Här är vi alla vänner.

Samma här, gillar inte lösa trådar. Lite lätt glömsk ibland bara...

Jag föredrar att bita själv, i nacken och kanske lår.

Du har många andra egenskaper som väger tyngre.😊

Tack.🙂  För det mesta iallafall. Det är svårt att leva utan att påverka andra varelser negativt i någon utsträckning...

Jag kan inte låta ett djur vara/släppa och gå vidare om jag ser att den är skadad eller sitter fast eller nåt. Oavsett insekt eller större.

Idag har jag hjälpt ut säkert 10 bromsar som flygit in i huset. Hatar de svinen egentligen, flyger runt och biter hårt som fan. Men de är så ynkliga när de sitter på insidan av fönstret haha.

Den nyckelpigan var nog ljusbrun/beige och gula prickar eller nåt sånt, minns inte riktigt. Har sett lite olika varianter. 

Tack!

Jo, det är ett radioprogram. 

Haha, ja, det är han verkligen! :-P.

Jag gör ett snabbt inhopp här nu, men ska försöka sova igen. Jag är så trött!

Barn av betong med hjärtan av sten. Barn av betong med ögon som brinner, ser världen genom stadens fönster, en del förlorar, andra vinner. Livet växer i en värld av cement, graffitin berättar om det som hänt. I varje spricka och mur finns en historia som är deras och vår. Barn av betong, med själar och längtan som brinner. Skriver jag, havets barn, en själ av vatten och vind.

Tack så mycket, alltid trevligt att kunna sprida lite inspiration. Välgång till dig!

Tack så väldigt mycket! Hoppas att du har fått njuta av ditt Earl Grey i dag. Jag bryggde en kopp te förut, riktigt gott. Varit lite förkyld här, på bättringsvägen nu, sedan bär det av ut i skärgården ett tag. 

Det är jätteskönt sådant. Att släppa lite på jagfixeringen. Att inse att man inte är en separat enhet utan att man är universum som betraktar sig själv från olika punkter. Att uppgå i en samhörighet med omgivningen. Åtminstone en stund.

Precis.

För en stund komma tillbaka till Enhet. 

Skärvor av ljus. 

I syndafallet  och den stora explosionen materialiserades himlakroppar och människokroppar. 

I återgången förs skärvor av ljus klädda i kött, ett liv i taget.

Så fint beskrivet. En augustinatt något år satt jag på en liten ö ute i havsbandet helt ensam, såg stjärnfall och ljus kanske från sedan länge slocknade stjärnor, havets röst, vågornas kluckanden. Kände mig inte alls ensam, då tänkte jag på det här, en skön känsla att luta sig tillbaka mot.

Magiskt. Jag vill också vara på en liten ö...

Ja, det finns en trygghet i det. Vi alla hör ihop och tillhör någonting större än vi kan tänka oss.

Såg att du skrev något om skärgården. Stockholms skärgård? Kommer du därifrån?

Ja du skulle ha sett, det finns en hel del sådana fina öar. Man hittar dem om man letar lite. Den där känslan att man är en del av något större är nog viktig, på en äng ser vi varje enskilt strå bilda just en äng och vi tänker på den som en enhet. Man kan se separata enheter, men de existerar inte i en egen existens, utan vi är allt och alla i samma existens.

Inte från just den skärgården, men om man tittar lite österut så hamnar man i Ålands skärgård, blickar man sedan ännu lite österut så hamnar man i Åbolands skärgård. Därifrån kommer jag. Fast jag bor där inte längre, utan i en stad. Om du gillar skärgårdar kan jag rekommendera ett besök då det finns så många öar, runt 40 000,  och moränbildningar som kan vara väldigt vackra. Ljusa somrar, friska höstar, mörka vintrar fast väldigt ljusa då solen skiner och snö och is har lagt sig och förväntansfulla vårar.

Äntligen känns förkylningen bättre så nu kan jag börja leva som vanligt igen! God natt!

Känslan när man har varit ute hela dagen i solen, men glömt smörja in solskyddsfaktor i benan 😅🔥🌞

Var inte det Jazz? Båda genrer är iofs djävulskt bra.