Min sambo är livrädd för Corona. Han har diabetes och tycker sig tillhöra riskgrupp. Idag kom min son hem snuvig från skolan och sambon tycker att han ska åka hem till sin pappa trots att det är min vecka. Det tycker inte jag. Min vecka, mitt ansvar. Vad tycker ni?
Vadå "tycker"? Han ÄR riskgrupp! Och om sonen har möjlighet att vara hos pappa ska han självklart vara det, det handlar väl om en vecka högst. Varför tar du inte corona på allvar? Och hur lite bryr du dig egentligen om din sambo skulle dö för att din snorige son drar med sig virus hem?
Vadå "tycker"? Han ÄR riskgrupp! Och om sonen har möjlighet att vara hos pappa ska han självklart vara det, det handlar väl om en vecka högst. Varför tar du inte corona på allvar? Och hur lite bryr du dig egentligen om din sambo skulle dö för att din snorige son drar med sig virus hem?
Din sambo har på extrem ångest, antagligen tvång och väntar på att få att komma till en kurator. Han mår inte bra. Är det verkligen viktigt vad vi tycker om att sonen kanske skulle kunna åka till sin pappa? Hade pappan kunnat ta emot så hade jag skickat sonen dit ja, inte en långsiktig lösning men tills sambon fått hjälp och börjat jobba med sina problem.
Det kan dessutom absolut vara så att barn med symptom som inte syns utåt är i skolan.
Jag misstänker att det skulle kunna bli ganska många missade veckor för din del om han inte ska vara hos er vid förkylning? Skulle det handla om ett enstaka tillfälle så visst jafe man kunnat kompromissa och låta honom stanna hos sin pappa den gången, men det förutsätter ju också att pappan går med på det.
Då hade ni inte haft något val. Det har ni nu!!
Går pappan att prata med så kan du iaf fråga. Din sambos mående har spårat ur och även om man inte ska tolerera vad som helst... Det är inte pga elakhet.
Går pappan att prata med så kan du iaf fråga. Din sambos mående har spårat ur och även om man inte ska tolerera vad som helst... Det är inte pga elakhet.
Lider själv av ångest och tvång. Det har slagit över vid ett fåtal tillfällen och jag har blivit besatt av hygien och att det måste vara i princip kliniskt rent överallt. Jag kunde till exempel tvätta händerna över 50 gånger per dag.
Det man som partner eller anhörig absolut inte ska göra är att spela med i detta. Då fördjupas tillståndet. Man ska vara förnuftet och den stabila.
Att lida av tvång leder till att livet begränsas väldigt mycket. Det gäller att bryta detta.
Min man började tex tvätta händerna ofta eftersom jag ville det. Han trodde att han hjälpte mig men han blev istället en medberoende.
Din man ska inte stå i kö till en kurator. Han ska ringa till närmaste öppenpsykiatri och be att få komma dit. Man kan skriva egen remiss. De har kunskap om detta.
Under tiden han väntar på att få komma dit så kan han prata med psykolog via app.
Vilket praktarsel. Om han nu är så rädd får han väl isolera sig själv någon annanstans, varför ska din son kastas ut ur sitt hem och berövas tid med sin mamma? Bara för att sambon lider av ångest betyder inte det att han ska daltas med, han är vuxen och får ta tag i sina problem, herregud. Folk verkar tro att bara för att de har ångest så ska hela världen gå ner på knä. Och ja, har stor egen erfarenhet, men skulle aldrig kräva att ett barn lämnar sitt hem för det.
Ja, din vecka ditt ansvar. Och hur kul är det för pappan att få hem ett sjukt barn som kan smitta hela den sidan, och som han måste ta vab för?
Vi gör så att man stannar där man blev sjuk tills man är frisk.