Han hade inte heller sovit så vi åkte till förlossningen utan att ha sovit nånting. Iaf så satte värkarna igång vid 19.00 och vi hade fått sova nån timme på ett rum på förlossningen i väntan på värkarna. Dottern föddes kl 23.41 i v 36+5

Jag har haft vaga förkylningssymtom ett par dagar innan. Och lös i magen ungefär en dag innan det drar igång

Haha blev så full i skratt när du skriver prutt, hände mig häromnatten, fast tvärtom, trodde kanske de va vattnet men de va en prutt haha !

Min första: mådde väldigt bra länge och fick sen på slutet väldigt mycket sammandragningar. Satsade på att bada mycket och ha det skönt. Sen v 38 + 5 tog jag förlossningsdrinken för skoj och fick liksom mensvärk den kvällen så vi var in på koll. Öppen 2 cm Och fick åka hem. Lös i magen hela den veckan och pigg, sov knappt alls. Två dagar senare hade jag mer mensvärk ihop med sammandragningar som kom sällan men regelbundet men som gick att andas igenom. Tänkte det kunde vara.långt borta. Gick på fest på kvällen och började få väldigt tätt, klockade dem, 3 på 10min, ringde ned till förlossningen, åkte in, var då öppen 5 cm och dagen efter 11.23 kom dottern!

Ska sägas att jag nu väntar nr 2, 36+5 och sjukskriven med prematura förvärkar och tror inte alls att jah kommer hålla till bf. Just nu dock hård i magen. Men Får tryck nedåt och ilningar rätt mycket kvällstid.

Spännande med allas berättelser! Verkar ju vara så himla olika ! Ska bli kul att se när det är över vad som var för tecken på en annan.

Haha fan då.

Ingenting! Absolut noll. Gick 11 dagar över och trodde att jag kissade på mig på morgonen när jag nös, fullt påklädd för att åka till BM, men det var vattnet som gick.

Första barnet vaknade jag med en jäkla magknip tidigt på morgonen på bf. Innan dess hade jag inte känt något. Resten av dagen och dagen efter var lugn. Två dagar efter bf gick slemproppen på morgonen och sen hade jag vattenavgång sent på kvällen. Lite sammandragningar men på kontrollen dagen efter hade inte mycket hänt, inga värkar alls. Slutade med kejsarsnitt då det visade sig att bebisen låg i säte (kanske att magknipet på bf var att han vände sig då).

Andra barnet blev också kejsarsnitt i v31 pga havandeskapsförgiftning, så där hann inget hända alls.

Med första barnet hade jag 0 tecken

födde bf + 12 och värkarna var regelbundna från start men blev starkare och starkare

pågick i typ 24 h från första värk och var väl på sjukhus typ 8 h av det

Men första sonen hade jag inga känningar alls, utan spontan vattenavgång kl 9 på morgonen.

Men andra sonen så började jag ha extremt oregelbundna värkar kvällen innan, ändå så pass att jag fick stanna upp när de kom. Sen försvann de och jag kunde sova till ca 4 då de började komma igen och efter 5 var de regelbundna. Åkte till fl vid 9 samma dag.

Men första sonen hade jag inga känningar alls, utan spontan vattenavgång kl 9 på morgonen.

Men andra sonen så började jag ha extremt oregelbundna värkar kvällen innan, ändå så pass att jag fick stanna upp när de kom. Sen försvann de och jag kunde sova till ca 4 då de började komma igen och efter 5 var de regelbundna. Åkte till fl vid 9 samma dag.