Jenzia skrev 2020-08-03 17:17:15 följande:
Hehe, jag dammade av min mac också, har tidigare bara skrivit på telefonen, men det blev så frustrerande när FL började ladda och all text försvann hela tiden! Så nu skriver tydligen också jag noveller
Ja, jag hade igång ett avsnitt om PCO(S) från Foodpharmacy Podden igår när jag diskade, lärde mig sååå mycket! Nu tror jag inte att jag har PCO, men jag blir betagen av hur engagerad Jenny Koos är! Så himla coolt att någon går i strid för att vi kvinnor inte ska behöva ha mensvärk, konstiga blödningar och infertilitet! Sjukvården verkar ju inte bry sig ett smack.
Hur snabbt blev du gravid med din dotter? Du har säkert skrivit det någon stans, men jag har inte kvar det i huvudet,
Haha, maken ringde efter lunch och var så deppig på grund av huvudvärk och energilöst pga kaffestoppet. Själv har jag haft migränliknande huvudvärk hela dagen. Känns bara som ett kvitto på att kaffe faktiskt är skitdåligt för kroppen!
Hur länge gick du på p-medel? Jag började redan som 16-åring tror jag (helt sjukt förresten) och slutade sedan när jag var 23 år. Då hade jag noll sexlust och var supertorr i hela kroppen, som att alla mina hormoner helt försvunnit bort. Jag vill liksom ut och stå på barrikaderna och förbjuda hormonella p-medel! Om jag får en dotter kommer hon ALDRIG får sådant preventivmedel, hon ska få lära sig allt det jag kan nu
Antar att du tänker samma sak?
Så kul att läsa om dig och din man, hur olika ni är och ändå så passar allt ihop!
Låter som du haft det tufft i tonåren och som ung vuxen! Jag blir så imponerad, för jag relaterar till den människa jag möter idag. Full med engagemang, energi och glädje. Känns också som om du är väldigt mån om att din kropp ska må bra, så du har verkligen gjort en resa!
Jag antar att du är en känslomänniska? Med allt var det innebär i dalar och toppar
Har det funnits någon underliggande anledning till att du haft depressiva perioder? Du behöver verkligen inte svara på det om du inte vill.
Jag tror att min man växlat upp lite nu när det gäller barnprojektet. Han pratade själv om att dra ner på alkohol och inte dricka så mycket, så jag ska föreslå att han skickar helt under den fertila perioder
Han fick ju grönt på sina sperminer för 3 år sedan, men mycket kan ju hända på 3 år. Och han är ju inte någon duvunge heller.
Läste också på Fertilitetsguiden att stora mänger B6 skulle kunna boosta slemhinnan i livmodern och progesteronet, men läste samtidigt på en annan hemsida att det är farligt att ta för höga doser av B6. Hmm så vet inte hur mycket jag vågar experimentera. Därefter vet jag att c-vitamin och e-vitamin är harmlösa även i väldigt höga doser, så där vågar jag öka på
Samma ska med d-vitamin, eftersom man bara tar höga doser några få dagar per månad.
Nej precis, hörde också att reagerar man inte på gluten så kan man köra på
Jag hade ändå inte kunnat äta ägg till frukost, kan få lite kväljningar av för mycket ägg, bläää.
Tror du har väldigt stora chanser att bli gravid inom kort! Du vet ju vad som strulade till det, amningen, och du har ju blivit gravid tidigare
Skulle verkligen inte förvåna mig om du får plus denna eller nästa månad! Ser fram emot det inlägget MYCKET!
Har också börjat fundera mer och mer på sköldkörteln, verkar som om det är väldigt vanligt med rubbningar åt något håll. Det jag kan göra just nu är att se till att jag får i mig jod och aminosyror, så får vi se hur denna cykeln ter sig. Blir också spännande att få svaren på blodproverna när vi väl sätter igång med utredningen. Bara tre veckor dit nu! Känns skönt att ha det inbokat och samtidigt fortsätta att göra vad vi kan för att bli gravida på egen hand
Jag var rätt stressad i våras, särskilt mars-april då krisade jag rätt mycket i just det här med att försöka bli gravid. Var så stressad av att vi aldrig fick till det vid äl och att min man ibland inte kunde få utlösning. Det löste sig när mannen kom med idén om heminsemination. Därefter har jag kommit i mer balans. Men visst, jag är ju stressad på jobb till och från. Tempen har också stressat mig, haha. Men du vet ju själv hur det är
Jo, jag är väldigt glad över att jag ändå fick dippen i tempen i fredags, även om jag vart chockad över att mensen kom så tidigt, så hängde det ändå ihop iom att tempen sjunkit.
Haha, vilken moment22 grej, att tempning för att bekräfta äl får äl att utebli!
Nej, nu raljerar jag, men lite så? Sov nog faktiskt också bättre innan jag började tempa, haha, så knasigt!
Jag flyttade till Lund när jag var 19 år för att börja plugga. Trivdes aldrig riktigt i Småland och heller inte i Lund. Först när jag kom till Malmö började rötterna fästa i jorden
Något med denna staden som gör att jag älskar den! Känns som om Malmö är en stad som jag just älskar eller hatar. Min man älskar också Malmö, men på sikt kanske vi flyttar lite utanför stan och bygger oss ett litet hus. Jag skulle gärna vilja ha lite gräsmatta under fötterna oftare än några gånger om året. Det saknar jag mest med Småland.
Ingen i min familj bor faktiskt kvar. Min bror bor i Norge och min pappa har flyttat till sin särbo. Min mamma dog 2013 i tjocktarmscancer, hemsk sjukdom! :-/ Hon höll ihop familjen, så den började söndras när hon gick bort. Det var först när jag träffade min man år 2016 som jag åter kände mig delaktig i en familj. Jag och hans mamma kommer väldigt bra överens, och det är alltid väldigt familjärt när vi umgås med hans bror och hans familj
Jag var heller inte jääättepepp på familjeterapi, vi hade ju inga stora problem, enligt mig. Men min man stod på sig och det var först när vi började gå i familjeterapi som det lossnade ordentligt för oss, vi kom varandra mycket närmre och kan nu prata om det mesta även om jag ibland fortfarande har svårt att hitta ord för mina känslor och behov. Hehe, i vår familj är det mannen som är det pratiga
Du skrev att du stängt in dig och hanterat dina dåliga perioder själv. Så har jag också funkat och gör det delvis fortfarande. Jag blir mer introvert när jag blir nere. Oftast är det mycket tankar som snurrar och som behöver stillas och sorteras. Det blev en liten krock, jag har aldrig bott med någon före min man. Han reagerar ju direkt när jag är dämpade, irriterad eller ledsen, och vill veta varför, haha. Och jag har mest velat bli lämnad i fred. Jag har blivit tusen gånger bättre på att berätta varför efter Familjeterapin!
Hur funkar ni nu? Kan du har dina dippar och må dåligt tillsammans med din man? Hur reagerar han då? Blir han orolig för dig? Du skrev att du aldrig vågar bli sårad, vet du vad det kommer ifrån? Vad var det med din man som fick dig att släppa garden?
Jag har nog först nu i sommar landat i att min man verkligen också vill ha barn. Och ffa med mig!
Jag ser att han också blir ledsen varje månad mensen kommer, även om han också kan peppa och säga att det kommer bli vår tur. Det är skönt, vi går inte ned oss allt för mycket i motgångarna, utan tar nya tag!
Du är så fin med dina peppade ord, blir rörd och varm inombords! Hehe, märks rätt tydligt att du är minst 110 % på det mesta, men jag förstår att du också behöver balans och tid med lugn och ro. Kanske är svårt med en 2-åring?
Är hon lika engagerad och vild som sin mor? (vild på ett bra sätt!
)
Hehe, förstår att det verkligen är mer än ett heltidsarbete att vara mamma! Låter både härligt och jobbigt på samma gång! Särskilt då du var själv så många dagar i rad! Föreställer mig att man kan känna sig rätt ensam med ett litet barn, och förstagångsmamma! Låter härligt att ni får mycket tid tillsammans nu istället, även om det beror på permittering. Jävla Corona!
Men vad skulle du vilja jobba med då? När barnen blir större? Om du fick bestämma helt fritt?
Så din man är pilot! Wow, det måste vara ett speciellt jobb! Trivs han med det?
Åhh, vilken lyx för din dotter att ha farmor bara 4 min bort, kommer vara toppen sen när hon är lite större, kan hon själv kila dit när hon har lust! Jag och min mormor är väldigt nära, så jag vet hur viktigt sådana band är. Det är lite sorgligt att mitt barn aldrig kommer ha en mormor (min pappas sambo kvalificerar verkligen inte till den rollen, vi kommer inte alls överens) men hen kommer i a f ha en fantastisk farmor
Min mans mamma börjar dock bli gammal, så det vore fint om hen kan dyka upp snart! Får snart skriva till storken och klaga på leveranstiden! Kan man betala extra för att få expressleverans?
Det är roligt att vi bor så nära varandra också, var är oddsen egentligen för att vi alla skulle bo i Skåne?
Jag är öppen för att ses i framtiden, hade varit makalöst fint att få göra det med alla våra barn! <3
Du, här finns massa stöd att få, så om det inte tagit sig denna eller nästa månad så fångar jag/vi upp dig till 100 procent! <3 Som jag skrev ovan så tror jag ju dock att du har stor chans att snart bli gravid!
Stor kram!
>Varning för ännu längre novell nu då, har också börjat skriva på datorn xD
Ja visst är Jenny engagerad och så bra att hon slagit igenom så stort, det behövs! Och precis som du kommer jag absolut lära min dotter allt jag nu kan den dagen hon får sin första mens! Och sedan när hon kommer i den åldern att hon behöver skydda sig tar vi ett par omgångar till.. och den dagen hon vill skaffa barn, kör vi igen om det behövs ;) Bra det kommer finnas fler som kommer utbilda sina barn framöver;)
Jag började själv på ppiller när jag typ var 12-13 pga blev rek att det kunde hjälpa mina humörsvängningar.. idag börjar jag undra om de kan bidragit med mina depressioner!? Humörsvängningar hör väl till puberteten egentligen? Jag har också haft svårt med sexlusten, har fortfarande men känns som den mer och mer börjar komma tillbaka.. så blir iaf aldrig mer pmedel här iaf, kommer nog köra pessar framöver.. Min man säger att jag har mycket mer sexlust när vi nu inte skyddar oss(har då skyddat med ppiller och minipiller ffa men testat både spiral och pstav) och spec inför äl - han tror det är enbart för att jag vill ha barn men jag tror definitivt och förklarat för honom att så är det ju liksom rent vetenskapligt..!? Men absolut att det är en stämningshöjare(iaf för mig) att veta att det kan bli ett liv av att älska tillsammans, det är liksom så magiskt och mäktigt på något vis!? Är jag ensam om det?
jag fick 2 hela oregelbundna cykler med dottern innan det tog sig så det gick snabbt helt klart! Fick vad jag då trodde var ett positivt ältest och fick endast till en gång som det tog sig på, de andra cyklerna hade vi haft sex var- och varannan dag men inte tog det sig då.. Så när vi bara fick till en enda gång så trodde jag att det var kört den cykeln också.. Men icke.. Fick 2 negativa testa tidigt test och sen någon vecka efter drömde jag att jag var gravid så tog ett test bara för att men "visste" ju att det inte var så men joho, det var så.. Mäktigaste dagen i mitt liv(efter förlossningen) och du ANAR INTE vad jag unnar dig det! Även alla andra här också och Amidina! Ni kommer bli så fina mammor, ska bli så roligt att få följa er och se det inlägget också <3 Tänk snart!!!
Och jag som trodde jag aldrig skulle bli gravid för att jag varit så taskig mot min kropp liksom.. Inte meningen att liksom verka som ett offer för att jag inte kunnat bli gravid nu, precis som du säger det har ju verkligen varit amningen som spökat så jag är ju väldigt tacksam och tror och hoppas också att det ska ta sig väldigt snart. Jag är ju supertacksam för vår lilla tjej som är världens goaste, älskar att sjunga och dansa som sin mamma, pratar som bara den(precis som sin mammaxD), är modig och en riktig solstråle! Så som min man sa att vi nu försöker med en 2a känns som att redan vara ekonomisk oberoende men ändå köper man lotter för att vinna mer pengar liksom..
Vad jobbigt för dig och då speciellt för din man.. Jag dricker inte kaffe, inte min man heller men han drack galet mycket mängder pepsimax och sen drack vi väl lite energidrycker eller så, han hade rätt mycket huvudvärk och när jag slutade helt med koffein när vi skulle försöka bli gravida så slutade han också och han mådde inte så bra i början men efter det har han inte haft en enda huvudvärk igen!! Nu efter 3 år har han börjat tillåta sig själv att dricka pepsimax en gång i veckan, men då kan inte sova xD haha.. Men ja.. Koffein verkar inte vara så bra i det långa loppet.. :/ Hoppas han snart mår bättre, det tar nog en vecka eller något innan kroppen rensat ut det värsta men hoppas ni snart mår bättre <3
tack för dina fina ord, blev helt tårögd när jag läste det. Det betyder mycket <3
Tycker det är härligt att få läsa dina noveller ser inte alls dig som en som inte pratar så mycket dock:P, du verkar ha en så härlig energi och glädje! Och är så himla fin med dina ord och inkluderande liksom <3 Bara ta åt dig, det förtjänar du!! Hoppas verkligen att få träffas IRL en dag:) Och ja lustigt att vi alla 3 bor i skåne! Men Det får vi se till att genomföra en dag <3
Ang mina depressioner är det väl för att jag just kör hela vägen in i kaklet, har också drivits av mycket prestationsångest men har väldigt dålig självkänsla så "misslyckanden" har tagit hårt på mig. Jag är också en person som haft lite för mycket empati men för lite för mig själv, velat behaga andra hellre än att lyssna på mig själv, aldrig sagt nej och alltid velat passa in i en värld jag aldrig känt mig hemma i.. sen är det så mycket annat också kopplat till det. Men fått diagnoser kastade hit och dit men slutade i att jag skulle ha adhd. Tog medicin, och det var ju häftigt att helt plötsligt ha ett tyst huvud men det var inget för mig. Så jag valde att helt enkelt acceptera att såhär är livet, jag tänker känna det fullt ut - utan mediciner, utan sinnesförändrade substanser däribland alkohol, sluta söka bekräftelse hos andra och börja bekräfta mig själv - våga KÄNNA mina känslor och inte värdera mig som människa beroende på hur jag mår utan att jag duger oavsett om jag är ledsen eller glad..
Min man hade väldigt svårt för mina dåliga dagar i början och trodde alltid det var hans fel(då han hade ett ex som alltid beskyllde honom för när hon var ledsen).. Så det har vi försökt jobba på jätte mycket från start att han får lita på att jag säger till honom när han gjort fel eller om jag bara är ledsen för att jag är det. Och det går helt okej. Dock hade jag nu under några månader(typ mars-april) den sjukaste PMDS eller 12dagars depressioner ever - från en dag till en annan kände jag att jag vill skilja mig och bara lämna familjen - ville inte vara i närheten av min man(detta kom i samband med att allt pekade på att jag skulle äl). Ena månaden kom mensen och direkt när mensen kom så var det som depressionen bara försvann och jag kunde inte förstå hur jag tänkt sånna tankar
som att min familj inte behövde mig i 12!! dagar .. var lite mer förberedd månaden efter men det small på igen - försökte trösta mig med att det iaf är äl och min man och jag hittade en strategi för att det skulle funka - han fick liksom bara stå ut(stackaren).. och så kom inte mensen - men när den skulle kommit så likadant då bara släppte allt - såååå märkligt.. Men då tog han faktiskt väldigt illa vid sig..därefter bestämde jag mig att nu måste vi nog dra ner på amningen för att min kropp ska bli normal och hade inte lillan varit redo att slutat hade jag nog gett upp och börjat på minipiller igen för att få det att sluta..(ett litet sidospår men ja, det tog rätt hårt på oss båda).. Men det som fick mig att släppa garden - det var nog faktiskt när jag var så rädd att han liksom skulle göra slut med mig för att jag var så dålig och instabil till skillnad från honom(ibland kan jag se honom som en lite övermänniska) men så sa min dåvarande terapeut till mig att jag skulle börja se honom som typ jag skulle se en bror, eller som min mamma, pappa.. dvs att han bara är där och oavsett vad jag gör så kommer han liksom ff vara där. Han var också med på ett par tillfällen och gick även i sån anhöriggrupp för min adhd.. Och det blev nog vändningen för mig att liksom oavsett vad jag varit eller om jag är ledsen eller så så kommer han finnas kvar - för nu är det vi.. Men det är sällan(mer aldrig) som jag slänger mig i hans armar och gråter ut - det gör jag fortfarande i min ensamhet när ingen ser. Går en promenad och hulkar eller när alla sover, i duschen är också bra.. Och när han var borta var det enkelt att bryta ihop när dottern sen somnat - det fyller ofta mig med ny energi - jag gillar faktiskt numera att få gråta - det är lite befriande:) Men ja.. Vad skönt att ni fick bra hjälp av familjeterapin, det kan ju ibland vara bra med en liten bro emellan ibland och få ny input. Sen är ju invanda mönster alltid svårt att bryta speciellt när man gjort på ett sätt hela tiden - det kräver ju ständig övning och praktisering <3 Men det låter som du kämpar på bra !
Låter klokt ditt resonemang med kosttillskott och vitaminer ju! ska du ältesta denna månaden också? Då kan du ju boosta med dvitaminet då kanske? Eller var det kanske att du ägglossade 3-5 dagar efter det? ^^ För jag tänkte ju just så att när jag fick positivt test då ska jag boosta men så fick jag aldrig positivt xD Vad skönt att det bara är 3 veckor till utredningsstarten och såg att du skrev till amidina om planen, det låter ju som en superbra plan, känns det bra för er båda? Och vad bra att han kom på det med heminsemination och att det fungerar för er, skönt att det liksom finns alternativ - kan ju inte vara helt lätt för männen att prestera på beställning.. Dom får ju ingen boost av östrogen och såntdär heller ju, så förståeligt ju! Och förstår att du stressat - som du skrev till Amidina så annorlunda det hade varit om du inte haft åldern emot dig liksom att kunna ta det i din egen takt.. Hoppas du kommer in i tempningen mer så du också kan slappna av - för som du skriver så ska det ju inte bli kontraproduktivt, det blir ju helknasigt xD
Vad pluggade du i Lund? Glömde nu vad du jobbade med... vet du skrivit det? Trivs du med det du jobbar mer? Såg även att din man surfade och hade pluggat på Hawaii, häftigt! Det står på min bucketlist. hur länge var ni där? Var det bra? Sen såg jag att ni brukar åka 4-5veckor till costa rica - härligt med sommar på vintern - Jag älskar detsamma! vi har åkt lite till Dubai och Florida de senaste vintrarna och sen Namibia detta året - är en riktig SUCKER för att resa och nu planerar vi för australien och nya zeeland i vinter(om det är möjligt). men hoppas! någonstans blir det! Har ni planerat något för kommande vinter? Hur kommer det sig att ni reser på vintern?:)
Själv är jag väldigt dålig på att hantera vintern i sverige. Har lite problem med ljuset - vem har inte egentligen!? Men det är lite för påfrestande för på vintern känner jag mig alltid låg och behöver jätte mycket sömn och sen på sommaren så är jag verkligen lite för energisk och sover mindre så jag tror jag är gjord för ett ställe som är mer balanserat i sina dagtimmar:P
Vilken härlig dröm med att bygga hus och ha gräsmatta, antar att ni bor i lägenhet nu?
beklagar verkligen din mammas bortgång och cancer, vilken fruktansvärd sjukdom det är:( Fy... Så sorgligt också att familjen gled isär när hon liksom höll ihop er <3 Och vad tråkigt att din pappas nya är en sån tråkig människa:( Men glad att du äntligen fått ett nytt "hem" och familj med din man. Känner verkligen samma. Har dock haft en superbra relation med min mamma men min pappa har alkoholproblem och de är ff gifta och jag fick inte så bra stöttning när jag ville göra min livsstilsförändring och de tyckte jag var extrem och när jag började säga nej till olika saker(för att jag behövde sätta gränser)så blev det ännu värre. Jag ställde rätt mycket krav när jag blev gravid också- ville liksom förbereda på dom att det skulle vara 0-tolerans för alkohol i närheten av vår dotter och att jag då hade behövt säga upp kontakten så det har varit en bergochdalbana i att vilja ha min mamma men att hon valt min pappa.. men nu kan vi iaf prata då och då.. Glad att du skriver det med din mormor, jag hade också ett starkt band till min mormor och jag bodde hos henne ett halvår när hon blev sjuk och tog hand om henne tills hon sedan gick bort.. en sån relation kan vara minst lika viktig och min svärmor är förskolepedagog så dottern har ju sååå himla kul hos henne! jag och min man existerar inte när vi är där farmor har bara ögon för dottern, och det får hon gärna ha! Det är hennes enda barnbarn också hittills, så hon är överlycklig!!! Tycker ABSOLUT att storken förtjänar lite kritik på sin leveranstid och att den definitivt borde kompensera denna långa väntan med en expressleverans och helst igår!!! Jag ska också ligga på där på storkleverantören!!! Vad underbart du har så fin relation med familjen på din mans sida!! Det är ju faktiskt jätte viktigt och lika mycket familj <3 Du sa att du hade en bror i norge, äldre eller yngre? Har han några barn? hur är er relation? Har din man några syskon? Och har de några barn?
Well drömyrke för att drömma fritt är att få hjälpa andra att må bra. Jag är utbildad ACT-terapeut och livsstilsrådgivare och varit väldigt nördig inom suicidprevention. Det är dock väldigt tungt att hjälpa människor som inte vill leva längre så vill då hjälpa de som vill må bra att må bättre - kartlägga sina värderingar och få en push i rätt riktning - gärna i samband med pt eller något sååntdär.. liksom lite som ett helhetskoncept - träning/kost/mental coaching.. Så vi får se.. Så jobbar just nu på att försöka våga ta det steget - har många hjärnspöken kring det "vem skulle vilja lyssna på mig liksom"..Så ja.. Har du något drömyrke eller du jobbar kanske redan med det?
Min man trivs jätte bra som pilot, det är ett drömyrke han alltid haft men då han har glasögon trodde han inte det gick men så pushade jag honom till det och så kom han in direkt.. så på den vägen är det :)
Vad jobbar din man med?
vad skönt att din man är med dig i dina cykler eller vad man ska säga och kan liksom sörja tillsammans med dig.. Min man är och har hela tiden bara sagt att "det löser sig, det löser sig, det kommer..." Och ja, det kommer ju lösa sig.. men ibland kan jag känna att "är det bara jag som vill ha fler barn?". Men ja, han vill ju ha men känner så som jag skrev ovan med lotteriet så samtidigt blir han inte heller ledsen om det inte tar sig.. Själv hade jag gärna haft 6 barn - min man är mer 0 max max 2... så jag har sagt att vi får mötas på 3(OM det går såklart, men om jag får önska) .. Så ja vi får se vad det blir :P Hade jag överlåtit allt till honom hade vi ff inte haft barn - han ville vänta på det PERFEKTA tillfället men jag sa bara att nej nu slutar jag med ppiller -det perfekta tillfället kommer aldrig, vi får göra det perfekt.. Men nu i efterhand är han så tacksam att det blev som det blev. Tror hans oro sätter lite käppar där att han vet vad han har men inte vet vad han får, lite som med pilotyrket också att jag fick pusha på.. Så ja, vi behöver varandra han och jag :P Så roligt att både du, jag och Amidina sagt att vi är olika i våra parförhållande men kompletterar varandra, så härligt tycker jag - det låter ju sunt!
asså omg, mina inlägg blir ju ännu längre på datorn xD Herregud - märks det att min man inte är så pratig av sig och att jag har behov av att ventilera MYCKET xD
Skönt ni finns och förlåt för mina noveller, är nog lite väl exalterad att äntligen hittat lite vettiga kvinnor i mitt liv att få prata med<3 Har liksom ingen annan att prata med, sorligt men sant..:P Glad ni finns!
Hur mår du idag annars? förutom koffeindetoxen, var nog bra du trappade ner kanske?.. gjorde din man också det eller han bara slutade tvärt? Förutom fas 2 i fertilitetsoptimeringen ska du köra på samma denna cykeln med ältest och temp fast då vaginalt? Har för mig att man har högre temp iaf rektalt vad jag läst mig till? så kanske vaginalt då också? ska bli kul att se skillnad i din kurva.. Tänkte förresten på att du skrev att jag hade lägre temp än du - det kan ha att göra med att jag tempar 04.30? När tempar du? Såg att någon skrev att man har som lägst mellan kl.3-4. Jag behöver tempa så tidigt för att inte riskera att inte få ihop sammanlagd sömn. Dottern brukar vakna halv 6.. men har också varit vid 5 ofta så behöver ta innan dess.:) Så kan ha att göra med det.. Har tempat en gång vid kl.6 för skojs skull och då hade jag 36.50 och kl. 03 samma natt när jag vaknade hade jag 35.94.. så du vet :)
Stor kram och hoppas ni har en mysig kväll <3
Först i juni som jag började dra ner lite grann. Senaste veckorna har jag druckit ca 1,5 dl per dag, men igår var det nolltolerans. Så absolut inget kaffe framåt, cola slutade jag helt med för 2-3 månader sedan.