Corona – att inte få vara med på MVC m.m.

Hur vi gör? Jo vi använder våra hjärnor och inser att det är en pandemi just nu och slutar gnälla över att inte få följa med på MVCbesök.

Men för fan lägg ner attityden! Ska det vara så svårt att förstå att människor har känslor även fast det pågår en pandemi! Finns väl ingen anledning att vara otrevlig! Jag tror att ts är medveten om att det pågår en pandemi. Ts fråga var hur andra hanterar att inte få följa med om man känner sig utesluten. Inte en orimlig känsla att som blivande pappa känna en rad olika känslor som sorg, frustration etc över att inte ha möjlighet att delta kring det kommande barnet. Det är en helt sund reaktion från en blivande förälder som bryr sig om sitt barn. Man får ju lov att känna dessa känslor utan att det betyder att man inte fattar, det är inte att klaga, det är att vara mänsklig.

Till ts: jag har kanske inga bra råd men det är fint att du vill vara delaktig kring ditt barn och helt förståeligt det du känner. Det går ju såklart inte att ändra på och man får ju rätta sig men kan du inte vara med på videosamtal när din partner är på MVC? Min man har varit det och kunde på så sätt också få höra barnets hjärta första gången osv. Jag vet inte vart ni bor men om ni vill kan ni ju försöka hitta ett ställe privat där partner får vara med på ul. Här i sthlm finns crocus där partnern får vara med. Jag och min man var där i v8 för att kolla hjärtat och ska nu dit i v28 för ett 3D-ul så att han ska få vara med och se den lilla.

Jag håller med dig om att det är hemskt tråkigt att det är som det är. Även om jag förstår varför och respekterar det så var jag jätteledsen i början. Man får försöka vara delaktig på andra sätt, läsa på om utveckling, finnas till hands, vara nära magen och försöka uppfatta rörelser, prata med barnet etc.

Hon kan väl filma med mobilen? Eller ha ett face2face-samtal där du är med under tiden? Med bm:s tillåtelse så klart.

Det är riktigt trist. Min man kunde vara med fram till KUB men sedan var det stopp. Jag förstår att jag anses vara patient men samtidigt; vi är ju två som är lika mycket föräldrar till barnet.

Min man följde iaf med till sjukhuset där jag gjorde RUL. Han har också varit med i väntrummet på MVC (det får man). Så, han har lagt tiden och funnits i närheten så att jag direkt kunnat berätta om vad som sagts.

Jag var rätt så rädd innan RUL; tänk om det skulle vara något fel med barnet? Både det att själv behöva ta emot beskedet och att behöva leverera det till pappan.

Han är för övrigt väldigt delaktig på hemmaplan, pratar med och sjunger för magen, känner rörelser och läser på minst lika mycket som jag.

 

Det är inget svar på frågan, men jag drar slusatsen att du inte bryr dig om ditt kommande barn utan mest tycker att det är skönt att du inte behöver anstränga dig.

Jag trodde unga människor idag kunde använda mobilen till lite allt möjligt? Bara att finans med live via den, samtal eller via bild? 

Det varierar nog. Här får bara kvinnan som har besök befinna sig på avdelningen.

Det är många barnmorskemottagningar som inte tillåter det.

Hur man hanterar det, tja... Försöker på nåt sätt tänka på alla som drabbas indirekt av den här situationen; folk som får uppskjutna operationer (barn t o m) och har smärtor, kvinnor som får uppskjuten ivf och är livrädda för att det hela ska bli försent, folk som inte får hålla en värdig begravning för sina anhöriga... Och så detta då, graviditeten, som jag och min sambo bara kommer att gå igenom en enda gång i livet, och han får inte vara med. Det är förbannat grymt och vi kommer nog att sörja det hela livet, men det är ingenting att göra åt. (Ja, vi jobbar hårt med acceptansen här hemma...)

Det kan såklart skilja sig åt, ja.

Tills vi fick veta att han fick vara i väntrummet (jag trodde inte det från början) så väntade han utanför eller kom dit lagom tills det var färdigt.