Någon mer som har bebisverkstad nu

Å va ledsen jag blir för dig :( Oavsett när eller hur det händer så är det hemskt att uppleva  Men håller ändå tummarna att det är en infektion som gör tappen lättblödande bara och att det inte alls är mf. Det kan bero på så många saker även om man ofta tror det värsta. En i min fbgrupp för bf i augusti fick massa blödningar. Hon väntar två till synes friska bebisar. Så från att vara säker på mf till att få veta att det va två va en bergodalbana för henne.

Och det är tillåtet att vara hur ledsen som helst och bara gråta gråta gråta! Hoppas du och din partner kan stötta varandra  Stödet jag har haft i min man när vi fått mf och nu med detta är något jag inte hade överlevt utan.

Vi trodde vi skulle få besked på moderkaksprovet idag. Maken tog större delen av dagen ledigt från jobbet för att vi skulle kunna åka till sjukhuset ihop och när vi kommer in får vi veta att svaren inte är klara än men att hon hoppas få dom under tiden så vi började med ultraljud.

Under ultraljudet ringer dom från lab och säger absolut senast tisdag är det klart så vi får snällt vänta till onsdag istället.

Ultraljudet visade på att bebis ser mindre ut igen men hon sa att den avvikande storleken nu kunde bero på hur hen låg men att sist bli flyttad en dryg vecka och nu mätte hen ytterligare 4 dagar mindre så från att jag borde vara 15+4 idag till 14+4 till idag 14+0 (men hon skrev ändå fortfarande 14+4 idag). Mindre mängd fostervatten nu än för två veckor sedan också så allt blir sämre.

Bröt ihop där inne men skönt med en förstående läkare som ändå känns ärlig och inte försöker försköna situationen men inte heller pushar att man ska ta beslut, snarare tvärt om att det finns gott om tid. Funderar på om hon håller fast vid datumet de flyttade mig till för att ge mig en större tidsfrist innan vi måste söka tillstånd för att få avbryta. Hon sa Iof också att de nekar aldrig ett avbrytande mellan v 18-21+6 när det finns avvikelser så att det finns tid.

Vi fick träffa kurator sen för mer gråtfest men kände kanske inte att det gav mig något. Kändes mest bara opersonligt och att hon inte kom med så mycket alls. Nästan tog ifrån mig en av grejerna jag skulle behöva ha hjälp med istället. Vi har mer eller mindre tagit ett beslut men att vi inväntar provsvar för att förhoppningsvis få svart på vitt att vi gör rätt. Och jag försöker bearbeta vad som kommer komma. Och hur jag vill att bebis ska tas om hand sen med minneslund eller så kanske. Men då fick jag att jag inte ska tänka så och gå händelserna i förväg :( att jag ska ta en sak i taget, men det är ju det jag gjort!

Min bebis har något så avvikande att ingen av de två läkare jag träffat på Östra sjukhuset som är Sveriges största förlossningssjukhus har sett något liknande. Och säger att det är allvarligt och även om hen kommer klara sig igenom det så kommer det inte vara något som är lätt att ta sig igenom utan kommer kräva omfattande vård.

Så nu väntar vi lite till och den 10:e får vi förhoppningsvis svar på vad som kan vara orsak till missbildningarna....

Vill bara få sörja klart :?(

Anonym (Lillskrutten) skrev 2021-03-06 09:27:58 följande:

Nej men fy vad vad empatilöst att låta er vänta ytterligare! Känns som att dom borde ha sagt ett datum då dom kunde garantera svar. Kan de inte tänka sig in i vilket helvete ni går igenom? Herregud!

Jättebra att ni fick en bra läkare! Det är så viktigt med någon som förstår.

Känns som att ni fick träffa en kurator som inte alls förstår er situation. Vem är hon att säga till dig hur du ska tänka?? Självklart och uppenbarligen är det här något du tänker på hela tiden, säkert din man också. Det är inget du kan ändra på bara för att hon tycker du ska vänta med dom tankarna. Som du säger är det mycket bättre om du får hjälp att bearbeta det här och börja gå vidare. Ni vet i princip hur det kommer sluta, känns som att hon fegade lite och ville ge någon sista strimma hopp men hon gör er bara en björntjänst. Kanske ni kan ringa till er barnmorska och be att få tid hos en annan kurator eller ringa vårdcentralen? Känns som att ni verkligen inte fick det stöd ni behöver.

Jag förstår verkligen den känslan att bara vilja ha ett besked, ett avslut så att man kan få sörja och gå vidare.

Tänker på dig mycket nu, det ni går igenom måste verkligen vara fruktansvärt. Hoppas det är över snart och ni kan gå vidare 

Min barnmorska på mvc skulle ringa idag (eftersom vi skulle ha fått provsvaren i fredags så får se om hon ringer ändå) och stämma av. Tänkte se om hon kan hjälpa mig med en kurator hos dom istället. Mycket närmare hem om jag känner att jag behöver träffa hen fysiskt istället för att hyra eller mecka med att låna bil för att åka till sjukhuset för fysiska träffar. Telefon och videomöten är ju poppis nu också iof men då tänker jag att jag kan få möjlighet att få byta person iaf. Nån som ger mig stöd på närmare håll. Nu har jag enligt sjukhusets beräkningar passerat 15+0 också och då börjar gravidförsäkringen gälla. Vet inte hur det är när man fått veta detta innan v 15 men såg att det finns krishanteringshjälp att få. Att de tilldelar en psykolog som man får 10 besök hos. Funderar på att försöka få ut det om det går. Vi har ju inte fått provsvaren än så tänker att det kanske hjälper till också att vi fått dom efter v 15+0 (för försäkringens del). 

Tack för alla stöttande ord <3 Har inte läst hela tråden så kanske finns nya inlägg jag inte läst men håller tummarna att allt gått bra för dig under omständigheterna och att kroppen skött allt själv så du slipper några ingrepp. 

Kram!

Tack alla för allt stöd  Era ord värmer ett brustet hjärta.

Håller med det många skrivit innan att det är skönt med en grupp man inte behöver lämna utan får stöd hos oavsett gravid, eller om en försöker bli det. Det är ett tryggt utrymme där man får lov att vara ledsen och svar utan att bli ifrågasatt utan peppad istället. Eller när det inte finns mycket att peppa så en digital hand att hålla och en kram. Är glad för att Babymama startade denna tråden!