• mhansen

    Han stöter bort min dotter

    Hej,

    Varning för långt inlägg.....

    Behöver utomståendes råd o syn på det....

    Jag blev tillsammans med min sambo för två år sedan. Jag har två barn sedan tidigare och detta funkade jätte bra. Men efter jag blivit gravid började min sambos och min dotters relation bli dålig. Efter vårt gemensamma barn fötts har det blivit total katastrof.

    Jag hade varit mer ?förstående? om han stött bort båda mina barn när han fick ett ?eget?. Men nu är det bara min dotter, sonen gör han gladeligen saker med. Skojar och har kul.

    Men min dotter snäser han åt, säger nej om hon vill följa med sonen och sambon ut å cykla ex. vis. Är på henne hela tiden. ?Gör si, gör så?

    Kan komma ut med händerna i sidorna o ?Jaha, vem är det som glömt spola? o titta menande på henne....

    När jag påtalat detta blir han irriterad och tycker att han ändå ?försöker fast han tycker hon är jobbig?.

    Min dotter har vid flera tillfällen nu varit ledsen, frågat vad det är för fel på henne. Varför han aldrig vill vara med henne osv. Mitt mammahjärta GRÅTER!!

    Känner mig arg, besviken och ledsen över hur han hanterar situationen. Och att han inte kan sätta sig in i min dotters situation. Utan bara viftar bort det.

    Han har blivit helt förändrad det senaste året, nu har han blivit ett negativt kontrollfreak men samtidigt otroligt LAT! Han gör typ ingenting längre. Jag fixar allt med städning, hem osv men även hela trädgården med häckklippning, gräsklippning. ALLT. -O när jag kommer in så frågar han ?vad det blir för mat? !

    Han har aldrig någonsin tagit vårt barn på natten trots att han bara flaskmatas. Han sover istället på soffan sedan 3 månader tillbaka o gnäller sen om att HAN är trött när jag varit uppe hela nätterna med bebisen.

    Det var inte denna jag blev kär i och känner mig så lurad. Känner inte att jag vill fortsätta med honom. Men vår son är bara fem månader och jag känner mig bara urlakad. Jag vet precis vad en separation innebär och hur mycket det kräver psykiskt.

    Samtidigt kräver den vardag vi lever i nu massor av mig psykiskt ändå.....

    Påtalade jag inte visste om jag kunde fortsätta i en sån här relation och dagen efter frågade han om det verkligen va så illa och grät. Men jag tycker inte att man kan bete sig illa mot den andras barn, säga att hen är jobbig osv och förvänta sig att man ska vara kär och galen i honom ändå?

  • Svar på tråden Han stöter bort min dotter
  • pyssel
    Anonym (Jag) skrev 2020-04-21 19:08:55 följande:

    Oj då, var det så känsligt?

    Jag skriver inget mer om det nu, det jag ville ha sagt är sagt.

    Hoppas ts tar åt sig bara.


    Nä det var ju inte mig det var känsligt för. Det var bevisligen inte jag som jag som fick soc-skräck av ett gott råd.
    #inteensamaldrigglömd
  • Drottningen1970
    Anonym (Jag) skrev 2020-04-21 17:56:35 följande:

    Oavsett så är det onödigt att riskera det.


    Så väldigt illa att sitta och skrämma människor som behöver hjälp och där det faktiskt kan bli bra för hela familjen.
  • Smillefix
    Anonym (Jag) skrev 2020-04-21 15:21:56 följande:

    Nej, men du får väga in risken att hamna i en utredning.

    Är det värt det?

    Ska det behöva ske för att din "man" inte kan bete sig som folk?


    En orosanmälan skulle bara hjälpa TS med det här, då får de komma snabbare på familjeterapi och hon får en kontakt att prata med. Det kanske fortfarande går att lösa, annars får de hjälp att komma överens om olika saker så de kan separera på ett snyggt sätt.
  • Anonym (Jobbar med kvalitet)
    Drottningen1970 skrev 2020-04-21 20:36:04 följande:
    Så väldigt illa att sitta och skrämma människor som behöver hjälp och där det faktiskt kan bli bra för hela familjen.
    Socialtjänsterna i Sverige kritiseras återkommande och brett för att inte handlägga ärenden kvalitetssäkrat. De skadar familjer och arbetar faktiskt inte för barnens och familjernas bästa.

    Det är ett omfattande samhällsproblem att många medborgare tror att Socialtjänsten kan hjälpa familjer i kris, när det i praktiken nog är tvärtom. En mycket farlig verksamhet för en familj i kris att vända sig dit.

    Jag avråder starkt TS från att ens kontakta dem lite. Det är inte skrämsel, det är fakta. Ingen utvärdering eller statistik finns tillgänglig om att familjer blir hjälpta. Rapporter om motsatsen är legio.

    https://www.dn.se/asikt/skyll-inte-pa-lagen-nar-det-ar-socialsekreterarnas-fel/?fbclid=IwAR23u2SCm1JMwNn4XKmA5o2efZA1xm0-tbsXnm4ItJMcYCaw3xdXAPRTnfM
  • Rudbeckius
    TS, som du skriver har ni flera saker ni behöver diskutera i familjen

    1) Mängden hushållsarbete och rättvis fördelning - mat, handling, städ, tvätt, barn osv. Kan ambitionen ändras på vissa saker, kan tjänster köpas, ska ni ha hushållsschema? Kan barnen göra vissa enkla saker osv?

    2) Attityden i familjen, hur tar ni upp konflikter och klagomål? Prata om vad som sårar och vad som kan vara konstruktivt.

    3) Inkludering av dottern, det måste ju vara något ni vill ska funka. Börja med att prata om detta med din man, han behöver involveras och känna sig delaktigt i lönsing. Ni bryr er nog båda om att famijen ska utvecklas bra.

    Akta dig för att lyssna på vissa råd om att anmäl och att kasta ut den hemske mannen. De hatfyllda råden kommer alltid här och de kvinnor som ser på män på det sättet verkar inte ha någon känsla för familj och at tman ska försöka lösa par-problematik... de vill egentligen bara frysa ut pappor ur alla familjebildningar. Otäckt.

    https://normpsykologen.se/mental-belastning/
  • vampyria2

    Ledsen men du om din dotter känner av läget så måste något göras, låt henne inte växa upp med någon som hon vet inte tycker om henne det kommer att sätta spår.

    Det bästa din sambo skulle kunna göra är att försöka hitta på roliga saker ensam med henne och knyta lite närmare band, det är vägen till att lära sig uppskatta andra och då ha överseende med deras små egenheter.

    Men är din sambo inte intresserad av att försöka lösa det med din dotter så hoppas jag verkligen att du agerar för hennes bästa.

  • EnAnonumius
    Anonym (Helena) skrev 2020-04-21 12:41:30 följande:
    Du får helt enkelt säga till honom att antingen så börjar ni i parterapi omgående eller så flyttar ni isär NU. Hans beteende mot din dotter är oacceptabelt. Det spelar väl ingen roll om han är förstående när andra är i närheten, hos en parterpaeut kan du lufta dina bekymmer oavsett och han kommer att behöva sitta i rummet och lyssna inför en tredje part. Men räkna med att behöva lyssna till hans version också - att han tycker att du uppfostrar din dotter för slappt och att han har svårt för vissa av hennes sidor p.g.a. det. Han kommer att behöva förändra sitt beteende och du också. Om ni ska leva ihop. Att leva i bonusfamilj är SVÅRT! Din sambo behöver inte älska din dotter eller ens tycka speciellt mycket om henne - så länge han beter sig respektfullt mot henne och är schysst mot henne. OCh ni behöver tid som PAR, även om din dotter är med. Det kan bli så att det barn som står en närmast hamnar i clinch med en ny styvförälder.
    "OCh ni behöver tid som PAR, även om din dotter är med."

    Hur får man tid som PAR, när man skall inkluderar ett/flera barn?

    Vitsen med just detta med "Par-tid" är att man skall ha tid för varandra som "man och kvinna, utan barn. Fast jag kan ju ha fel.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Helena)
    EnAnonumius skrev 2020-04-22 09:37:49 följande:
    "OCh ni behöver tid som PAR, även om din dotter är med."

    Hur får man tid som PAR, när man skall inkluderar ett/flera barn?

    Vitsen med just detta med "Par-tid" är att man skall ha tid för varandra som "man och kvinna, utan barn. Fast jag kan ju ha fel.
    Ett vanligt problem för styvföräldrar är att ens partner är otillgänglig varannan vecka och helt fokuserar på sina barn sedan tidigare. Det blir inget sex den veckan t.ex. och knappt något tid för dom vuxna att prata på tu man hand. Detta gör att parrelationen långsamt blir sämre, för ingen orkar ha en distansrelation med sin vuxna partner varannan vecka i längden. En lösning som man kan använda sig av är att avsetta 15 minuter om dagen som par under den veckan man bor med alla barn. Då man inte pratar om problem eller logistik i familjen utan bara är med varandra, gosar lite eller tar en kaffe ihop. För att vårda parrelationen. Detta kan man även förklara för bonusbarnen och de gemensamma barnen att man behöver. På så sätt visar man att den vuxna relationen är viktig och signalerar till barnen att man tar hand om varandra. Ett par som är glada i varandra har MYCKET större förutsättningar att samarbeta i en familj.
  • Anonym (Helena)
    Rudbeckius skrev 2020-04-22 09:15:49 följande:
    TS, som du skriver har ni flera saker ni behöver diskutera i familjen

    1) Mängden hushållsarbete och rättvis fördelning - mat, handling, städ, tvätt, barn osv. Kan ambitionen ändras på vissa saker, kan tjänster köpas, ska ni ha hushållsschema? Kan barnen göra vissa enkla saker osv?

    2) Attityden i familjen, hur tar ni upp konflikter och klagomål? Prata om vad som sårar och vad som kan vara konstruktivt.

    3) Inkludering av dottern, det måste ju vara något ni vill ska funka. Börja med att prata om detta med din man, han behöver involveras och känna sig delaktigt i lönsing. Ni bryr er nog båda om att famijen ska utvecklas bra.

    Akta dig för att lyssna på vissa råd om att anmäl och att kasta ut den hemske mannen. De hatfyllda råden kommer alltid här och de kvinnor som ser på män på det sättet verkar inte ha någon känsla för familj och at tman ska försöka lösa par-problematik... de vill egentligen bara frysa ut pappor ur alla familjebildningar. Otäckt.

    https://normpsykologen.se/mental-belastning/
    Jag håller helt med om detta inlägg. Ingenting är svartvitt och det fungerar inte att bara lämna varandra så fort man fått en bebis och problem.
  • Anonym (Skadad dotter)

    Socialtjänsten kritiseras med rätta, de begår många felaktigheter och ofta gör de inte tillräckligt utan barn får stanna i familjer som är direkt farliga för barnet. Men i TS fall behöver hon inte vara rädd för en orosanmälan. Barnet utsätts inte för allvarliga brott som övergrepp och misshandel, droger är inte inblandat osv utan familjens problem är ganska enkla och normala (missförstå mig rätt nu) och risken är snarare att de hamnar långt ner på kölistan om det är svårt att få tid för samtalsterapi. En ev orosanmälan skulle snarare vara gynnsamt för TS så att det påskyndas. Hon riskerar ingenting, ingen kommer att tvångsomhänderta flickan för att sambon är taskig när inget fysiskt våld förekommer.

    TS jag tycker att ni ska ge samtalsterapi ett ärligt försök. Din sambo måste förstå att om ni inte löser konflikten kommer han att förlora sin familj. Och ansvaret för att relationerna i familjen ska funka ligger på er två som är vuxna, inte på ditt barn. Han måste vara den större människan och sträcka ut en hand till din dotter. Om det sedan finns orsaker i din dotters beteende till att han tycker illa om henne är det något ni får bearbeta i nästa steg och samtala även med henne, men han måste ta första steget och rannsaka sig själv.

Svar på tråden Han stöter bort min dotter