Vi som är kritiska till Sveriges handhavande av pandemin
Landets ledare tar bara hand om lite inledande pep-talk i allmäna ordalag. Läget är allvarligt förklarar han, men tydligen inte mer allvarligt att skidsemester kan genomföras bara man beaktar gällande rekommendationer. Så blir det tid till andra ministrar som fortsätter med pep-talk och mycket löst prat om framtida möjligheter som man inte utesluter, vi-kommer-inte-att-tveka om ditt eller datt om-det-visar-sig-nödvändigt. Till sist 10% substans i form konkreta åtgärder här och nu, som uteslutande blev presenterade av en generaldirektör som läser upp från sina papper. Dessa konkreta åtgärder var en begränsning av krogars och kafeers öppningstid till 20.30 och slut för tävlingsidrott för barn och ungdomar. Fullständig avsaknad av någon ambition att alls försöka presentera någon plan eller strategi. Malplacerad optimism som gör gällande att en kommande tredje våg inte är någon naturlag, utan kan undvikas bara vi sköter oss. Inget som helst fokus på virusmutationer och deras betydning.
Kort recension av den danska: Mette Frederiksen inleder med 5 minuters peptalk och snömos. Stort fokus på att den brittiska mutationen har ändrat spelreglerna. Mette går därefter vidare till att skitsera plan för öppning. Huvudpunkt i strategin skitseras, gradvist öppnande av landet samtidigt med massiv testning av dom flesta medborgare två gånger i veckan. Därefter konkret plan för gradvis öppnande av landet, det och det gäller för det området, för den delen av landet och från det datumet. Motivering av varför man har valt det. 20 minuters listande av konkreta åtgärder. Mette avslutar med pessimistiska framtidsutsikter, att matematiska prognoser gör gällande att antalet covid sjuka på landets sjukhus kommer att fyrdubblas i april, men förklarar varför ett öppnande trots detta är nödvändigt. Andra ministrar fortsätter detalj beskrivning av öppningsplan för deras område. Minimalt med peptalk och snömos., bara konkret prat om konkreta åtgärder. Och alla kan faktisk prata utan att stirra på sina papper. Och alla avslutar med samma allvarliga framtidsutsikt som Mette.
Tänk så olika det kan vara i olika länder, precis som du skriver