Vi som startar ivf behandling 2021

Heej och tack för välkomnandet :)

Så spännande att ni också är uppe i syskonförsök och 4e försöket nu. Jag håller alla tummar och tår för er. Är du på långa eller korta protokollet?

Du skrev att du har dålig äggkvalitet. Är det att de lyckas befruktas men inte växer bra eller att de inte är tillräckligt bra för att befruktas?

På senare proverna visade resultatet att min äggstockreserv sjunkit signifikant sedan 2017. På fyra år har den gått från 2.2 till 1.0 :( Svårt för lökarna att förklara varför men troligtvis mkt genetiskt och så klart åldern - 2017 var jag 34 och nu är jag 37, snart 38.

Nu hoppas jag att den här lilla blastisen som sattes in i lördags (ruvardag 2 idag) ska bli till ett lillasyskon.

Men fick ett samtal idag av kliniken att de faktiskt frös in ett 4:e embryo (blastocyst) på dag 6. Så jag är hoppfull, om inte denna färska försök funkar så har vi 4 kvar i frysen som förhoppningsvis kan leda till en graviditet.

Det försöket som blev vår son var det långa protokollet. Sahlgrenska valde att sätta mig på det korta protokollet som mitt allra första försök. När den gången inte lyckades så fick jag gå på det långa. Och då blev min son till. Men nu i syskonförsöket så valde läkaren tillsammans med mig att köra på det långa då vi var lyckosamma innan. Men den funkade inte alls, gav inga mogna ägg. Istället funkade korta protokollet mycket bättre.

 

Första försöket var korta protokollet och bemfola.

Andra försöket var långa protokollet med engångssprutan elonva och därefter menopur.

Detta tredje försök blir bemfola plus menopur.

Det känns bra att få pröva lite protokoll och läkemedel.

Intensivt år för dig med alla försök. Hoppas det blir fjärde gången gillt! Förstår att sprutan är tuff. Hur snabbt efter den börjar du med sprutor sedan? Sist tyckte jag att synarelan var ok. En del huvudvärk men annars hyfsat välfungerande. Men då hade jag semester. Jobb och försök är något annat?

Jag hade trott att 2020 skulle vara året med försök och därefter besked om det blir fler barn eller om det blir att sörja. Men Corona kom emellan och flera medicinska hinder i min hälsa. Så nu är det snarare 2022 då jag kommer gå i hamn med att ha gjort de försök jag orkar och har råd till. Det kommer bli skönt, att nå ett avslut. Men än så länge försöket jag och har ändå lite hopp. Nu med hopp om en augustibebis som gör att jag kanske inte får gå på festival som planerat då, men vad är väl en festival mot bebisgos!

Här har jag nu sprayat i 14 dagar och ännu ingen blödning. Tänk, när en ruvar kollar en papperet för att en inte vill se blod, och nu vill jag se blod så jag kan få ringa kliniken om när jag ska börja spruta. Hoppas kroppen fattar att det är dags att blöda nu. Har haft rejäla känningar av vallningar idag iaf. Det hade jag inte förra gången. Varit alldeles röd och känt mig som om jag är väldigt generad. Knäppt. Men skyller allt på Synarelan.

Ja men så sa min sambo med! Läskigast på Halloweenfesten vinner!  Vi gick all in, vi bjöd på oss själva men jag kände mig som en mycket ful variant av Bridget Jones när jag satt där med blod i mungipan och kände hur deppigheten slog till. Min sambo känner inte av samma deppighet som jag, men det är tufft att vara kvinna i den här processen. Hormonerna gör sitt och när blödningen kommer så sätter beskedet avtryck både psykiskt men också fysiskt. Vi får liksom dubbelt!

Slukhålet befinner jag mig i även idag, har så nära till tårar här på jobbet och jag brukar verkligen kunna bita ihop. Men IVF- processen har varit tuffare än ett vanligt försök för mig. Det byggs upp så mycket förväntan, trots att jag försöker hålla mig kall och inte hoppas på för mycket. 

Vi har gjort ett äggplock i oktober, ett till mig och fyra till frysen. Hoppas på återföring nu i november. Hoppas, hoppas, hoppas. 

Tack för ditt svar, känner mig mindre ensam 

Jo om man ska göra det var och varannan månad så blir det svårt, fy hoppas verkligen att det blir sista gången nu. Känner själv att jag inte orkar så mycket längre till.

Kul för dina vänner såklart men skitjobbigt när en själv sitter och kämpar. Under tiden vi försökt få barn så har i princip alla mina vänner hunnit bli gravida (på mellan första och tredje försöket) och hunnit få barn. Superkämpigt stundvis, speciellt när man inte är beredd på beskedet 

Nej, såklart hon känner av det haha, hoppas det inte är något smittsamt och att hon kryar snabbt. Nu har ni lite svängrum i tid att tillfriskna iallafall. 

Ja det ska bli kul att göra FET och dessutom slippa lutinus, men tiden går så oerhört långsamt att det är plågsamt.

Tack ni som skickade pepp inför äggplocket! <3 det har gått jättebra idag, de fick faktiskt ut 13 ägg ur 13 äggblåsor. Så chockad att det blev så många! Nu håller vi tummarna , antingen blir det insättning fredag eller måndag(om några kan odlas vidare till blastocyster).

Hoppas det går bra för er andra som kanske har äggplock här framöver :)

Ja precis. Har en del folk som jag gråtit ut hos och inte känner att man mäktar med att prata med längre. De har det där stackars dig hela tiden i ögonen..och det var innan ivfksrusellen drog igång. Nu är det ett mycket fåtal typ 2 barndomskomp och 1 annan som lyckats få barn via ivf och så sambon då. Thats it. Kom ut till chefen här om veckan då vi sågs första gången på hur länge som helst face to face och vi har en bra relation. Det var en tidigare på jobbet som var otroligt öppen med sin process så hon har väl läst tecknen och hur ofta jag varit borta/sjuk och räknat ut det så att säga.. Hon sa du jobbar nu hur mycket/lite du vill du har ett mycket viktigare projekt att ta hand om "projekt baby" känns skönt.

Hej på er,

Ruvardag 4 idag med en 5 dagars och har gett upp hoppet helt. Hela min magkänsla säger att det inte gick vägen. Det är okej, men det suger. Hoppas hinna få göra en till insättning innan jul, men vet inte hur kliniken ställer sig till det?

Av mina 4a äggblåsor fick vi ut 3 ägg och alla blev befruktade! Ett av de är i mig nu som ett 3dagars embryo och de andra 2 odlas vidare så får vi se sedan hur det går för dem :)

Ja initialt kände jag inte riktigt att min sambo var fullt med på noterna under ivf. Tog ett tag innan han släpade iväg sig till spermaprov..och hade mage att klaga över det. Kändes som att han tänkte vi provar väl..Kontra alla prover man själv tagit och tar...Är som en nålarna och guiniepiig med alla sprutor och preparat. Så behövde en vän att mest tömma mig emot i irritation om du förstår. NU är han helt med på banan, vilket är väldigt skönt och han förstår mer vad som händer med mitt psyke och kropp samt varför jag reagerar som jag gör beroende på var i behandlingen vi är..Nu frågar han och är delaktig på ett annat sätt som gör att jag öppnar upp, van och lösa mina prob själv så att säga.. också en utmaning i denna process ..Man är ju inte den stabilaste personen att umgås med direkt..

Min ivf kompis tog det ett par försök för och flera andra ingrepp över tid innan det äntligen gick vägen, som har på så sätt haft en längre och mer bucklig väg. Kanske därför det känns bra och prata med henne. I perspektiv känns det vi gått igenom inte lika stort..

FET, får nog veta imorgon. Nytt UL då.

Hej! Bättre sent svar än aldrig! ;) Är lite mindre aktiv här just nu...händer lite för mycket i livet. Precis, har en gynekolog här hemma. Många ultraljud, blodprover och annat som ska till innan vi kan åka. Fast de gör en hel del när vi väl är på plats. Fick min mens som jag skulle i alla fall den här månaden. Fick du ta sprutan som planerat? Snart dags att dra igång med medicinerna väl!? Jag ska inte ta Pergoveris utan det blir en blandning av Gonal och Menopur, vilket i och för sig blir typ samma kanske!? Sen ska jag ta lite annat och högre doser så protokollet känns nytt för mig. Det känns positivt! :)