I områden där man mest är småbarnsfamiljer etc - är det någon här som lyckats bli kompisfamilj med grannar? Jag önskar, men vet inte hur gå tillväga.. det stannar alltid på att man är bekanta och barnen mest som leker med varandra, vi vuxna i gatan blir liksom aldrig något. Säger hej vid gungorna och ibland pratar man lite. Varje par håller sig annars för sig själv.
Någon som lyckats? Berätta gärna. Kom gärna med tips.
Jag är intresserad av att hjälpa dock. Känns som jag inte känner mig levande om inte jag kan hjälpa folk med olika laster. Lånar ut min 9-sits bil, hjälper med barn, städar och plockar undan efter andra, lånar ut släpet, vattna i trädgården under semester etc. Allt sånt och mer. Jag önskar att folk ville ha mycket mer hjälp här, som i kulturerna jag är van vid. Här ska liksom alla hålla sig till sig själva, man ska inte bry sig för mycket om varann eller varandras barn. Jag är den jag är, kan inte ändra på det, men försöker såklart anpassa mitt beteende efter kulturen här utan att för mycket offra min egen.
Hahaha, alltså du är för underbar! <3 Älskar bittervibbarna, jag är inte sarkastisk alltså, alltid älskat såna människor mest, lol! <3 Och såna som jag är väl precis de du hatar mest, lol, match made in hell!! ;)
(Ps familjeliv, detta är inte sarkasm, plocka inte bort kommentaren pga ni tror det är sarkasm och kallar det personangrepp etc som ni gör med mig ibland när jag skriver så gulligt att det måste va sarkasm.)
Vi hade lite sommarfester och så i en BRF på 30 nåt hushåll. Det var lagom, tillräckligt mycket folk för att man skulle kunna byta samtalspartner om något blev jobbigt, och tillräckligt många barn för att ingen skulle bli för full.
En sommar hade vi en riktigt svängig fotbollsfest med grillning och storbildsskärm i partytält också, det var ett skönt gäng som fixade det. Vi satt ute hela natten till fem på morron och eldade i ett sånt där klot, det var nice.
På fina gatan hos svärmor så hade hon alltid glöggmingel med grannar till lucia, och någon vårfika runt Valborg. Grannarna var också alltid bjudna när barn på gatan tog studenten eller avlade högre examina.
När jag nu själv hamnat på fina gatan på lite äldre dagar så återkom glöggmingeln ganska raskt.
Så efter det har vi klart själva bjudit grannarna på vår inflyttningsfest (lika bra de får se hur man har det så de slipper gissa).
Ibland har vi vinluncher i den gemensamma trädgården efter symboliskt rotande i rabatterna (vi har givetvis en hustomte som gör alla jobbiga saker som att klippa häckar och måla staket.). Nu blev det faktiskt en kväll där jag föreslog att vi skulle ta en drink ute med bara ett jämnårigt par, och det var så trevligt så de gick och hämtade bubbel och lite annat och vi hämtade bättre glas och mer snacks och sen blev det rätt sent- så kanske det kan bli nåt, man vet inte.
Lagom socialt men aldrig påträngande, är modellen. Man känner efter noga med antennerna om det kan funka innan man ger sig in på att umgås på riktigt, i detta ensamma Sverige.
Alltså, jag överdriver en smula i mina svar men dina svar får mig att typ isolera mig själv - för mig är du typ mardrömsgrannen för svennar :)
Men bjud in till något litet lätt mingel/fika om du vill?
De som kommer, kommer. Du tänker ju inte tvinga någon, eller hur?
Vi umgås med grannfamiljen som vänner. De ropar om vi vill ha fika och nu när min man var ensam hemma och snickrade på huset blev han bjuden på grillat. Pratar med dem om sånt man pratar med sina vänner om, inte bara kallprat. Ibland när jag tror min man är ute och snickrar på huset sitter han plötsligt på byggställningen med grannen och dricker öl.
Vi har en lokal facebookgrupp där vi improviserar grillfest i lekparken. Vid nyår brukar det skramlas till gemensamt fyverkeri och behöver man hjälp med bortsprungna djur eller så kan man skriva i gruppen så vet alla grannarna det.
Verkligen supertrevligt grannskap! Synd bara att vi ska ha en riktig häxa på andra sidan oss, som troligtvis är troligtvis sjuk, för hon trakasserar oss och andra grannar.
Vi umgås med grannfamiljen som vänner. De ropar om vi vill ha fika och nu när min man var ensam hemma och snickrade på huset blev han bjuden på grillat. Pratar med dem om sånt man pratar med sina vänner om, inte bara kallprat. Ibland när jag tror min man är ute och snickrar på huset sitter han plötsligt på byggställningen med grannen och dricker öl.
Vi har en lokal facebookgrupp där vi improviserar grillfest i lekparken. Vid nyår brukar det skramlas till gemensamt fyverkeri och behöver man hjälp med bortsprungna djur eller så kan man skriva i gruppen så vet alla grannarna det.
Verkligen supertrevligt grannskap! Synd bara att vi ska ha en riktig häxa på andra sidan oss, som troligtvis är troligtvis sjuk, för hon trakasserar oss och andra grannar.
Tusen tack för att du delade detta!! Om vi bortser från sista meningen, haha, så var detta precis vad jag vill höra att andra i Sverige ändå upplever, det gör mig upprymd! Tror aldrig jag kommer uppleva liknande, men grymt att det åtminstone finns där ute, det hjälper faktiskt att veta det <3
Vill inte dämpa din glädje, men jag bor i Norge. Dock är det väl ungefär samma. ;)
Hahaha! Jag kommer från Norge! Men ska inte överdriva och säga att allt jag skrivit att jag är van vid kommer därifrån, min bakgrund är en blandning av norsk och amerikansk kultur!
Men måste ändå säga att fy vad mycket som är olikt mellan Norge (den delen i Norge jag är från) och Sverige (den delen av Sverige jag är i), senast idag hade jag nytt att berätta för mina närmaste norska vänner om saker som chockar dem:)
Ps; både Norge och Sverige har olika kulturer och variationer runtom om i hela landet. Så jag jämför ju naturligtvis bara min upplevelse från min bakgrund i vardera.
Vi bor i ett radhusområde där vi periodvis har umgåtts väldigt mycket med grannarna. Var mest intensivt när barnen var små och man hängde i lekparken och på gatan. Blir ju så mycket roligare att passa barnen då.
Bjud in "spontant" på fika när du träffar någon trevlig familj. Baka och säg att du behöver hjälp att äta upp allt. Man märker som sagt snabbt vilken nivå de andra vill ha på umgänget.
Våga prova!!
Hahaha! Jo, en viss skillnad finns det kanske. Jag jämför Dalarna med MoR...