FDFMGA skrev 2021-04-10 15:09:24 följande:
Nej, jag är inte nöjd - men initiala misstag som gjordes av FHM är redan gjorda och kan inte göras ogjorda.
Tja, om jag fick bestämma skulle man ta bort munskyddsrekommendationerna och i stället uteslutande fokusera på att man måste hålla distans till andra.
Jag vet inte hur folk beter sig i Finland, men här har andelen av befolkningen som tycks vara omedvetna om pandemin ökat successivt och i affärerna uppträder folk nästan som vanligt.
Coronatrötthet eller inte. Jag misstänker att det faktum att FHM lät sitt budskap kidnappas av en regering med ambitionen att i ord visa handlingskraft har inneburit att det fundamentala budskapet - vikten av att hålla avstånd har förflackats.
Dessutom skulle jag önska att det fanns möjligheter att tvinga regioner som missköter vaccinationerna att fokusera på de äldre innan man börjar fundera på vilka vänner och bekanta som är betjänta av ett VIP-kort som ger dem möjlighet att svepa förbi vaccinationskön.
En slags tröst i den bedrövelsen kan väl vara att man tydligen lyckats ännu sämre i Italien än i Region Stockholm. I Italien har nästan enbart unga och friska vaccinerats, vilket förstås märks på dödstalen.
Går det att fokusera mera på avstånd än man redan gör i Sverige? Tegnell förklarar ju gång på gång att avstånd är det enda som har effekt. I Agenda-utfrågningen förklarade han att problemet med presymptomatiska smittspridare ute i samhället löser man med att hålla avstånd.
I Finland anser man, med rätta, att avstånd som huvudsaklig åtgärd inte är tillräckligt. Det är i praktiken omöjligt att hålla ett två meters avstånd till alla hela tiden. En reporter testade:
arenan.yle.fi/1-50741097
Dessutom finns det exempel på smittspridning trots avstånd. T.ex. bussresenären som reste trots symptom, och smittade bl.a. chauffören.
www.is.fi/kotimaa/art-2000007838412.html
Så nej, alla i Finland beter sig inte som man ska. Men tack vare smittspårning och karantän lyckas man oftast slå ner utbrotten.
Som jag skrev en gång tidigare:
I Sverige fokuserar man på att få bort trängseln så att det blir mindre riskfyllt med smittade människor ute i samhället. I Finland fokuserar man på att få bort de smittade människorna så att det blir mindre riskfyllt med trängsel ute i samhället.
Sverige har lagstiftning om hur många personer per kvadratmeter det får vara i en lokal, medan personer som har utsatts för smitta endast rekommenderas hålla sig undan andra. Finland har lagstiftning om att personer som har utsatts för smitta måste hålla sig undan andra, medan man endast rekommenderar folk att inte trängas i butiker.
En stor del av fallen i Finland hör till kända smittkedjor och 30% av alla nysmittade är sådana som redan sitter i karantän. Eftersom smittan har hållits under kontroll, så har folk inte behövt vara överdrivet nitiska med avstånd och isolering. Om smittan kommer in i min närhet, så kommer jag att få information om det. Om jag inte har hört något, så är risken väldigt liten att jag ska smittas på jobbet t.ex. Många äldre har umgåtts med sina barnbarn, det har varit ok att besöka vänner, i liten skala. När det blir ett större utbrott någonstans i ens närhet, då är man mera försiktig ett tag. Oftast har man fått utbrotten under kontroll. I Åbo tog man polisen till hjälp när det blev ett stort utbrott bland utländska studenter, de hade tydligen svårt att förstå varför de måste stanna hemma.
svenska.yle.fi/artikel/2021/03/19/polisen-i-sydvastra-finland-godkande-abo-stads-handrackningsbegaran-polisen
När Uppsala hade motsvarande problem, var det någon läkare(?) i en video som önskade att de andra studenterna skulle utsätta de festande för en hård social press att sluta festa. Systemet med rekommendationer i stället för förbud för alltså med sig att medborgarna ska agera poliser gentemot varandra. Det har jag inte alls upplevt här. Antingen är det tillåtet att gå på restaurang, och då går man om man vill utan att ha dåligt samvete, eller så är restaurangen stängd.
Jag tror också att systemet med karantän bidrar till att folk är försiktiga. Det är inte enbart uppfattningen om den egna risken för att bli svårt sjuk om man smittas som styr ens beteende. Man vill ogärna hamna i en två veckors karantän, eller vara den som är orsaken till att ens vänner eller kollegor hamnar i karantän.