Inlägg från: Anonym (sörjer) |Visa alla inlägg
  • Anonym (sörjer)

    Gett upp älskare

    Anonym (Pi) skrev 2020-12-20 22:57:01 följande:
    Ja det är tufft och antagligen inte helt lätt för dem heller! Men eftersom vi ?bara? har dem att fokusera på, till skillnad om vi också hade haft någon annan, gör ju allt så mycket svårare. De får heller ingen anledning att se över sin situation om de får ha både och. Det visar ju sig mer än någonsin nu för dem, hur mycket deras respektive faktiskt betyder. Hur lyckliga de är när de inte har oss som tillflykt.
    Tänker precis som dig, vi är ju ensamma vilket gör det svårare att släppa taget. Har man någon annan där hemma så finns ju inte samma tid att tänka på. 

    Och jag har tänkt rätt mycket på just det du skriver att så länge han har mig som tillflykt, som ger honom det han saknar i sitt äktenskap, varför ska han då lämna? Han har ju en fru som mycket funkar med, och det som hon inte kan ge honom det har han fått av mig. Nu när han inte får det längre kanske han inser hur mycket det betyder. Jag hoppas iaf på det.

    Sen vet jag inte hur du ser på övernaturliga saker men jag var till en spåkvinna i september för att jag var så vilse i vad jag skulle göra. Hon beskrev min nuvarande situation som om jag hade munkavle och frågade om min man arbetade natt för att jag fick inte prata "hemma". Sen sa hon att det fanns två vägar att gå. Den ena att jag "hade alla ingredienser och bara skulle baka kakan" och den andra att jag "skulle sitta ensam i mitt träd och vänta". Båda vägarna skulle leda till samma resultat men ta lite olika lång tid. 
    Skulle jag sitta i trädet skulle jag få vänta kanske ett halvår. Bakade jag kakan skulle det gå snabbare... 
    Jag skulle iaf få det jag ville och vi skulle bli lyckliga tillsammans. Hon var väldigt frågande till hur något som fungerade så dåligt just då skulle kunna bli så fantastiskt som hon såg att det skulle bli.
    Det var först efteråt när jag berättade för henne om att han inte var "min" som hon förstod. 
    Jag trodde inledningsvis att baka kakan betydde att fortsätta som vi gjort och att sitta ensam i trädet var att avsluta. Men innan vi avslutade så insåg jag att jag kände mig ju ensam i trädet när vi fortsatte... Så nu bakar jag kakan genom att lämna honom.
    Det visar sig om hon hade rätt...
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-21 20:13:13 följande:

    Haft en riktigt jobbig dag. Fick världens ångest idag när jag plötsligt slogs av den stora förändringen som väntar med min skilsmässa. Att jag väljer att ha barnen på halvtid. Allt vi hade som en gång i tiden var bra. Jag kan på ett sätt förstå de i förhållande som har svårt att lämna fast de vill. Jag säger inte att det är så i dessa fallen för det kan jag ju omöjligt veta. Men inser vikten av vad som är bekant och bekvämt och hur risken, som ett nytt förhållande faktiskt är, kan kännas enormt att byta ut mot något man vet är stabilt och fungerar "okej". Jag skulle till och med gå så långt som att säga att jag kan se hur jag själv om jag inte hade stödet jag har från vänner och familj, skulle kunna få för mig att gå tillbaka. Hade kunnat romantisera mitt och mitt ex förhållande ganska lätt om jag bestämde mig för att jag var rädd nog.
    Men jag fungerar väl inte så i grunden. Jag behöver det där, kopplingen med en annan, kopplingen som mellan min man och mig har dött. Hoppa jag hittar den med någon igen. Någon som är lika fri som jag.


    Jo att skilja sig är väldigt jobbigt och att ha sina barn på halvtid är en sorg. Jag har ju varit där även om det var många år sedan. 

    Kan hålla med dig om att det är lätt att romantisera och bara komma ihåg det som var bra i ett förhållande. Krävs mod och styrka för att ta steget bort från det bekväma invanda. Det är väl därför väldigt många behöver "draghjälp" av ett nytt förhållande för att orka med. Men jag har en regel som jag själv försöker följa och det är - Lämna inte för någon annan, lämna för att vara själv.

    Om ens förhållande saknar det man behöver på ett sådant sätt så att man hellre skulle vara ensam än fortsätta, då är det rätt att gå!
    Sen är det ju väldigt lätt att bara tänka på de bra sakerna, den historian man har tillsammans och de lyckliga stunderna. Även om kopplingen inte finns längre, att man faktiskt inte är lycklig i nuet.

    Jag hade en lite jobbig kväll, många tankar på vad som kommer hända. Allt är ju så osäkert, jag går liksom inte vidare åt något håll utan lever just nu i någon slags limbo. Bara väntar... Men försöker känna att det är okej just nu. Att jag behöver denna väntan för att "nollställa" mig själv.
    Är det meningen att det ska bli vi (vilket jag fortfarande tror) så kommer vi få en bättre start om vi startar om på riktigt, mer öppet och ärligt.

    Och jag lovar att uppdatera här om hur det går med min spådom
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-22 10:20:41 följande:
    Tack för ditt fina svar! Jag börjar känna mig mer okej i röran av skilsmässa, pms, framtidsångest och olycklig kärlek.

    Håller med om att man inte ska lämna för någon annan, OM man inte träffar en som vänder upp och ner på livet och det känns omöjligt att återgå till det man hade innan. Någon som förändrat ens känslor för den man hade innan. Då tycker jag såklart man lämnar.

    Jag känner mig väldigt säker på att jag lägger detta bakom mig nu. Men fan vad fin han är. Vilken förlust.
    Skönt att du känner dig mer okej. Det är ju inte lätta saker att gå igenom direkt.

    Och jo så är det ju, träffar man den där som vänder upp och ner på livet så självklart lämnar man. Jag inser att jag var lite otydlig... När man då träffat den där underbara personen och vill lämna det man har, då tycker jag man ska stanna upp, tänka att "Okej, om nu han inte fanns... Vill jag då ha kvar det jag har idag? Eller har allt förändrats oåterkalleligt?" Dvs jag är hellre ensam än kvar i detta. Sen att man kanske har den där personen som står redo i kulisserna, det är ju bara en bonus Hjärta 

    Och jag lider med dig, oavsett är det sjukt jobbigt att lägga det bakom sig när man liksom inte fått en ärligt chans tillsammans.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (K) skrev 2020-12-22 23:30:18 följande:

    Ah tuff att inte setts.. tror ni ni kan hålla det?? Jag har såklart träffat han igen... jag vet inte riktigt när jag ska bryta igen..

    Jag har aldrig varit gift eller haft barn så det e ju såklart lite annorlunda för er. Men jag har brutit upp och blivit dumpad många gånger så jag vet nu hur sorgeprocessen är och att det blir ett enormt tomrum men att man senare ändå fortsätter livet ... det är bara svårt då det är ett beroende som bryts och man känner som en abstinens, därför är avslut nästan alltid jobbiga beroende på hur starka känslor man har såklart.

    Vissa har ju även problem med att vara ensamma eller anknytningsproblematik som gör att de känner sig övergivna eller så men det har jag som tur var inte så mkt. Jag vet ju att jag kan va ensam och har inte separationsångest på hög nivå utan det e mest i riktigt nära relationer som varat länge som det kan ske.

    Ja jag är också lite spirituell och har haft någon som sagt till mig lite vagt om vad man bör göra.. personen sa att han e egoist så jag tolker det som jag bör lämna honom lol.

    Ja man måste tolka det där baka kakan och sitta i ett träd. Tolkar du också det som att du bör vara själv alltså?


    Jag kommer hålla det. Är sjukt envis när det gäller och i detta tänker jag inte ge efter. Hur dåligt jag än mår

    Historiskt sätt har jag verkligen HATAT att vara ensam, inte klarat av det alls. Men har jobbat på det under åren så nu är det okej, kan till och med njuta lite ibland. Dock så vill jag inte leva ensam jämt, vill ha någon att dela livet med. Både de bra och jobbiga sakerna. 
    Jag menar, semester själv... hur kul är det? (Fast jag har en kollega som är singel sedan länge och som hittar på en massa saker på egen hand och tycker det är skönt. Fast dit kommer jag nog aldrig)

    Ja, egoister är inte bra! Känns som om du behöver någon i ditt liv som bryr sig om dig och tar hand om dig.

    Jag tolkar det som om jag sitter i trädet så känner jag mig ensam och övergiven. Bara tittar på och väntar. I det fallet skulle det ta längre tid innan vi blev tillsammans på riktigt. 
    Bakar jag kakan så skulle jag aktivt välja och då skulle hans beslut komma fortare.

    Och när jag nu avslutat och sagt att han inte får kontakta mig så känns det som ett aktivt val och därmed att jag "bakar kakan". Så om hon har rätt kommer han snabbare inse att det ska vara vi på riktigt och lämna sin fru.

    När hon berättade detta för mig i september så kändes det som att sitta i trädet var att avsluta, men insåg att när vi bara fortsatte att ses och höras på hans villkor så kände jag mig bortkopplad och därmed ensam i trädet. Nu känner jag mig mera stark och att det är MITT val. Även om jag saknar honom så jag tror jag går sönder emellanåt... 
     
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Otrohet är bra) skrev 2020-12-22 21:19:58 följande:

    Men väx upp och ut o nätdejta igen.

    Eller varför inte testa sexsajter för lösare sköna träffar.

    Problemet med kvinnor är att de lever i en mental bubbla av romantik och att vi ska komma inridande o sjunga under din balkong. Ja det finns kärlek---grattis. Men erkänn att ni även är sexuella varelser som bör lägga moralkakor åt sidan och bara ha träffar med spännande fantasifull sex som är utvecklande tills det plötsligt blir tröttsamt och då kanske ska söka kärlek eller vara ensam med häftiga sexleksaker.


    Sexsajter... Jo been there done that

    Jag vill inte ha någon som kommer och sjunger under balkongen. Jag vill ha en man som kastar ner mig på sängen och tar för sig. En av de sakerna som gör det ännu jobbigare att avsluta med min älskare är ju att sexet var gudomligt! Fantasifullt och helt magiskt. Han och jag är på helt samma våglängd och har lekt och experimenterat så mycket vi kunnat.
    Dock är det svårt att leka tillräckligt mycket och ofta när det inte är vi på riktigt...
    Och enligt mina erfarenheter på sexsajter så är det väldigt många där som har någon annan hemma och bara letar sex. Visst det kan vara kul. Men sex med någon man älskar är sjukt mycket bättre! 
     
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Otrohet är bra) skrev 2020-12-22 21:19:58 följande:

    Men väx upp och ut o nätdejta igen.

    Eller varför inte testa sexsajter för lösare sköna träffar.

    Problemet med kvinnor är att de lever i en mental bubbla av romantik och att vi ska komma inridande o sjunga under din balkong. Ja det finns kärlek---grattis. Men erkänn att ni även är sexuella varelser som bör lägga moralkakor åt sidan och bara ha träffar med spännande fantasifull sex som är utvecklande tills det plötsligt blir tröttsamt och då kanske ska söka kärlek eller vara ensam med häftiga sexleksaker.


    Sexsajter... Jo been there done that

    Jag vill inte ha någon som kommer och sjunger under balkongen. Jag vill ha en man som kastar ner mig på sängen och tar för sig. En av de sakerna som gör det ännu jobbigare att avsluta med min älskare är ju att sexet var gudomligt! Fantasifullt och helt magiskt. Han och jag är på helt samma våglängd och har lekt och experimenterat så mycket vi kunnat.
    Dock är det svårt att leka tillräckligt mycket och ofta när det inte är vi på riktigt...
    Och enligt mina erfarenheter på sexsajter så är det väldigt många där som har någon annan hemma och bara letar sex. Visst det kan vara kul. Men sex med någon man älskar är sjukt mycket bättre! 
     
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Ajdå) skrev 2020-12-23 23:34:20 följande:
    Tror dessvärre ni kommer hamna där igen om ni inte båda hittar nån rebound
    Än så länge har jag inte fallit tillbaka iaf och det har gått 3½ vecka sedan vi träffades...
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-26 13:02:10 följande:
    Och han har inte hört av sig alls?

    Min var ledsen under vår senaste träff...verkade kriga lite med sig själv över allt som är och vad som skulle kunna bli men i vanlig ordning landar han ändå på samma plats.

    Och jag vet inte ens varför jag motsätter mig, jag är ju inte redo för något seriöst nu egentligen ändå. Kanske om några månader. Men antar jag bara ville veta att det någon gång finns en möjlighet. Har velat mer och mer i dagarna och har svårt att se mig klara av att hålla mig ifrån..
    Nej, inte hört av sig på dryga 2 veckor efter att jag sa ifrån ordentligt. 
    Men han gillar mina Facebook/Instagram inlägg och jag ser att han är online. Så jag är rätt övertygad om att han tänker på mig också.

    Jag pratar med honom som om han hörde mig (känner mig smått galen dock) och det hjälper. Och sen är jag rätt övertygad om att bästa sättet för mig att få honom att välja mig är att hålla mig undan. Därför jag klarar av det, annars skulle jag lätt kunnat förfalla.
    Varje gång jag vill höra av mig tänker jag att - vill du ha honom på riktigt eller bara vara nr 2...

    Jag har ju varit ensam sedan i april så jag har haft tid att landa i att vara singel. Så jag är redo nu. Men förstår att du kan behöva tid... Låt dig själv få det! (lättare sagt än gjort dock) 
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-26 15:01:37 följande:
    Tror du gör helt rätt och tror det är rätt agerande i mitt fall också. Är bara så svårt. Han är så fin och vi kommer ju se varandra på jobb ibland. Han är så manlig, trygg och mogen. Typ allt jag vill ha men inte förstått det förrän nu. Vem vet, en vacker dag kanske det kan bli vi men finns mycket som ska falla på plats först och jag tror jag skulle vara okej med att vara nummer 2 ett tag till egentligen. Men blir så mycket känslostormar av det också...
    Jo ni hade väl inte hållit på så länge om jag minns rätt? För mig har jag varit nr 2 sen innan sommaren och ett bra tag kändes det ändå rätt okej att vara det. Det var egentligen först de sista månaderna som jag kände att det inte räckte. 

    Men känslostormar jo, det har det ju varit hela tiden. För oss är det ju ingen som vet något, hans fru är ju ovetande. Likaså alla runt omkring oss. Även om många nog sett att vi trivs väldigt bra tillsammans. 
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-26 16:15:05 följande:
    Vi har träffats sedan slutet av sommaren. Misstänker att flera på jobb har förstått, mindre kul men samtidigt orkar jag inte bemöda mig om det. Prove it typ...hans fru vet men långt från allt. Mitt numera ex fick reda på det och ganska mycket av det så det har varit stormigt mellan oss i flera månader med många utspel från hans sida, medan jag väntar på mitt nya boende.

    Jag ville ju avbryta allt ganska så fort när jag kände att jag började bli kär på riktigt men vi har fallit tillbaka jag vet inte hur många gånger. Men nu ska ju vara den sista gången...
    Jo jag ifrågasatte redan innan vi tog steget att vara fysiska med varandra om det var en bra ide. Vi gillade ju varandra så pass mycket redan innan och att lägga till det fysiska skulle ju kunna göra allt ännu mer komplicerat... Vilket det gjorde.

    Förstår att ni faller tillbaka, sjukt svårt att avsluta! Han finns ju med mig dygnets alla timmar även om vi inte har kontakt. Och jag är uppenbarligen inte redo att släppa honom känslomässigt även om jag försöker...
Svar på tråden Gett upp älskare