Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:33

648 svar

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Anonym (Alvia) skrev 2020-06-17 08:21:40 följande:

Jag vill bara tillägga att jag på inte menar att felet ligger hos dig! Det finns få situationer som är så energikrävande och skapar sån frustration som ett familjeliv där man tvingas in i roller och ansvar man själv inte valt. Det finns tusen sätt att ha en fungerande bonusfamilj, i rollfördelning ansvarstagande osv. men samtidigt bara ett sätt- det sättet där samtliga känner att de gör det utifrån sina. egna förutsättningar och sin vilja. Och jag skulle säga att det nästan alltid är där det brister.

Samtidigt håller jag inte med pappan om bedömningen av barnets bästa. Att tvinga sitt barn på någon som inte vill att skapa gnissel i relationer som är tänkta att hålla för gott (hans barn och mamman till hans andra barn). Det verkar inte som barnets bästa ur vare sig lång eller kort sikt.

Förstår vad du menar, men han menar på att felet ligger hos mig och att jag bara borde gilla läget nu när jag dessutom snart kommer ha ett eget barn som är syskon till hans barn. Så han tycker inte att relationen mellan mig och hans barn är hans ansvar även om jag kan se att det är sådana här liknande grejer, som han skapar, som leder till att jag om möjligt blir ännu mer ointresserad av hans barn. Detta har gnisslat mellan mig och min man sedan dag 1 gällande detta, och jag har varit tydlig sedan vi inledde vår relation hur jag ser på rollen som bonusmamma. Att jag inte är intresserad av att ta något ansvar och att jag tar en mammaroll för mina egna framtida barn men aldrig någon annans - de förväntningar och krav på mammarollen har jag hänvisat honom att ta med hans barns mamma, men det gör han inte och hon ger som mest ett lillfinger i engagemang vilket innebär att 99% av jobbet och ansvaret för hans barn ligger på honom (och indirekt mig då).

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:42

#47

Vanessa89 skrev 2020-06-17 08:39:05 följande:

Och detta arsel till man valde du att föröka dig med? Hur trordu ansvarsfördelningen kommer att se ut när erat gemensamma barn finns med i bilden? Du kommer få göra precis ALLT, medan han "jobbar" borta.

Haha, han är inget arsel generellt men detta är något vi tycker väldigt olika om vilket såklart påverkar vårt liv.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:55

#50

Anonym (Stina) skrev 2020-06-17 08:46:44 följande:

Å ena sidan så är det rätt ovanligt att 10-åringar går på fritids på sommaren, och när ditt eget barn är 10 kommer du antagligen tycka att det vore rätt taskigt att ha barnet på fritids, särskilt om en förälder är hemma. Det är få föräldrar som gör så, och då är det oftast en inte särskilt välfungerande familj. När ska barnet få sommarlov liksom? Så tja, jag tycker lite det låter som att du inte bondat med barnet och inte ser er som en familj utan barnet som en separat enhet.

Å andra sidan borde ju pappan märkt av detta. Och fixat för barnet så det blir så bra som möjligt för alla. Att kräva saker av dig när du sagt att du inte vill låter faktiskt helt gränslöst. Jag har lite svårt att fatta hur kvinnor idag kan leva på detta vis, där deras män bestämmer vad de ska göra. För det är ju vad han gör. Han tvingar dig till något du inte vill och du frågar på familjeliv om det är ok. Det spelar ju ingen roll vad andra tycker är ok - poängen är ju att du själv redan vet vad du inte vill så...varför ska någon annan berätta för dig hur du ska ha det? Vad är det du tvivlar på? Din rätt till självbestämmande?

Jag vet egentligen inte. Svaret är väl att jag, som du säger och som mannen tycker, borde bondat med barnet tidigare och sett det som min självklarhet att passa upp på barnet medan barnets vårdnadshavare jobbar. Kanske vill jag bara ha någon att prata med om detta och kunna uttrycka min frustration som inte får gehör hos min man. För jag kommer ju inte ändra mig och plötsligt börja umgås med barnet då min motvilja till umgänge med barnet blir ännu större i denna påtvingade situation. Min och barnets relation kommer aldrig bli bra och det lär ju straffa sig i framtiden men jag vägrar tillstå att det enbart är pga mig utan minst lika mycket pga min mans ageranden, men det kommer ju han aldrig se/erkänna då han tycker han har rätt. Frustrerande bara att det ska vara så lätt att vara förälder och ställa krav på andras engagemang även om man brister i sitt eget, och så otacksamt att vara bonusförälder och få skit för allt man gör och inte gör för andras barn.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:57

#52

Vanessa89 skrev 2020-06-17 08:52:46 följande:

Jo, han är ett riktigt praktarsel och du har hamnat i en typisk kvinnofälla. Skribenten Stina sammanfattade det väldigt bra i sitt inlägg.

Nej, du har fel. I denna fråga är han oresonlig men han är inget arsel som person.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 09:07

#57

Anonym (Jösses) skrev 2020-06-17 08:57:07 följande:

Herregud, ungen är TIO år. Självklart ska barnet vara hemma i sitt eget hem och detta har DU själv gått in i så du får bita ihop och ta barn i som ditt eget. Barnet som redan finns ÄR din unges storasyskon.

Fy fan... Skaffa inga fler ungar!!!!

Jag har gjort tydligt för honom sedan start att jag är helt ointresserad av att ta till mig hans barn som mitt eget. Nu som gravid och snart mamma känns tanken om möjligt ännu mer absurd - hur ska jag möjligt kunna betrakta hans barn och vårt gemensamma barn på samma sätt? Kärleken jag känner för barnet i min mage är redan så enorm så det inte går att beskriva. På vilket sätt ska jag kunna känna så för någon annans barn, även om det är min mans barn och jag levt med dem större delen av barnets liv? Tanken på att båda barnen skulle vara lika i mina ögon är så absurd att det är löjligt och den som tänker något annat är ju bra naiv alltså.

Sen kan man ju undra hur du tycker att det är rimligt att vuxna människor, föräldrar, inte själva tar ansvar för sitt eget barn? Att jag ska förväntas ta hand om deras barn, det är väl deras ansvar att se till att barnet har ett bra sommarlov och att de som valt att ta barnet till världen faktiskt själva tar ansvar för det. Vilken normal människa tänker ens tanken att lämpa över sitt eget barn på en tredje part? Så otroligt absurt att jag ska få skit och uppmanas inte skaffa fler barn när jag inte gjort något fel - var är barnets föräldrar i detta och varför tar de inte ansvar? Den frågan skulle jag ställt mig om jag var utomstående, i detta fall vet jag ju redan svaret.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 09:11

#59

Pope Joan II skrev 2020-06-17 09:07:37 följande:

Så du känner motvilja för umgänge med barnet? Och efter det här kommer motviljan att bli större och relationen mellan barnet och dig aldrig bli bra? Ett barn som du kommer att bo tillsammans med i 10 eller mer år? Vad hemskt för barnet.

Eftersom du känner så, och mamman av okända anledningar inte vill ha barnet i någon större utsträckning och pappan dessutom inte alls vill inse vad det du beskriver får för konsekvenser för barnet så tycker jag att du bör ta dig själv ur den här ekvationen. Det är nedbrytande för barn att behöva växa upp tillsammans med människor som känner motvilja inför att umgås med dem. Det är destruktivt för dem och inget de själva kan påverka. Det spelar liksom ingen roll vilka skälen för ogillandet är, det är och förblir en oerhört negativ inverkan på ett fortfarande litet barns liv.

Jag förstår vad du säger men det är helt otänkbart för mig att göra mitt eget barn till ett skilsmässobarn. Jag är helt öppen med min man om mina känslor och tankar kring detta och vill han ha det på något annat sätt så får han lösa det. Dvs ha barnet på fritids, själv vara hemma eller uppmana mamma att ha barnet mer hos sig. Men det kommer han inte göra och såldes har han gjort det valet, anser jag.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 09:15

#60

Anonym (Jonna) skrev 2020-06-17 09:08:16 följande:

Nu förutsätter jag att ts har vetat om detta och kunnat dra i handbromsen långt tidigare. Känns inte troligt att en annars vettig människa skulle ha gått och myglat med det detta bakom ryggen på ts. Men om det är så är det ju det som är det förskräckliga.

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 08:33:48 följande:

Förstår vad du menar, men han menar på att felet ligger hos mig och att jag bara borde gilla läget nu när jag dessutom snart kommer ha ett eget barn som är syskon till hans barn. Så han tycker inte att relationen mellan mig och hans barn är hans ansvar även om jag kan se att det är sådana här liknande grejer, som han skapar, som leder till att jag om möjligt blir ännu mer ointresserad av hans barn. Detta har gnisslat mellan mig och min man sedan dag 1 gällande detta, och jag har varit tydlig sedan vi inledde vår relation hur jag ser på rollen som bonusmamma. Att jag inte är intresserad av att ta något ansvar och att jag tar en mammaroll för mina egna framtida barn men aldrig någon annans - de förväntningar och krav på mammarollen har jag hänvisat honom att ta med hans barns mamma, men det gör han inte och hon ger som mest ett lillfinger i engagemang vilket innebär att 99% av jobbet och ansvaret för hans barn ligger på honom (och indirekt mig då).

Så du gjorde klart för honom redan i början hur du såg på ditt ansvar gentemot bonusbarnet, men han resonerade precis tvärtom. Det ringde inga varningsklockor hos dig då? Istället väljer du att involvera dig ännu mer och skaffar barn med karln? Vill man inte ha ansvar över ett bonusbarn hittar man väl en karl utan barn eller en karl som tycker likadant som en själv om den saken? Blir helt fascinerad över att ni inte tänkt ett steg längre långt tidigare här.

Vilka varningsklockor skulle ringa och hos vem? För mig känns det tydligt att det är hans förlust att han inte fått den bonusmamman av mig som han skulle velat ha. För mig är det ingen förlust då jag, som sagt, tar avstånd och hänvisar till honom. Jag ser inte att jag involverar mig mer med bonusbarnet genom att skaffa barn med min man. Jag känner inte att mitt ansvar blir större för bonusbarnet bara för att jag snart har ett eget barn, snarare tvärt om då jag snart har ett eget barn att ta hand om tillsammans med min man. Han är en bra pappa så jag är inte orolig för den biten.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 09:21

#66

Anonym (Lena) skrev 2020-06-17 09:16:42 följande:

Ändå fortsatte du relationen och skaffade barn med honom. Hur tänkte du?

Varför skulle jag inte kunna skaffa barn med honom bara för att jag inte vill vara en mamma till hans barn sedan tidigare?

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 09:22

#68

Vanessa89 skrev 2020-06-17 09:18:20 följande:

Vilka vidriga premisser 10-åringen växer upp under.. Det är nästan så jag börjar tro att du är ett troll som endast är ute efter att provocera.

På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt?

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 09:25

#70

fornminne skrev 2020-06-17 09:22:37 följande:

Tycker du verkligen att han är en bra pappa om han inte ens är hemma med det barn han redan har, utan lämpar över ansvaret på dig? Märkte du inte innan du blev gravid att han vill att du ska ta ansvar för bonusbarnet? Ringde inga varningsklockor hos dig?

Hade jag inte varit hemma så hade han ju ändå låtit barnet varit hemma, så det är ju inte pga mig som barnet är hemma men nu när jag är hemma så tycker han att jag lika gärna kan ta hand om barnet eftersom "hur jobbigt kan det va".

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

INNEHÅLL