Corona – att inte få vara med på MVC m.m.

Det är många barnmorskemottagningar som inte tillåter det.

Hur man hanterar det, tja... Försöker på nåt sätt tänka på alla som drabbas indirekt av den här situationen; folk som får uppskjutna operationer (barn t o m) och har smärtor, kvinnor som får uppskjuten ivf och är livrädda för att det hela ska bli försent, folk som inte får hålla en värdig begravning för sina anhöriga... Och så detta då, graviditeten, som jag och min sambo bara kommer att gå igenom en enda gång i livet, och han får inte vara med. Det är förbannat grymt och vi kommer nog att sörja det hela livet, men det är ingenting att göra åt. (Ja, vi jobbar hårt med acceptansen här hemma...)

Många av oss som går igenom det här nu är förstföderskor. Bara för att du inte behövde någon med dig betyder det inte att alla känner så. Jag skulle f ö tycka det var asjobbigt att stå utanför alltihop som förstagångsförälder. Många av oss har också haft komplikationer eller jobbiga resultat på KUB som vi fått deala med själva, inte ens ett papper med informationen kan man få med sig till sin partner, det finns ingen att prata med, man får ingen fast barnmorska, min mottagning stängde utan att jag ens fick ett sketet mejl... och oron för papporna att riskera att missa förlossningen hänger över alla. Tråden handlar om att det här är svårt. Vem faan bryr sig om några arbetstimmar hit eller dit? Vi kommer bara göra detta en enda gång i livet och vi har alltid trott att vi skulle göra det tillsammans. Är det konstigt att folk är ledsna?

Ja, folk dör i pandemin och många av oss gör allt för att inte förvärra någonting. Ingen här kritiserar vården, ingen säger att vi ska skita i läget och smittorisken, vi pratar ju om hur vi ska hantera situationen och en väldig massa oro och ledsenhet. Trampa inte på folks känslor.