I områden där man mest är småbarnsfamiljer etc - är det någon här som lyckats bli kompisfamilj med grannar? Jag önskar, men vet inte hur gå tillväga.. det stannar alltid på att man är bekanta och barnen mest som leker med varandra, vi vuxna i gatan blir liksom aldrig något. Säger hej vid gungorna och ibland pratar man lite. Varje par håller sig annars för sig själv.
Någon som lyckats? Berätta gärna. Kom gärna med tips.
Såklart man inte ska vara som en igel. Men som nyinflyttad har man faktiskt _inget_ socialt liv, annat än på typ fb och telefon, och måste dra i alla trådar som finns för att inte förbli ensam för evigt. Folk kan inte alltid hjälpa att de inte har ett, som du säger, eget liv. Att se om det finns intresse för umgänge bland grannarna är ett sätt att skaffa det. För någon som inte haft besök på väldigt länge kan en kopp kaffe på verandan betyda mycket.
Dessutom är goda kontakter med grannarna trevligt och väldigt viktigt vid kriser.
Forskning visar att den som har bra kontakt med sina grannar klarar krig och naturkatastrofer bättre än de som inte har det.
Förutom den lilla detaljen med en pandemi som gör många isolerade i sina hem. I vårt trapphus hade vi i pandemins början en lista i trapphuset där de som kunde hjälpa andra skrev sina tfnnr.
Där jag bor har vi även de senaste åren haft tillfällen när dricksvatten måste hämtas från en tank på skolgården och industribränder med giftig rök. Så nog händer det saker där en del kan vara beroende av hjälp från grannar.
Det är ju inte nödvändigtvis du som behöver hjälp. En granne kanske behöver dig.
Men att hälsa är en jättebra grej. Då har man ändå någon form av etablerad kontakt som gör det lättare att be om hjälp.
Vi ordnade en grannfest där vi bjöd in grannar och dukade upp långbord på gatan(vi bor på en återvändsgränd). Alla tog med sig mat och dryck, de allra flesta grillade. Vi hade ordnat en tipspromenad för barnen och en för vuxna. Vi var 7 familjer var av 2 var pensionärer. Det blev jättelyckat och många pratar om denna händelse. Det har blivit jättebra sammanhållning där vi hjälps åt mycket mer. Vi hjälper de äldre med lite tyngre bitar som snöskottning och klippa deras häck. I gengäld får vi ofta en påse nybakade bullar. Kan vara ett tips på att komma närmare era grannar.
Jag är intresserad av att hjälpa dock. Känns som jag inte känner mig levande om inte jag kan hjälpa folk med olika laster. Lånar ut min 9-sits bil, hjälper med barn, städar och plockar undan efter andra, lånar ut släpet, vattna i trädgården under semester etc. Allt sånt och mer. Jag önskar att folk ville ha mycket mer hjälp här, som i kulturerna jag är van vid. Här ska liksom alla hålla sig till sig själva, man ska inte bry sig för mycket om varann eller varandras barn. Jag är den jag är, kan inte ändra på det, men försöker såklart anpassa mitt beteende efter kulturen här utan att för mycket offra min egen.
Hahaha, alltså du är för underbar! <3 Älskar bittervibbarna, jag är inte sarkastisk alltså, alltid älskat såna människor mest, lol! <3 Och såna som jag är väl precis de du hatar mest, lol, match made in hell!! ;)
(Ps familjeliv, detta är inte sarkasm, plocka inte bort kommentaren pga ni tror det är sarkasm och kallar det personangrepp etc som ni gör med mig ibland när jag skriver så gulligt att det måste va sarkasm.)