Inlägg från: Anonym (Karin) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Karin)

    Styvmamma-upproret

    Anonym (V) skrev 2020-03-13 14:18:55 följande:
    Jag håller faktiskt med i det här. Det Ess talar om är som jag förstår det stora tonåringar som snart är vuxna där deras pappa agerat som vandrande taxi och roomservice-företag. Det är knappast något konstigt att en trött småbarnsmamma blir less på det där och börjar ställa lite motkrav för det gemensamma barnet.
    Nej, verkligen inte konstigt at ställa krav. Det går inte att fortsätta som förut när det kommer ett till barn. Tyvärr kommer det inte naturligt för alla pappor att fördela sina resurser på ett rimligt sätt. 
  • Anonym (Karin)
    Ess skrev 2020-03-13 16:33:13 följande:
    Det drevs till sin spets ganska snabbt, och iom omställningen och tröttheten så blev jag rätt bitsk. Men turbulent var det, det var en lång period kantad av mest bråk. Det var ingen direkt rolig period och jag var rätt trött på alltihop.
    Hur hade ni det med hans tidigare barns umgänge när du fick ditt första barn? En del ex verkar ju vilja slänga ifrån sig sina ungar dit där det har kommit en bebis och verkar se det som att man ändå inte har något bättre för sig än att ta över hela ansvaret för deras barn så att de själva kan ta semester. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-13 16:55:22 följande:
    Det förstår jag! Skönt ändå att du ändå orkade bita ifrån, irritation är en drivkraft.

    Själv orkade jag inget förrän mitt barn var kring ett, tog nog varenda blöja o natt fram tills dess. Sen började jag komma tillbaks till verkligheten igen och då fick han jobba tillbaks om jag säger så.
    Det där låter som ett tufft första år som mamma. Jag kan förstå att du gick in i väggen. Du hade väl inte tänkt att du skulle bli ensamstående mamma fastän du bodde ihop med pappan. 

    Jag var inte heller särskilt tuff den första tiden som mamma. Ifrågasatte mig själv, kände många gånger att något var fel men ifrågasatte mig själv före jag ifrågasatte nån annan. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-13 17:39:55 följande:
    Trodde, i min enfald att du skulle förstå vad jag menade...

    Det krävs olika lösningar beroende på orsaken till barnets beteende. Så en enkel patentlösning, som jag uppfattade att tappadstekpanna och du bad om eftersom jag inte hade mer bakgrund än vad tappadstekpanna skrev i sitt inlägg, var inte möjlig att ge.

    Om ett barn blivit lämnat förut behöver pappan försäkra hen att den nya babyn inte kommer att manövrera ut syskonet ur pappans liv. Om barnet är bortskämt behöver pappan träna på att säga nej och sätta gränser. Om det finns psykisk ohälsa behöver föräldrarna hjälpa barnet till en samtalskontakt.

    I min värld är barnmisshandel eller att avsäga sig ansvaret och skicka barnet till den andra föräldern inga alternativ.

    Men du kanske tycker att det är bra om ungen får lära sig veta hut eller om hen kan skickas på obestämd tid till den andra föräldern så att hen inte stör i idyllen? Annars kan en ju tycka att du borde ha kunnat klura ut åtminstone några av de saker jag nyss beskrev utifrån mitt svar om att olika situationer kräver olika handlingar.
    Det var du som nämnde kroppslig bestraffning som ett alternativ. Det får du stå för själv. Likaväl att du nämner att skicka iväg barnen till den andra föräldern som straff. Om du ser det som ett alternativ så får det stå för dig. Jag ser att du gärna vill att jag ska försvara mig mot att du frågar mig om jag tycker att det är bra alternativ, men som sagt, det var du som kom fram till dessa alternativ, du får stå för dom själv och inte blanda in mig i vad du själv kommit fram till. 

    De här förslagen du har kommit fram till, är bra. Precis så borde en pappa göra, det har du helt rätt i.
  • Anonym (Karin)
    Ess skrev 2020-03-13 17:41:31 följande:
    Hon skulle aldrig ge mer umgänge än det som stod på pappret, snarare tvärtom. Hon räknade väl med att han inte skulle orka bråka och började boka in resor med barnen under hans lovumgänge.
    De fick naturligtvis åka med på resorna, man kan ju inte direkt säga till dem att ni får inte åka på den roliga resan, utan ni ska sitta här och glo istället.
    Sånt där är så svårt. När exet tar kommando och bestämmer sig för nåt och så får man själv bara stå där och acceptera för att inte sätta barnet i en konstig situation. Exet har varit bra på att bearbeta deras barn kan jag säga. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-13 17:37:12 följande:
    Definitivt inte och det var nog inte hans tanke heller från början. Han hade dåligt samvete för min skull men han hade som sagt inga bollar att säga ifrån. Han var själv utbränd, jobbade hela dagarna och fick samtal från hans tonåringar - när kommer du hem o vad ska vi äta idag? Vad ska vi göra i helgen? Jag ska åka till kompisen ikväll så skjutsa mig vid 18 o hämta mig vid 21. Så här hölls det på dagligen under lång tid.

    Tror att de max åkte hem till sin morsa varannan eller var tredje helg det året om ens det. De få gånger vi var själva så låg han o sov av utmattning alternativt självmedicinerade sig själv med alkohol.

    Jag tyckte synd om honom då men herregud vilken mes!
    Det där är ju inte lätt. Vad hade hon för ursäkt att inte ha sina egna barn hos sig själv? Du behöver inte berätta men sånt där förbluffar mig.

    Men det är ju fullt förståeligt att man ser hur det påverkar honom, hur han sliter, tills man kommer fram till att man själv tar lika mycket av den smällen och att det bara är han som har makten att göra någon förändring. Jag antar att du satte honom att jobba sen när du kom på det? 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-13 18:16:38 följande:
    Fast, det är ju inte exets som bär ansvaret i er familj. Det handlar ju i så fall om att partnern inte vågar vara obekväm, sätter ner foten och säger nej.

    Efter att ha förlorat pengarna för en betald resa på fel vecka lär nog exet bli bättre på att kommunicera.
    Ja, det är ju ett alternativ som låter bra på pappret men sen är det inte alltid lätt att genomföra i verkligheten. Men visst, jag håller med, så borde man göra. Men säg att mamman bokat en resa till Miami, Orlando, Disneyland. Skulle du sätta ned foten då? Om dina barn verkligen har längtat efter att åka dit? 
  • Anonym (Karin)
    Miss Skywalker skrev 2020-03-13 18:22:39 följande:

    Känner du inte dig lite tjatig nu? 


    Hur ska pappan förhindra exet att hjärntvätta barnen att hata pappas nya som är ett vanligt problem för styvmammor? Får man kalla henne häxex då..?


    Haha, nej, man får inte säga exhäxa, bara styvhäxa. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-13 19:05:01 följande:
    Det hon sa till honom var att det är viktigt att vi bondar som familj och att barnen behöver honom och få lära känna bääääbis som det hette. Sen om det var den egentliga tanken bakom det lämnar jag vara osagt, inga kommentarer! Den får hon svara på.

    Om jag gjorde? När jag vaknade upp från amningshjärnan, depressionen och morgonrocken åkte av så fick alla veta att jag levde om man säger så. Det var han som fick smaka på min ilska men klart att hans barn inte tyckte att det var kul när han blev så illa tvungen att agera som han hade ett barn till.
    Det där är så obehagligt, och det är inte första gången jag hör det heller. Det där är så sjukt. Att hon ska avgöra hur det ska vara i ert hem under den viktigaste tiden i ditt och ditt barns liv. Helt sjukt. Så många kvinnor jag har hört, som fått sin första tid med sitt första barn förstört av att exet haft åsikter om hur de ska göra och att han ska ha deras barn mer än tidigare är helt sjukt. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-13 19:20:35 följande:
    Att pappan hålls som huvudansvarig är inget nytt på tapeten. Jag lovar dig att han hängs på alla sätt och vis är en självklarhet men samtidigt så blir jag lite trött på din roll som polishund i den här tråden, vill folk spy lite galla över ex och barn också så kan de väl få göra det?
    Nej, det är verkligen inget nytt under solen att pappan har ansvaret.
Svar på tråden Styvmamma-upproret