Ledilnaan skrev 2020-11-18 15:53:36 följande:
Jag har alltid tänkt att äldst ska ha störst rum, men, nu har jag ändrat mig.
Den äldste har en säng, ett skrivbord, en bokhylla och en bäddbar fåtölj för vänner. Han behöver inte ha så stort rum.
Vår minste har inget eget rum än, men han ska få vårat som är större än storebrors, för lilleman kommer han sin säng, ett lektält, leksaker, lekmatta mm, han kommer behöva all plats för att kunna leka på golvet.
Jag förstår hur du tänker men får jag fråga hur gammal yngsta barnet är?
Både vi och våra vänner och syskon hade alltid tankar på att göra rummen till våra små barn så fina med ytor och många leksaker, som legobygg, bilbana, dockvagnar, tält mm.
Inget av våra eller våra vänners barn eller syskonbarn har när dom varit små varit i sina rum och lekt själva, antingen vill dom att en vuxen ska leka med dom i rummet eller så är dom där när det är kompisar över men så gott som alltid har dom hellre tagit med saker ut i köket eller vardagsrummet för att vara nära en vuxen som lagar mat i köket eller liknande. Det är först när dom blivit äldre som dom tillbringar tid själva i rummet.
Men som tonåring vill dom gärna vara själva en stor del av tiden i sina rum, och när vi hör med våra vänner var alla likadana när det själva var tonåringar.
Det är ju en del av deras utveckling att frigöra sig och inte umgås hela tiden med syskon och föräldrar.
Vår dotter är 16 år, självklart pratar hon en hel del med oss, vill ha hjälp med läxor, pratar vid middagsbordet osv men sen vill hon plugga i fred i lugn och ro, lyssna på musik, chatta med kompisar osv. Så är även alla hennes kompisar och våra vänner barn.
Mindre barn tillbringar som sagt sällan stor del av tiden själva och leker mm i sina rum, tonåringar däremot tillbringar stor del i sina rum, ofta vill dom inte ha störande syskon omkring sig hela tiden.