Inlägg från: Anonym (sörjer) |Visa alla inlägg
  • Anonym (sörjer)

    Gett upp älskare

    Anonym (Frida) skrev 2021-02-15 07:03:09 följande:
    Alltså inte för att vara sån, men hur vet du det? Om han är kapabel att hedra sin fru kan han väl lika gärna ljuga om en sån förhållandevis liten sak för dig?
    Klart jag inte är 100% säker, men han har berättat att dom gjorde ett försök till sex strax efter nyår men att det inte fungerade (han fungerade inte). 
    Han har även berätta en hel del bra saker om sin fru som inte är positivt för mig så jag vet att han inte är oärlig av rädsla för att såra mig.
    Men visst, han kan vara ett oärligt svin mot mig, men jag tror inte det.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2021-02-15 18:35:50 följande:
    Anonym (sörjer) skrev 2021-02-15 18:29:39 följande:

    Klart jag inte är 100% säker, men han har berättat att dom gjorde ett försök till sex strax efter nyår men att det inte fungerade (han fungerade inte). 

    Han har även berätta en hel del bra saker om sin fru som inte är positivt för mig så jag vet att han inte är oärlig av rädsla för att såra mig.

    Men visst, han kan vara ett oärligt svin mot mig, men jag tror inte det.


    Och du blir alltså inte svartsjuk när han försökte ligga med frun ?
    Alltså, klart det inte är lätt att höra och det fick mig väl inte att vilja dansa och sjunga direkt... Men det var ju i den perioden vi inte pratade, inte hade någon kontakt och han valt frun. Att han då försökte ha sex med henne såg jag som något rätt naturligt. 
    Jag är ju inte den dömande typen och han är ju faktiskt gift. Och eftersom vår relation hållit på ett tag så var det väl oundvikligt att vi skulle hamna där så småningom.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2021-02-15 18:41:17 följande:
    Försök se detta som något positivt! En nystart för dig där du kan få en relation med någon som verkligen älskar dig på riktigt
    Positivt är svårt just nu. Men jag går inte under, även om jag är ledsen. Och är det något jag lärt mig så är det att sorg går över och att man går vidare.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2021-02-15 19:33:09 följande:
    Usch, beklagar verkligen!

    Ja. Han väljer bekvämligheten som många gör. Sägs ju kvinnor initierar de flesta skilsmässor och det är väl för en anledning.

    Och du, dessa trådar är så intressanta! Om frun skriver en tråd om att mannen varit otrogen i flera år låter det snarare att ?självklart har han känslor för någon han bedragit dig med under så lång tid?. Men från andra sidan försöker man intala motsatsen. Och vet du, det spelar ingen roll. Bara du kan veta vad ni har eller har haft. Och jag tror också det kommer skita sig med frun, tror jag för ?min? också. Är bara en tidsfråga. Men när det gör det har tåget passerat och du och jag har hittat någon som hade vett nog att se vad den hade framför sig.

    Känner mig stark och även lite förbannad. Han skulle ha brutit med mig när han förstod jag började få känslor om han nu visste han aldrig skulle skilja sig. Kan förstås inte heller lägga över allt på honom. Vi har ju försökt bryta båda två. Men nu är jag bara för skadad av det hela för att fortsätta. Det är inte värt.

    Och du, håll nu ut! Visa inte än en gång att han får ha er båda. Det är säkert det han hoppas på. Kanske därför han heller inte vill välja.
    Ja det är ju inte roligt kan jag säga.

    Och tja, han väljer ju inte alls och därmed väljer han. Eller rättare sagt, tvingar mig att bestämma...

    Och ja, spännande att det är så olika beroende på ur vilken synvinkel man ser det från och det är som du säger, vad än alla tror sig veta på ett forum där jag skriver delar av allt som hänt så vet jag. Det vi har/hade var äkta. Från både hans och mitt håll. Att sen han inte bara lämnar lättvindigt ett liv han levt i dryga 25 år det kan jag förstå. Hur mycket det än smärtar mig.
    Och att det kommer hålla med hans fru... aldrig! Jag har ju fungerat som ångestdämpande för hans "vanliga" liv. Nu när jag inte finns där så tvingas han ju leva kvar i allt som han någonstans inte är nöjd med. Och som du säger, när han inser det är det inte säkert att jag står och väntar. Allt beror ju på hur lång tid som passerat.

    Skönt att du känner dig stark! Det är nog ett måste för att orka hålla emot. Jag är inte stark, inte än... Men jag kommer dit... så småningom.

    Jag kommer hålla i, Det finns liksom inget alternativ. En del av honom vill ju ha allt han haft det senaste året... Mig för det han inte får hemma och frun för det han har med henne. Men jag kan inte nöja mig... Allt eller inget!
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (ff) skrev 2021-02-16 00:33:07 följande:
    Varför skulle han vara ärlig mot älskarinnan som han inte väljer , när han ljuger för sin fru som han väljer framför älskarinnan ?
    Tja det må så vara att de flesta skulle ljuga. Och visst skulle jag kunna välja att tro att han gör det. Men nu är det ju jag som känner honom, inte du eller någon annan här på forumet. Och jag är övertygad om att i detta är han ärlig. Framförallt för att han har gett många långa förklaringar (bortförklaringar) till varför frun inte vill ha sex... Där han gått i väldigt försvar för henne. 
    Och att han ljuger för sin fru, ja det är en lögn men ingen som han behöver säga rakt ut. Han undanhåller sanningen. När jag frågar "Har ni haft sex" så skulle det krävas en ren lögn att säga nej om dom hade haft det. Och en uttalad lögn skulle han haft mycket svårare att leverera.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Frida) skrev 2021-02-16 07:36:52 följande:
    Jag kan sätta mig in i din sits och förstå hur du känner, men jag har så svårt att känna empati för dig och det är nog för att min fars älskarinna inte var sympatiskt mot oss barn. Min far lämnade dock henne och valde min mamma (vad han säger ialf, man vågar ju aldrig lita på honom igen).
    Ja att du inte kan känna empati för mig har jag full förståelse för. Speciellt om din fars älskarinna behandlade er illa. Från mitt håll skulle jag aldrig göra något för att skada min älskares barn. Han älskar ju dom, alltså är dom viktiga! På något konstigt vis även hans fru...
    Han sa det för några veckor sedan att om han skulle berätta för frun att han älskade någon annan så skulle hon direkt fråga hur länge det pågått, vem jag var och sen ringa till mig.
    Mitt svar på det var att jag inte skulle ha något problem att prata med henne, Att jag skulle förklara mina känslor för hennes man och be henne om ursäkt för att jag "förstör" hennes liv. Jag har inget agg mot vare sig henne eller barnen. Det är ju inte deras fel att jag älskar "fel" man. 
    Nu har han ju gjort ett icke-val och därmed har jag brutit. Så nu lever han med en ovetande fru och ovetande barn. Inte optimalt kan jag tycka men fortfarande, inte något som jag kan lägga mig i.
    Jag hoppas att du och din familj kan gå vidare och må bra trots allt ni varit med om.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (ff) skrev 2021-02-16 21:26:27 följande:
    Varför frågar du om de har haft sex?
    DE är gifta och gör som de vill
    Ja absolut gör dom som dom vill. Frågan har diskuterats av oss sen innan vi ens påbörjade en relation. Och eftersom vi har pratat om allt... barn, familjeliv, matlagning, jobb, syskon, vänner, övrig familj osv osv så deras sexliv (eller rättare sagt bristen på det) har även det diskuterats.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (ff) skrev 2021-02-16 21:29:43 följande:
    Han kommer hitta en ny älskarinna / ångestdämpare (skulle det stå)
    Jag tror det är mycket mer troligt att han antingen lever kvar med sin fru och bara står ut med de saker som han inte är nöjd med. Eller lämnar och då hoppas att jag kommer finnas där... Att trassla till det ännu mer med en ny älskarinna... Nej det kommer han inte orka med, han är alldeles för känslig och omtänksam för det.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2021-02-25 14:55:10 följande:

    Hur mår du ts? Kanske inte ens är kvar i tråden. 

    Men nu när jag själv sitter och känner att det kliar i fingrarna för jag vill höra av mig, tänker jag på det här med att om man älskar någon släpper man dem fria. Och kommer de tillbaka var det menat, om inte var de aldrig våra. Försöker tänka att jag vill ju han ska vara lycklig och må bra. Det kan han inte bli om jag hela tiden är där och stör, gör det svårt för honom att gå vidare osv. Det är lättare att släppa honom om jag gör det för hans välmående, än att håller kvar i honom för mitt eget. 


    Jo jag är kvar men läser väldigt sporadiskt då vissa kommentarer här inne känns som om dom bara skrivs för att såra så mycket som möjligt. 
    Förstår att det kliar i fingrarna, det gör det för mig också. Dock har vi inte hörts sen jag bröt. Han fortsätter att kommentera mina Instagram och Fb inlägg och jag har kommenterat några av hans. Men ingenting utöver det.
    Min äldsta son installerade Tinder åt mig som en distraktion och jag messar med några killar där. Men ingen av dom är som han... 
    Annars sysselsätter jag mig med renovering och jobb för att hålla tankarna i styr.
    Men det är galet vad jag vill ha honom fortfarande. 
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2021-03-01 16:30:29 följande:
    Tycker du är sååå stark
    Tack! Det är en kamp, varje minut och varje dag. Men jag kämpar på. Flört
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (FYI) skrev 2021-03-01 16:39:27 följande:
    "Såra så mycket som möjligt" ??
    Menar du att det du ser som sårande, inte har någon relevans?
    Okej, nu menade jag inte just dina kommentarer för även om du tydligt talat om att du tycker att jag gjort fel så är du konkret i det du skriver och det respekterar jag. Sen kan jag dessutom känna sorg över din bakgrund och därmed förstå dina åsikter.
    Sen vet jag inte om jag tycker att fantasier om huruvida han ligger och äter choklad och vindruvor och gosar med sin fru har någon relevans? 
    Finns en del andra exempel som jag kan ta upp men vill inte väcka den björn som sover.
    Att spy ut hat över någon, oavsett vem är för mig inte relevant. Jag menar, vem hjälper det? 
    Jag försöker hålla en trevlig ton mot alla jag svarar även om jag inte håller med om deras åsikter för det är sådan jag är som person. 
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2021-07-09 09:27:02 följande:

    Hur gick det för alla till slut? Föll ni tillbaks? El lyckades ni avbryta? Kan ni vara vänner med älskaren nu?


    Ja bryta blev det inte. Vi återtog kontakten men där jag var hård med att inget fysiskt för då skulle jag ringa till hans fru. Det gick sådär, och resulterade i att han tog ett samtal med sin fru ang hans känslor för mig.

    Efter detta har det varit turbulent (inte så konstigt) och han och frun går i parterapi för att reda ut vad som är problem i deras relation. Inte för att nödvändigtvis reparera deras förhållande utan mer öppet prata om problemen de har i sitt äktenskap.
    Samtidigt går även han själv i egen terapi för att hantera sina känslor och få hjälp med att sortera och ta reda på vad som är viktigt för honom.
    Vi fortsätter att ha kontakt men ännu är inget klart. Jag anser att oavsett utfall så är detta rätt väg att gå. Om han ska välja mig så ska han göra det för att det är ett genomtänkt beslut och inget han kommer ångra om några månader.

    Så för tillfället är vi alla i någon form av limbo. Men det känns ändå bättre att allt är framme och hanteras. 
  • Anonym (sörjer)

    Okej... 

    Bara för att klargöra. Jag har inte satt mitt liv på paus. Jag lever ett fullt och rikt liv med vänner, familj, hus, barn osv. Jag har dessutom ett antal män som "jagar" mig och vill ha mig. Dock så anser jag att mitt liv inte måste innehålla en man för att vara värt något. Jag är lycklig med allt jag har även utan honom.

    Exakt vad han säger eller inte säger till sin fru vet ju ingen annan än dom själva. Jag kan inte svära på att det han säger till mig är sanningen. Men jag väljer att tro på honom. Visst, jag kanske är naiv och blåögd men hellre det än bitter och misstänksam.   Skulle det nu bli så att han väljer att stanna med sin fru så är det ju hans val. Inget jag kan göra något åt. Och mitt liv slutar inte om det blir så. 

  • Anonym (sörjer)

    Ja nu är semestern över för oss bägge och han var lika förvirrad som innan. Han älskar mig och sin fru... Detta innebar att jag igår bröt helt med honom. Har blockat på sociala medier och ska låta honom gå vidare med sitt äktenskap. 
    Själv ska jag lägga min tid på annat i mitt liv. Mitt hjärta har ett stort hål så ska ge det tid att läka. 

  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2021-08-15 08:44:10 följande:
    Har han försökt kontakta dih på andra sätt ?
    Han mailade mig igår, men jag svarade att om han vill ha mig i sitt liv får han skilja sig från sin fru och att jag vill ha allt för det är jag värd. 
    Fick svar att han inte ska höra av sig mer.

    Vi får väl se hur det går. Jag tänker oavsett fortsätta att vara hård. Vill inte gå bakåt, bara framåt! 
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2021-10-16 08:28:04 följande:

    Hur mår du ts?

    Jag är så stolt över mig själv som efter jag bröt senast klarat hålla det, och vet du. Jag tror inte ens jag vill ha honom längre! Så skadad jag blivit av denna relation. Aldrig trodde jag att jag skulle tillåta mig komma i andrahand, just därför jag bröt ju, och säger bara aldrig igen.


    Hej!

    Va skönt att höra att du klarat av att gå vidare. Jag har haft några jobbiga månader bakom mig. Inte pga min "relation" med mannen utan med andra familjeproblem. Har varit sjukskriven och började först förra veckan jobba 50%. 
    Min första vecka tillbaka på arbetet inleddes med att min pappa dog. Så det har väl varit sådär.

    Ang mannen så råkade vi springa på varandra på stan, eller jag satt och åt lunch själv på en uteservering och han gick förbi... Han stannade, pratade och såg på mig hur dåligt jag mådde, detta var min sista arbetsdag innan jag sjukskrev mig.
    Efter detta mötet så har vi fortsatt att prata, ses ibland men har inte sex. Hans fru vet att han har kontakt med mig. Dock kanske inte hur ofta.
    Jag älskar honom... fortfarande. Han har kontinuerliga samtal med sin psykolog och jag vet inte vad detta kommer leda till men i min situation så hjälper han mig. 
    Mina andra problem har liksom tagit överhanden.

    Så... to be continued... 
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2022-01-07 10:59:49 följande:

    Hej!

    Vet du inte svarat sen senast, ville bara sända dig en tanke då jag kom och tänka på denna tråden idag. Jag har nämligen gått såpass vidare att jag börjat dejta någon. En jättefin person som är väldigt engagerad, jag behöver inte tvivla på hans intresse och så. Får 100% uppmärksamhet till skillnad från vad jag fick i affären, i princip inget alls.

    Jag vet man måste ha kommit en bit på vägen för att klara att dejta, men när man väl är där blir det så himla tydligt hur lite man fått och hur illa man faktiskt blev behandlad i det. Alla parter dessutom. Känns ju jävligt svagt att vara så velig eller feg att man lever dubbelliv under en längre period. Jag vet och har vetat hela tiden att när jag väl träffar någon kommer det vara över och där är jag nu. Jag tycker fortfarande relationen med den gifte mannen gav mig mycket, och kanske ett litet sår i själen som aldrig riktigt läker. Men vilket slöseri på mig, och på dig ts, att inte få ge all kärlek du har till någon som har möjlighet att ta emot den på rätt sätt.

    Hoppas din situation är till det bättre nu och att han antingen fått tummarna loss och lämnat eller så har du lämnat honom bakom dig och ser alla möjligheter nu i det nya året.

    Och jag vet att det är lätt för mig att tycka såhär eftersom jag själv gått vidare, vill bara dela med mig av det för att göra den verkligheten mer tillgänglig för en som är där jag varit och det känns väldigt långt ifrån att kunna gå vidare mentalt.


    Hej igen!

    Va glad jag blir för din skull att det börjar ordna upp sig och att du har börjat dejta någon ny som ger dig 100% uppmärksamhet. 

    Mitt kärleksliv fortsätter att vara en smärre katastrof tyvärr. Vi lyckades avhålla oss i tre månader i höstas innan vi förföll till att hoppa i säng igen. Och sen dess har vi bara fortsatt. Det svåra för mig är ju att han faktiskt ger mig uppmärksamhet, varje dag, så mycket han bara kan. Han finns för mig när jag mår dåligt, skrattar med mig när jag mår bra osv.
    Vi har dessutom börjat att träna tillsammans. Dock kommer vi ingenvart, står bara och stampar på samma plats.
    Han är livrädd att ge upp tryggheten, orolig över vad omgivningen skulle säga osv. Samtidigt så vill/kan han inte ge upp mig. Han vill ge alla allting, ser mer till alla andra än sig själv. 
    Jag själv har börjat känna mig rätt less. Blir inte lika glad av hans sällskap längre, ligger som ett ok över mig att inte räcka till. Att han inte ser det jag ser. Samtidigt som jag inte kan förmå mig till att ge upp. Jag slåss fortfarande mot väderkvarnar och lever på hoppet.

    Tanken på någon annan... Nej den finns inte. Då känner jag att jag hellre tänker leva ensam. Vilket i sig inte är det värsta som kan hända.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2022-01-19 16:55:53 följande:
    verkar ju jättejobbigt! Du hade ju verkligen bestämt dig 

    minns inte riktigt din historia? frun accepterade han hade älskarinna men du ville ha riktig Relation med honom? och han valde inte dig pga små barn? 
    Min historia är att frun inte visste något alls. För snart ett år sedan "tvingade" jag honom att berätta för henne, iaf att han hade känslor för någon annan.
    Han stannar för att det inte är superdåligt, de har många bra saker i sitt äktenskap, plus att han gillar deras vänkrets hus osv.
    Vi har försökt bryta, både på hans och mitt initiativ. Som längst har vi klarat av 1 månad utan kontakt. 
    Nu är vi tillbaka på ruta 1 igen, frun tror att han "släppt" mig och bara råkar springa på mig ibland. När det i verkligheten är så att vi hörs flera gånger per dag och ses så fort vi har möjlighet.
    Jag känner mig som en skurk som fortsätter att bidra till att föra henne bakom ljuset. Men det måste ju vara han som tar det ansvaret känner jag samtidigt.

    Och att jag hade bestämt mig, jo det trodde jag. Men tydligen är jag en svag människa.
  • Anonym (sörjer)

    Ville lägga in en uppdatering här då saker har förändrats rätt mycket den senaste tiden.
    I våras hade jag ledsnat rätt ordentligt. Insåg att jag inte kan fortsätta leva såhär och reggade mig på tinder. Gick på några dejter och hittade en kille som faktiskt fångade mitt intresse. Allt detta berättade jag för min älskare för jag fortsatte att träffa honom. 
    Han var väldigt kluven, en del av honom ville ju att jag skulle må bra men samtidigt så insåg han ju att han var på väg att förlora mig. Allt kulminerade efter en "lyckad" dejt där jag sov över hos en annan vilket fick min älskare att må så enormt dåligt. Han blev faktiskt så illa däran så han fick uppsöka läkare pga sitt blodtryck som sköt i höjden av hans ångest.
    Jag mådde inte heller bra, killen jag träffat var iofs bra men han var inte i närheten av min älskare. 
    Detta ledde iaf till att han berättade för sin fru om oss. Kaos följde naturligtvis, frun var ju (självklart och berättigat) vansinnig.
    Nu har det gått några månader, han har flyttat, skilsmässan är klar, och vi är nu pojkvän/flickvän. Är inte ute och skyltar med vårat förhållande, inte irl eller på sociala medier. Vi tar det lugnt, bor på varsitt håll men träffas regelbundet. Är fortfarande övertygad om att han är mannen i mitt liv.

    Och det är klart att jag önskar att vi hamnat här utan att såra någon. Jag visste ju tidigt vad jag kände för honom. Han å sin sida var klar över sina känslor för mig men vågade inte vara ärlig. 

    Nu är det iaf vi och vi är väldigt lyckliga båda två.

Svar på tråden Gett upp älskare